Alva är här!

Den 28 februari kl 7.20 kom hon äntligen, älskade lilla Alva! 3545 gram och 50 cm, en helt perfekt liten varelse! Allt har gått jättebra och vi mår bra allihop. En bild plus förlossningsberättelse kommer så fort vi har fått landa lite till här hemma.

Ingen groda än...

Kontrollen i torsdags gick bra, alla värden var jättebra (även blodtrycket!) och tillväxtultraljudet visade på ca 3600 gram. Lite större än brorsan alltså, men fortfarande normalstor. Gynundersökningen visade att jag inte var så mogen, var bara öppen 2 cm så de ville vänta till efter helgen med igångsättning. Ska dit på kontroll imorgon kl 8.45 igen.

Blev väldigt ledsen när jag åkte därifrån. Funderade på vad jag blev mest ledsen över. Jag vill ju egentligen att det startar naturligt, jag vill ju inte bli igångsatt egentligen och riskera att hamna i samma sits som förra gången. Men ändå blev jag lite besviken över att inte bli igångsatt, vill att den här graviditeten ska vara över nu... men det jag kom fram till var att jag blev mest ledsen över att jag inte hade mognat mer, trots en hel del förvärkar/sammandragningar. Det hade jag inte alls på samma sätt med Rasmus, så jag trodde jag skulle vara mer mogen nu. När jag inte var det så blev jag genast nervös över en repris av förra förlossningen. Vill verkligen inte gå igenom det en gång till...

Idag har jag haft sammandragningar i princip hela dagen, från åtta imorse och fortfarande nu tio timmar senare. De är ganska regelbundna men inte så starka, så jag vill inte uppgradera dem till värkar än... ;-) Men det känns lovande inför imorgon. Är lite nervös för vad de kommer säga på kontrollen, men hoppas det har hänt något... om det inte händer något under natten, men det vågar jag inte hoppas på...

Vickan hann före...

Nope, ingen bebis än... Kontrollen i måndags gick bra, blodtrycket låg på 160/85 vilket fortfarande är på gränsen, men det var ingen äggvita i urinen och blodproverna såg bra ut så jag blev hemskickad med ny tid idag torsdag. Så får vi se hur läget ser ut idag. Ska åka dit om en timme ungefär. Känns lite nervöst, jag både vill och inte vill bli igångsatt. Är så trött på magen nu, kan knappt röra mig. Och igår gjorde lillan mig ganska orolig då hon var jättelugn hela dagen. Hon svarade med lite buffar när jag buffade på henne, men hon är ju vanligtvis jättevild i magen så det kändes lite nervöst att det var så lugnt. Men det tog hon igen inatt och idag, nu har det varit full rulle igen! Hon var nog bara lite trött...

Grattis Victoria och Daniel till er lilla prinsessa, hoppas jag får träffa min prinsessa snart jag med!

förlossningen tre dagar i rad...

Ja, så har de senaste dagarna sett ut! Fast det är inte riktigt så illa som det låter...

I torsdags var jag iväg på kontroll för att mäta ctg, lämna urinprov och mäta blodtryck. Ctg-kurvan var fin men tog lite tid att få till då lilla grodan tyckte det var skönare att sova än att stöka runt i magen. Efter lite buffande på henne vaknade hon till och kurvan blev godkänd. Det blev däremot inte blodtryck och urinprov. Blodtrycket var 160/85 och urinprovet visade på lite äggvita i urinen (+1). Jag har dessutom svullnat upp lite i ansiktet de senaste dagarna så läkarna valde att gå vidare med blodprov. Jag fick inte åka hem i väntan på svar och eftersom mitt blodsocker började sjunka fick jag gå över till förlossningen för att käka en macka och dricka lite saft. Efter en stunds väntan fick jag höra att proverna såg bra ut så då fick jag åka hem, men fick en tid morgonen efter för ytterligare kontroll.

Igår åkte jag alltså iväg igen och fick göra om hela proceduren. Även denna gång tog ctg sin lilla tid eftersom grodan hellre ville sova. Personalen blev lite stressad eftersom de skulle stänga avdelningen och gå iväg på en disputation, så vi knuffade och buffade på magen tills grodan vaknade och rörde sig som hon skulle. Blodtrycket låg kvar på i princip samma, 165/85, men urinprovet visade på +2 så det var en ökning av äggvitan. Jag fick därför lämna blodprover igen, men fick gå över till förlossningen och göra det så att de kunde stänga avdelningen. Fick även med mig blodtrycksmedicin att ta morgon och kväll samt en plastdunk som jag skulle kissa i det närmaste dygnet. Sedan fick jag åka hem i väntan på resultatet av blodproverna. Några timmar senare ringde läkaren och sa att jag hade lite förhöjda levervärden men att det såg okej ut annars så jag fick en tid idag kl 10 för ytterligare kontroll.

Eftersom specialistmödravården är stängd på helgerna så fick jag gå till... ja gissa, förlossningen såklart! Jag tog med mig urinprov (som jag hade tappat upp i små rör, slapp ta med mig hela dunken till sjukhuset...) och åkte dit imorse och fick gå in på ett av rummen för att mäta ctg. Jag såg direkt att det var samma rum som jag var i när jag födde Rasmus. Kändes helt surrealistiskt att hamna där igen... Barnmorskan vägde mig, tog tempen, mätte blodtryck och tog blodprover innan hon kopplade upp mig för att mäta ctg. Jag hade ingen feber, blodtrycket hade ökat till 155/90, men urinprovet hade minskat till +1 igen, så det såg bra ut. Även denna gång var det svårt att få till en bra kurva på ctg, men nu berodde det på att det var sån full aktivitet i magen att apparaten hela tiden tappade kontakten. Grodan levde verkligen rövare där inne! Till slut, efter typ en timme, var det dock klart och då hade jag nästan somnat där i sängen... Efter en låååång väntan kom läkaren in och sa att blodproverna var helt normala och att jag kunde åka hem. Nästa kontroll är på måndag igen.

En riktig följetong, vi får se hur det slutar... Jag gissar dock att det rör sig om max en vecka innan grodan är här!

Kramper och slemhosta

Inte världens roligaste rubrik kanske... men igår var ingen rolig dag! Känner mig ganska förstoppad och har svårt att gå på toa, och igår hade jag problem hela dagen med kramper i magen så fort jag hade ätit... även om jag åt pyttelite så krampade hela magen och jag fick jätteont, och sedan fick jag ont i ryggen också för att jag försökte "parera" smärtan i magen... jättekul! eller inte... Som tur är så gick det över, idag har det varit okej igen. Däremot har jag åkt på en konstig slemhosta. Hostar ungefär varannan timme, och då hostar jag tills jag får upp slem och idag till och med kräktes jag. Men sen blir det lugnt igen. Och jag hostar INTE på natten, vilket jag annars alltid gör när jag har hosta, nej då är det lugnt... Jättekonstigt. Har dessutom en känsla som att något trycker åt runt halsen, alternativt samma känsla som när man har svalt något för stort och har känslan av att det fortfarande ligger kvar i halsen trots att man har fått ner det. Jätteskumt. Antar att det är för att jag är svullen, men det är väldigt irriterande... Har varit så i över en vecka nu.

Ska på kontroll imorgon bitti och göra CTG, får väl fråga barnmorskan då om mina små problem...

Status idag

Nu var det ett tag sen jag skrev... status idag är att ryggen är mycket bättre och jag är mer rörlig. Jag får fortfarande ont ganska lätt om jag lyfter och om jag står för mycket, tex om jag ska diska, och att gå långa sträckor är inte att tala om utan kryckor... men det känns bättre, jag har inte konstant ont som jag hade för några veckor sen. Känns skönt!

Magen är stor som jag vet inte vad och jag har gått upp 17 kg... mot 10 kg totalt förra gången. Känner mig som en gigantisk flodhäst och vill bara att hon ska komma ut, NU! Nu har det gått 37 fulla veckor så nu är hon ju fullgången, så nu går det bra när som helst, gärna imorgon! ;-)

Alla kontroller visar på att hon mår bra i alla fall. Gjorde typ alla undersökningar som fanns i torsdags och allt var bra. CTG var finfint, hon rumlade runt som sjutton. Tillväxtultraljudet var till och med svårt för barnmorskan att göra då hon sparkade/slog bort ul-staven hela tiden! ;-) Men ul visade iaf på att hon låg på -3% på kurvan vilket var jättebra. Urinprov och blodtryck var bra på och mitt Hba1c hade gått upp till 40 men det var fortfarande jättebra det med. Så med lilla grodan är det bra, det är jag som tycker det är tungt... jag får bli igångsatt eller snittad tidigare om jag vill pga min foglossning, men jag vill ju hellre att det sätter igång naturligt... har dock haft en del förvärkar de senaste dagarna, som bara blir starkare och starkare så förhoppningen finns att hon kommer ganska snart i alla fall! =) Har slutat jobba nu så nu går man ju bara och väntar och väntar...

Ajajaj

Ja, inte är det bättre idag heller...

Jobbade lite på förmiddagen och sedan åkte jag till sjukhuset för kontroll. Tror det tog mig nästan en kvart att gå från bilen till väntrummet, en promenad på kanske 100 meter plus sträckan inne i själva sjukhuset då. Fy fan... och i dagsläget har jag ungefär 3 läkartider i veckan, det känns hur kul som helst... eller inte.

Väl där så såg allt bra ut i alla fall. Grodan väger ca 2,7 kg och ligger på +3,6%, dvs normalstor. Känns skönt! Mitt Hba1c låg på 38, så det var ju också jättebra. Blodtrycket låg kvar på 140/85 och urinprovet var även det bra, så de hade inget att klaga på. Ska dit nästa vecka igen för ctg, och sen blir det diabeteskontroll om två veckor igen.

Hade tänkt åka förbi och köpa glidlakan när jag ändå var iväg, men jag orkade bara inte. Åkte hemifrån kvart över tolv och kom hem vid halv fem. Även om läkarbesöket inte tog lika lång tid som förra gången så tog det en evighet att ta sig till och från bilen, och sen var jag dessutom tvungen att åka förbi apoteket och hämta ut mer insulin, och där fick jag vänta en dryg timme. Typ halva stan var där idag... plus promenad till och från apoteket, som tog lika lång tid som när jag skulle på kontrollen. Blä.

Apropå apoteket så blev jag något irriterad på en ung kille som var där. Han hade lagt beslag på en av de få stolarna, trots att han inte verkade ha några fysiska hinder. Det var ganska många tanter och gubbar där som verkade ha svårt att gå, men han satt helt ogenerat kvar och pratade i mobilen och gnällde över att han fick vänta så länge på sin tur. När det sedan var hans tur studsade han upp och nästan sprang till luckan. Inga funktionshinder där inte, men ändå skulle han ta upp en plats! Jäkla snorunge... Jag hade tänkt ställa mig och stirra på honom men så fort jag närmade mig stolarna hoppade en snäll dam upp och gav mig sin plats, så jag orkade inte hetsa upp mig för mycket. Borde kanske ha gjort det ändå, tycker det är oförskämt att inte erbjuda sin plats till bättre behövande...

Kryckor

Ryggen har inte blivit bättre utan snarare sämre dag för dag känns det som. I måndags var jag iväg och hämtade dator och telefon på jobbet, ska försöka jobba hemifrån 50% den sista tiden. Det var jättejobbigt att åka dit, trots att jag fick skjuts nästan till dörren. Det hugger som knivar i mig när jag försöker gå. Bröt ihop i bilen på väg hem sen, fy fan för denna smärta... =(

Igår var jag iväg och träffade en läkare och fick läkarintyg på min sjukskrivning. Hon var tveksam till att jag skulle jobba 50%, hon tror inte jag kommer klara av det. Men det var bara att höra av sig till henne igen om jag behövde nytt läkarintyg, så det känns skönt. Och idag var jag äntligen iväg till sjukgymnasten. Hon försedde mig med både kryckor och TENS, förhoppningsvis gör det lite skillnad. Ska se om jag ska köpa ett glidlakan också, eftersom det är ett helt företag att vända sig om i sängen på nätterna.

Imorgon är det dags för specialistmödravården igen, då blir det tillväxtultraljud, blodtryck, urinprov och Hba1c. Är lite orolig över hur mitt blodsocker ligger, det har skjutit i höjden på sistone tycker jag. Speciellt nu när jag i princip inte rör mig alls. Tycker jag har svullnat upp lite också, och har haft ont i huvudet idag. Har dock inte gått upp något enligt vågen, så det bådar ju gott i alla fall. Vill ju inte få havandeskapsförgiftning direkt... =/ Inatt fick jag lite förvärkar för första gången också, det var rejäla sammandragningar med molvärk nere i ryggslutet. De gjorde inte så ont direkt, men det var stor skillnad mot de andra sammandragningarna jag brukar få. De kom ganska regelbundet med typ fem minuters mellanrum i någon timme inatt, och sen har jag känt av det till och från under kvällen idag också. Tycker dock det känns skönt att kroppen "övar" lite, hoppas ju på en smidigare förlossning den här gången...

Nu blir det lite mer wordfeud och sedan sängen! Natti natti!

Specialistmödravården

Det känns som om jag är på specialistmödravården hela tiden... Var där på kontroll idag igen, men först kanske jag ska berätta om förra veckans besök...

Det var i torsdags förra veckan. Först var jag där halv nio på Aurora-samtal. Det var jobbigt, men det kändes bra ändå. Vi gick igenom en förlossningsplan tillsammans och jag känner mig lite lugnare, även om förlossningen fortfarande känns jobbig. Känns skönt att bli tagen på allvar och lyssnad på, det blir jag lugnare och tryggare av. Hoppas bara jag inte får panikkänslor när det börjar närma sig...

På eftermiddagen var det dags för diabeteskontroll. Åkte dit så jag var där strax efter två, och åkte därifrån strax efter fem... det tog så sjukt jävla lång tid att vi alla var jätteirriterade och sura. Själva besöket tog väl ca 20 minuter totalt (tillväxtultraljud, blodtryck, urinprov + samtal med förlossningsläkare och diabetesläkare), resten var väntetid. Helt jävla galet och jag var så less på allting när jag åkte hem... Blev dessutom väldigt irriterad på barnmorskan jag träffade där. Har ju hängt på specialistmödravården ganska mycket de senaste åren så jag har lärt känna barnmorskorna väldigt bra. Den här är dock en som jag bara har träffat två gånger, en gång förra graviditeten och så nu idag då.

Förra graviditeten gjorde hon mig jätteorolig, då hon vid ett tillväxtultraljud sa att vi väntade ett stort barn. Allt vi hade hört fram till dess var att vårt barn var normalstort, så det var ju en chock att höra att det hade vänt så på bara några veckor. Det visade sig att hon hade blandat ihop mig med en annan patient som inte var lika långt gången, och att allt såg normalt ut. Tack för det...

Idag var det hon igen som gjorde TUL, och hon sa att allt såg bra ut och att barnet låg +1% mot normalkurvan, dvs helt perfekt egentligen. Sedan tog hon mitt blodtryck som låg på 140/75, också jättebra. Även urinprovet ser bra ut. Sen kommer jag då efter låååååång väntetid in till läkarsamtalet. Där får jag höra att barnet ligger på -1,8%, vilket inte är så stor skillnad mot vad hon sa, men ändå inte alls samma siffra. Vidare får jag höra att hon har skrivit att mitt blodtryck var 140/85, vilket de tycker är lite på gränsen då jag har diabetes. Öhh... varför sa hon nåt helt annat till mig då?? De tar mitt blodtryck igen och mäter två gånger, första gången får jag 140/90 och andra 140/82, så jag får en tid nästa vecka (dvs idag) för att mäta blodtryck och ctg. Jättebra att de kollar upp det om de är oroliga, men VARFÖR sa inte barnmorskan rätt till mig, hur virrig kan man vara?! Blir ju såklart lite orolig, vill ju att allt ska vara bra! Men jag blev ganska lugnad av förlossningsläkaren i alla fall, om de hade varit väldigt oroliga hade jag ju fått en tid tidigare, plus att urinprovet såg ju bra ut så det borde inte vara några problem. Men jag blir så less ändå... vill inte träffa den barnmorskan igen, känns inte alls bra, kommer ju inte kunna lita på nåt hon säger ju...

Idag var jag alltså där igen och fick mäta ctg och blodtryck samt lämna urinprov. Barnmorskan tyckte jag såg lite svullen ut i ansiktet så jag fick väga mig också, men inget nämnvärt hade hänt på vågen (hade även vägt mig hemma på morgonen). Ctg-kurvan såg jättefin ut, urinprovet var rent och blodtrycket var 140/85, dvs fortfarande lite på gränsen men ändå godkänt, så jag ska dit igen på min vanliga kontroll om en vecka. So far so good. Det som inte var så roligt var att promenaden från parkeringen till specialistmödravården tog knäcken på mig, fick så fruktansvärt ont att jag fick gå myrsteg. Väl hemma sen så bröt jag ihop. Har jätteont nu och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Naprapaten säger att det som kan hjälpa är bad i varmvattenbassäng och massage, men att det inte lär bli så mycket bättre förrän efter förlossningen. Sjukgymnasten ringde och bokade om mitt besök till onsdag nästa vecka då hon hade fått förhinder på måndag. Pissigt värre.

Känner mig riktigt deppig, vill bara att det ska ta slut nu men det är ju sex veckor kvar tills grodan ska titta ut så jag lär väl få ha det så här ett tag till... blä.

Smärta

Efter en i stort sett problemfri graviditet så började problemen i torsdags. Kände att jag hade lite ont i ryggslutet och det var jobbigt att lyfta Rasmus, men annars gick det rätt bra. På fredagen kändes det ganska okej, då var jag ju på jobbet hela dagen och behövde inte lyfta Rasmus förrän på kvällen när jag kom hem igen. Sedan blev det ju helg, och blev gradvis värre.

På lördag eftermiddag åkte vi hem till några kompisar och hälsade på, de har en son som är 3 månader äldre än Rasmus och det var kul att se hur fascinerade de var av varandra. =) Det var väldigt trevligt att vara där, men jag kände mer och mer hur ont jag hade och började halta fram.

På söndagen hade jag bjudit hem hela mammagänget som jag lärde känna redan som gravid. Det var jättemysigt! =) Vi fikade och barnen fick busa med varandra. Det populäraste var tydligen att klättra upp och ner för de tre trappsteg vi har i hallen (vårt hus är 1,5-plans med källare), ett tag var det fyra barn samtidigt som försökte klättra där! Jättekul att se hur alla har växt och utvecklats sen de föddes, eller ja, sen de låg i magen helt enkelt! =) Alla barn utom Rasmus går redan, men han är på gång och går runt möbler så det blir nog förhoppningsvis snart. Rasmus är även minst av barnen, trots att han inte är yngst. Min lille plutt!

När alla hade åkt hem så åkte maken iväg för att repa med sitt band. Jag var lite nervös för hur det skulle gå att vara själv med Rasmus med tanke på lyft och så, men jag undvek att lyfta honom så gott det gick och det kändes ganska okej, även om jag hade ont. Fram tills det var dags att sova... Rasmus visade alla tecken på att han var trött, men varje gång jag försökte lägga honom var det hysterisk gråt och skrik. Efter fjärde försöket, när klockan var halv tio, ringde jag till maken och bara grät för att jag hade så ont. Han skyndade sig såklart hem. Rasmus blev jättegosig när han såg att jag var ledsen och försökte trösta mig genom att ge mig sin napp, lille sötungen! Jag tackade dock nej till erbjudandet... =) När maken kom hem så tog han Rasmus direkt och la honom och det var inte ett ljud från honom sen på resten av hela natten, och han sov till halv nio. Man kan ju bli knäckt för mindre...

På måndag morgon hade jag fortfarande ont, men inte lika ont som kvällen före så jag tänkte att det inte var några problem att ta sig till jobbet. Väl där så skulle det ju bli bättre, där är det ju inga lyft. Men redan innan jag kommit fram till busshållsplatsen (en promenad på kanske 500 meter) kände jag att det nog inte var så bra tänkt. Hade riktigt ont men klev på bussen i alla fall. Väl på jobbet hade jag fruktansvärt ont. Det gick bra att sitta ner och att stå en stund, men så fort jag försökte röra mig så gjorde det jätteont. Alla sa till mig att jag borde gå hem, och de hade väl rätt men nu var jag ju på plats så det var väl bara att gilla läget... Pratade med maken och vi bestämde att han skulle komma och hämta mig någon gång efter lunch.

Resten av dagen blev det bara värre och värre och peakade på kvällen, sen har det sakta men säkert blivit lite bättre, men jag har fortfarande väldigt ont när jag rör mig. Har fått tid hos en sjukgymnast på måndag och var hos en naprapat igår. Hoppas att det blir bättre snart. Helt bra förstår jag att jag antagligen inte kommer bli förrän efter förlossningen, men det vore ju skönt om det blir bättre än så här i alla fall... Planen som den ser ut nu är antagligen att jobba hemifrån de sista veckorna, för att ta mig till och från jobbet kommer jag nog inte klara av. Känns lite pissigt, men det är väl det bästa alternativet. Är dock sjukskriven veckan ut på heltid men har regelbunden kontakt med kollegor och chefen för att uppdatera om läget.

Jag får väl vara glad för att jag fick 33 hela veckor utan problem, men det känns såklart väldigt tråkigt att avsluta graviditeten på det här sättet. Men men, det är väl bara att gilla läget antar jag...