Vilket omtumlande år det har varit!
Januari
började med att jag blev sjuk. Inget farligare än en kraftig
förkylning, men jag fick ställa in en jobbresa till Stockholm som jag
hade sett fram emot. Trivdes bra på jobbet och var väldigt nöjd med
livet, även om det började kännas lite tungt med magen. I mitten av
januari small det till, då fick jag både ryggskott och foglossning
samtidigt. Foglossning hade jag haft av och till men nu tilltog det och
tillsammans med ryggskottet gjorde det att jag knappt kunde röra mig! =(
Det är ingen naprapat som tar emot en som gravid heller så jag fick
inte någon behandling heller, bara lättare massage. Träffade sjukgymnast
och fick kryckor, det gjorde livet lättare. Sjukskrev mig på 50 % och
jobbade resten hemifrån.
Februari bestod mest av väntan och vårdbesök känns det som.
Specialistmödravården och barnmorskebesök om vartannat. Alla värden såg
bra ut, fram till slutet av februari, då jag fick
havandeskapsförgiftning. Beslut togs om igångsättning den 27 februari,
och den 28 februari 07.20 kom äntligen vår älskade Alva till oss! Det
blev en bra förlossning trots min oro, och Alva mådde jättebra. Jag
mådde däremot mindre bra, eller snarare så var mina värden mindre bra då
jag hade fortsatt högt blodtryck även efter förlossningen.
Mars minns jag faktiskt inte så mycket av. Det var mest amning och
sömnbrist hela tiden. Fick förlossningsdepression och bröt ihop i slutet
av mars när P skulle tillbaka till jobbet. Livet som tvåbarnsmamma var
tufft.
April och maj var jag hemma själv med barnen, och höll mig mest
hemma. Det kändes jobbigt att ta mig ut med båda barnen. Rasmus hade
inte börjat gå än och Alva var ju så liten. Jag började må lite bättre
och såg ljuset i slutet av tunneln, P skulle ju vara ledig juni, juli
och augusti.
Vi fick en fin sommar, trots vädret. Det var mysigt att vara hemma
hela familjen. Rasmus började gå i början på juni, 18 månader gammal. Vi
åkte på lite roadtrips och hade en mysig sommar ihop. Jag började ta
tag i vikten och mitt blodsocker.
I augusti började vi skola in Rasmus på dagis. Det gick sådär till
att börja med, han tyckte det var jobbigt och då blev det ju jobbigt för
oss också. Men efter ett tag lossnade det och nu trivs han jättebra
där!
I september började P jobba igen. Det kändes bättre den här gången och
jag fick ju lite mer andrum då Rasmus var på dagis tre dagar i veckan.
Jag började komma ut lite mer, det var skönt. Åkte iväg på konferens med
jobbet i slutet av september, det var jättekul att få träffa kollegorna
och att få vara vuxen i tre hela dagar! En välbehövlig paus från
småbarnslivet.
Oktober och november var ganska tuffa månader igen. Mörkret började
komma och jag började känna igen att det var ganska tufft hemma.
Förkylningarna avlöste varandra och det blev dåligt med sömn för både
mig och barnen, och det tär på psyket. I slutet på oktober åkte P iväg
på en jobbresa en hel vecka, och jag blev totalt knäckt av det. Att ha
ensamt ansvar dygnet runt för båda barnen när man redan var nere var
jättejobbigt, och det dröjde över en månad innan jag ens började repa
mig igen.
December började livet kännas lite lättare igen, P skulle nämligen
ha en del semester då. Vi skulle få lite tid hela familjen igen, och vi
skulle dela på nätterna så jag fick sova lite bättre. Men det blir
aldrig som man tänkt sig... en vecka före jul fick P ryggskott, och sen
har sjukdomarna löst av varandra. Vår semester blev en sjukstuga och
jag blev så fruktansvärt besviken på allt. Vi fick trots allt en fin
jul, även om båda barnen fick 40 graders feber på självaste julafton.
Nyår var vi båda förkylda och tog det lugnt hemma. Vägde mig på
nyårsafton och då hade jag gått ner 9 kg sen slutet av juli, väldigt
roligt!
Nu är det 2013 och året började precis som förra året, med sjukdom
och inställd Stockholmsresa. =( Skulle åkt dit själv, utan barn, för att
träffa en kompis och bara få lite andrum, men sjukdom satte stopp för
det, igen. Det här året har börjat ganska bittert känner jag, men jag
hoppas att det inte ska prägla hela året...
Det har verkligen varit en omtumlande resa, men med mycket glädje också. Det är så härligt att se hur barnen utvecklas. Bara den senaste veckan har det hänt massor i deras utveckling, Rasmus har börjat prata mycket mer och Alva drar sig upp till stående hela tiden och klättrar på ALLT! Väldigt roligt och väldigt jobbigt... ;-) Alva har utvecklats från en missnöjd gallskrikande bebis till en liten tjej som är nyfiken på allt och alla och som verkligen älskar mat. Mammas lilla solstråle, alltid lika glad! Och Rasmus verkar väldigt förtjust i sin syster, även om han blir mindre glad när hon tar hans nappar och leksaker...
Det ska bli spännande att se vad det här året har att bjuda på. Hoppas att jag kommer må bättre detta år, det började ju inte så bra men det är flera positiva saker som händer runtomkring mig nu så jag hoppas att det blir ett bra år! Ta hand om er alla!
