Jodå, jag lever ;-)

Inläggen duggar inte direkt tätt här... har nog tänkt att lägga ner bloggen på sikt, det hinns inte med. Men än så länge får den vara kvar så får vi se om jag hittar lite tid och energi till att skriva!

Har i alla fall börjat landa lite nu och det funkar ganska bra. Just nu är vi hemma både jag och maken och ska så vara hela sommaren, så det är ju riktigt skönt! Mycket lättare när man är två hemma... ;-) Och till hösten börjar Rasmus på dagis så då blir det lite lugnare också. Men säkert mer sjukdom, hittills har vi varit väldigt förskonade.

Livet flyter i alla fall på ganska bra nu. Rasmus har äntligen börjat gå och det är underbart att se! Han vinglar omkring som en liten alkis och ramlar lite då och då, det är så sött! ;-) Han älskar att gå och går hela tiden nu, lille plutten! =) Vad som är ännu bättre är också att han har blivit friskförklarad nu! Vi har ju gått på extrakontroller på sjukhuset sen han föddes i och med att han drabbades av syrebrist vid förlossningen, men vid senaste kontrollen sa de att de inte hittar något som tyder på att han har blivit skadad vid förlossningen så nu är han friskförklarad och vi slipper åka dit nåt mer! =) Underbart!

Alva växer så det knakar och har blivit en riktig liten tjockis... Vid två månader vägde hon lika mycket som Rasmus vid tre månader, när hon själv blev tre månader vägde hon lika mycket som honom vid fem månader... Ojojoj, vart ska det sluta! =P Hon är världens goaste, jätteglad nästan hela tiden och ler verkligen med hela ansiktet så fort hon får se en. Sover bra gör hon också, hon somnar oftast runt 21 och vaknar bara en gång per natt och senare och senare dessutom så nu kan hon vakna först framåt morgonen.

Jag är så lyckligt lottad som har två så fina barn. Tänk vad livet kan förändras på bara två år! Från deppig och barnlös till lycklig tvåbarnsmor! Om nån hade sagt det till mig där i januari 2010 när jag tog första tabletten Pergotime så hade jag inte trott på det. Då hade vi ju kämpat i 1,5 år utan resultat. Att sen Alva blev till rent spontant, nä det hade jag verkligen inte trott på. Men så blev det! Jag önskar verkligen att alla ni andra där ute i bloggvärlden får uppleva samma mirakel. Jag tänker på er och håller alla tummar och tår för att ni också ska bli föräldrar snart!