Dag 9: hormoner, hormoner, hormoner...

Vilka dagar det har varit! Jag har gått från asförbannad till jätteledsen och sen tillbaka, flera gånger om. Min man sa att "hormoner är för dig som alkohol är med vissa andra", att de förstärker mina känslor och får mig att bete mig som jag kanske inte normalt sett skulle göra... ;-) Han har nog en stor poäng i det!

Nu har jag i alla fall ätit Provera i nio dagar, så nu är det bara en dag kvar. Imorse fick jag en liten blödning, men den försvann sen under dagen. Det är precis så min mens brukar bete sig, så den är väl på gång nu. Vilket den såklart borde vara, jag tänker inte ha käkat de där tabletterna i onödan! ;-) Jag ringde FE för säkerhets skull och frågade om blödningen men barnmorskan sa att det inte var något att oroa sig för, det är bara att ta sista tabletten, vänta in mensen och sedan ringa och boka tid för VUL. Skönt, då slipper jag oroa mig för det!

Maken lämnade spermaprov i måndags, så nu är det bara att hålla tummarna för att allt ser bra ut där! Jag är lite nervös men samtidigt så är jag så inställd på att felet ligger hos mig så det känns på nåt vis självklart att allt ska vara bra på hans sida. Men vi får se. Ingen idé att oroa sig för mycket än i alla fall, det lär väl dröja ett tag innan vi får resultatet. Är det någon som vet hur lång tid det brukar ta?

På måndag ska jag till kuratorn igen. Känns bra, tror det är väldigt välbehövligt. Förhoppningsvis har hormonerna lagt sig till dess men jag har fortfarande behov av att prata av mig. Jag har så mycket frustration just nu, både över vår situation men mest över jobbet just nu faktiskt. Blä. Så det ska bli skönt att gå dit.