måndag 19 september 2011

Brevet

Det blev visst en längre bloggpaus än jag hade tänkt mig, ber om ursäkt för det! Jag var så himla glad i fredags att jag inte hade ro att sätta mig ner och skriva något inlägg! ;-)

Under dagen hade jag sprungit ut flera gånger för att kolla om posten hade kommit. Jag hade inga större förhoppningar egentligen, men jag tänkte att chansen fanns ju i alla fall, även om den var liten. Vid tre var jag glad över att klockan närmade sig fem så jag inte behövde oroa mig över helgen, ingen skulle ju ringa då i alla fall. Jag skulle åka till stan vid halv fyra och träffa en kompis så jag tänkte att jag tar en sväng till ut till brevlådan innan det blir för stressigt. Och där låg det! Ett enda brev fick vi den dagen, men det var det bästa av allt! =) Det stod att allt såg bra ut och att vi väntar en liten flicka! =) Blev väldigt överraskad, var övertygad även denna gång att det var en pojke, men tydligen inte! ;-) Så nu får vi tydligen en av varje, det känns lite häftigt! =)

Helgen har sen bara sprungit förbi. Vi var på fest i lördags och det var trevligt, men jag blev rätt trött på kvällen så vi åkte hem vid halv tolv. Kanske skulle passat på att vara borta längre när vi ändå hade barnvakt, men det var rätt skönt att åka hem då. Det hade inte gått någon nöd på Rasmus i mormor och morfars vård, men det trodde jag inte heller! ;-) Han hade varit så nöjd så. Han är så go vår lilla kille!

Trots att jag självklart var nykter under festen så kände jag mig rätt bakis igår, det är inte rättvist ju... Hmpf. Är fortfarande trött idag, men hoppas på att en god natts sömn ska reda bot på det.

fredag 16 september 2011

Vi har fått post!!!

Ett enda brev låg i brevlådan idag, men det var det enda vi behövde! Allt såg bra ut, och jag är såååå glad och lättad!

Ska ner på stan nu och fika med en kompis, skriver mer senare! Kram till er alla som hållit tummar och en extra varm kram till dig Anonym som fortfarande väntar på ditt svar!

Jag har bara...

...kollat brevlådan två gånger idag, och fler lär det nog bli innan posten har kommit! Inget samtal har jag fått heller, och snart är klockan fem och jag kan slappna av i några dagar. Skönt.

torsdag 15 september 2011

Tystnad

Inget brev och inget telefonsamtal idag. En bra dag med andra ord! ;-)

Träffade kuratorn idag och det kändes bra. Jag sa att jag känner mig ganska positiv trots allt och att jag är mycket lugnare nu, och det märktes sa hon. Jag hade med mig Rasmus denna gång och hon blev väldigt förtjust i honom, sa flera gånger att han var så söt, "och jag är ju neutral, men tycker det ändå! Han är verkligen jättesöt!" Gissa om mamma blev stolt? ;-)

Hon frågade om jag ville boka upp en ny tid nu men jag sa att jag hör av mig istället. Känner inget behov just nu, men kanske längre fram när vi börjar prata förlossning, eller såklart om vi får ett negativt besked. Hon sa att hon inte hade några tider nästa vecka egentligen, men att hon hade några möten inplanerade "som inte var så viktiga" och som hon kunde boka av i nödfall. Jättegulligt av henne! Känns skönt att veta i alla fall.

Nu är det snart dags för sängen. Håll tummarna för att det blir tyst på telefonen även imorgon! Natti natti!

Ge mig helg nu!!!

Känner mig fortfarande positiv, men vill att helgen ska komma NU!!! En tyst telefon och fredag kväll är vad jag vill ha, då kan jag åtminstone koppla av utan att vara rädd för att det ska ringa, de lär ju inte ringa på helgen... hur ska man göra för att få tiden att gå fortare? Blä.

onsdag 14 september 2011

Just ja

Rekryteraren ringde faktiskt igår och berättade att de valt att gå vidare med andra sökanden. Trist, men väntat. Skönt att slippa gå och fundera på det.

Bra känsla

Jag har en bra känsla i kroppen. Inte för att de inte har ringt om resultatet än, det har jag räknat med att de skulle göra tidigast imorgon ändå, det tar väl några dagar innan analysen är klar. Utan jag har bara en bra känsla i kroppen, känner mig positiv och tror att allt kommer gå bra. Hoppas innerligt att jag har rätt.

Tror det vände under själva provtagningen för mig. När jag såg bebisen på ultraljudsskärmen och såg hur hon/han förde ena handen till ansiktet, det var som att DÅ, först då, förstod jag att jag är gravid och har ett barn i magen. Det var först då jag kände att jag började få lite känslor för det lilla livet. Innan har jag inte riktigt kunnat ta till mig graviditeten. De senaste dagarna har jag känt lite bubbel i magen också, tror det är bebisen jag känner. Det gör att jag vågar känna mig lite mer positiv. Det är någon där inne, någon som vill leva och komma ut och vara syskon till Rasmus!

Hoppas verkligen att telefonen fortsätter vara tyst under resten av veckan...

måndag 12 september 2011

Fostervattenprovet

Då var det gjort. Jag var känslosam hela förmiddagen, grät mycket och var nervös. Grät en skvätt i väntrummet också. Kändes ovanligt tomt på specialistmödravården idag, är van vid att det är fullt med folk när jag är där. Men då är det ju diabetesmottagning också, idag var väl bara en "vanlig" dag.

Läkaren tog emot oss och jag fick lägga mig på sängen direkt. Ännu fler tårar. Läkaren var väldigt saklig hela tiden, kändes nästan som en robot. Jag vet att det är deras jobb, de ska inte visa känslor, speciellt inte i en sån här situation. Men jag som är en känslomänniska, och dessutom i en väldigt känslomässig situation, tyckte det kändes ganska konstigt. Det blev lite av en krock.

Han frågade hur vi ville göra, och vi förstod inte riktigt vad han menade. Vi var ju där för att göra fostervattenprov? Han sa att han ville dubbelkolla med oss, berättade om missfallsrisken och sa att vi hade rätt att ändra oss om vi ville. Men vi hade ju redan bestämt oss, så vi sa att vi kör.

Jag hade såklart googlat en del innan på fostervattenprov, kub-test och bred nackuppklarning, men ville ända höra vad läkaren sa. Jag frågade därför om det kunde finnas andra orsaker till nackuppklarningen. Läkaren sa att det finns en svag koppling mellan bred nackuppklarning och hjärtfel, så de kommer följa upp mig om 4 veckor med ett utökat ultraljud då de undersöker enbart hjärtat.

Sen var det dags för provet. Först gjorde han ultraljud för att säkerställa att jag verkligen hade gått 15 fulla veckor. Först var han tveksam, för huvudmåttet visade på dryga 14 veckor. Måtten på lårbenet indikerade dock dryga 16 veckor, så genomsnittet blev 15+2 och nytt beräknat datum är 3 mars istället för 29 februari. Det var godkänt sa han, så då var det dags.

Jag var jättenervös och låg och stirrade i taket. Ville varken se nålen eller titta på ultraljudsskärmen, det kändes så läskigt. En undersköterska hade kommit in och hon torkade av magen med sprit, läkaren kollade med ultraljudet och sen förde han in nålen. Det gick fort och kändes knappt, det var ett litet stick och sen stramade det lite. De tappade lite vätska och sen var det klart. Istället för vanligt plåster fick jag spray-plåster. Läkaren frågade om vi ville veta könet på barnet, och vi sa ja. Vi kollade aldrig kön när jag var gravid med Rasmus, men den här graviditeten har vi varit nyfikna och det kändes som att det var ett sätt att få nåt roligt ut av fostervattenprovet.

Jag låg kvar tills de sa att jag kunde resa på mig och sen var det dags att åka hem igen. Läkaren sa att det är bra om jag tar det lugnt resten av dagen och att jag undviker samlag och bad de närmaste dagarna, annars var det inte så mycket att tänka på. Maken hade dock redan tagit ledigt både imorgon och på onsdag, så jag ska bosätta mig i soffan under de närmaste dagarna, allt för att minska risken för missfall.

Innan vi gick berättade läkaren att provet skickas till Uppsala för analys. Om vi får ett negativt besked så kommer han få meddelande om det och då kommer han att ringa oss, förhoppningsvis denna vecka. Om vi inte har hört nåt till helgen så är det en indikation, men ingen garanti, för att det ser bra ut sa han. Om vi får ett positivt besked så meddelas det med ett brev, som borde komma på onsdag nästa vecka. Onsdag! Det är ju 1,5 vecka dit! Jag som trodde att vi skulle ha ett svar om en vecka... nu hoppas jag nästan att vi inte har svar då, eftersom det då antagligen betyder något negativt...

Så nu är det bara att vänta. Gissa om jag kommer hoppa högt varje gång telefonen ringer... Hoppas tiden går lika fort nu som den har gjort de senaste veckorna!

Nervös, ledsen, rädd

Om två timmar är det dags.

söndag 11 september 2011

Imorgon

Imorgon är det dags för fostervattenprovet. Börjar bli lite nervös. Hoppas att det inte kommer vara alltför obehagligt och att inga komplikationer uppstår. Håll tummarna för mig!

torsdag 8 september 2011

Full rulle idag!

Idag var det en fullbokad eftermiddag... kl 14 hade jag diabeteskontroll på smvc. Allt såg bra ut och de var så nöjda med mig att jag fick en tid om 3 veckor istället för om 2 veckor, kändes bra. När jag var på väg därifrån kom två av barnmorskorna fram och frågade hur det var med mig, det var gulligt tycker jag. Mina söta små tanter på smvc, de gör det lättare att gå dit!

Kl 15 var det dags för föräldragruppsträff. Vi var bara tre sällskap där, men det var trevligt. Rasmus lekte motorbåt nästan hela tiden, vilket brukar indikera att han är nöjd... ;-)

Kl 17 mötte jag tre fd kollegor på stan för en fika, det var också väldigt trevligt. Det visade sig att en av dem är gravid med sitt andra barn och är planerad till mitten av mars! Lite lustigt, speciellt med tanke på att jag och en annan av dessa kollegor fick barn i samma veva (hennes dotter kom en vecka efter Rasmus) förra gången, och nu är vi två som ska ha samtidigt igen!

Som sagt, en ganska intensiv dag, eller eftermiddag i alla fall, så nu sitter jag lite halvdöd i soffan... Ska ta mig en knäckemacka och sen gå till sängs tänkte jag. Nu är det bara fredag, lördag, söndag och halva måndag kvar, hoppas tiden går fort...

onsdag 7 september 2011

Ringde själv

Idag tog jag tag i saken och ringde själv angående jobbet. Hon lät faktiskt riktigt generad när hon hörde att det var jag och bad tusen gånger om ursäkt att det har dragit ut på tiden. Hon sa att det fortfarande var 2 kandidater kvar att intervjua och att hon skulle ringa mig på tisdag. "Jag ringer till dig, men hör du inget ifrån mig får du gärna ringa". Så det låter ju lovande. Not. Känns lite trist, men inget att göra något åt.

Så, det är väl bara att släppa det för resten av veckan och försöka lägga fokus på något annat.

tisdag 6 september 2011

Nähäpp

Inget samtal angående jobbet idag heller... Får ta och ringa dom imorgon och fråga vad de håller på med. Över två veckor sen jag var på intervju, och ingen återkoppling alls. Jag gjorde ju ett personlighetstest inför intervjun som de skulle ringa och ge mig feedback på, eftersom det inte hanns med vid intervjun. Även om de kanske fortfarande inte har bestämt sig vilka de ska gå vidare med så kan de väl åtminstone ge mig återkoppling om testet, eller visade det kanske att jag är ett psycho som ingen vill ta i med tång? Hmm...

lördag 3 september 2011

Kuratorn

Träffade kuratorn i torsdags. Det var riktigt skönt faktiskt. Hon hade gjort sin läxa och gått igenom vad vi pratade om sist (vilket ju var typ 1,5 år sedan...) så det kändes som att vi tog vid där vi slutade, med lite annan inriktning nu då förstås.

Jag gillar henne, hon förstår mig samtidigt som hon får mig att tänka till lite. Jag sa att jag har svårt att glädjas för graviditeten just nu, och även om jag vet att det egentligen är 62 chanser på 63 att allt är bra så vågar jag inte tänka så för jag vill inte få upp mina förhoppningar. Hon förstod det, men sa samtidigt att om det visar sig att barnet är denna 1 på 63 så tror hon inte att jag kommer bli mer ledsen för att jag har varit glad innan. Ledsen blir jag ju ändå, och då är det väl bättre att försöka vara lite glad nu? Istället för att förlänga lidandet. Och det har hon ju rätt i, även om jag har svårt att tänka så. Men jag börjar se lite mer positivt på det hela, och försöker tänka att det är ju ändå 98,5 % chans att allt är bra.

En dryg vecka kvar till fostervattenprovet nu, tiden har gått fort. OM det nu skulle visa sig att barnet är sjukt så borde vi veta det om två veckor eftersom de ringer så snart de kan om det är ett negativt besked. Och har vi inte hört något om två veckor så borde det ju se bra ut, då är det bara att vänta lite till på att få ett brev hem i brevlådan. Så på ett sätt kan man säga att om två veckor så vet vi hur läget är, och det känns skönt.

Det är snart två veckor sen jag var på KUB, och därmed också snart två veckor sen jag var på intervju. Inte ett pip har jag hört. Jag ringde ju i onsdags och kollade läget, och då sa hon att hon skulle ringa upp mig imorgon igen, dvs torsdag. Men nej, inget samtal. Börjar fundera på om jag hörde fel, om hon sa "på måndag" istället för "imorgon", säger man det snabbt och lite sluddrigt så låter det ju lika! ;-) Än så länge så försöker jag att inte tolka det som något negativt att jag inte har hört nåt, eftersom hon sa att de inte hade hunnit diskutera än. Men vi får väl se. Ni kan väl hålla tummarna för att de ringer i början på nästa vecka i alla fall? Trist att ha två saker att vänta på, även om det känns rätt skönt att det eventuella blivande jobbet tar upp en del av tankarna istället för andra mindre roliga saker...