tisdag 24 juli 2012

Livets små mirakel

Ibland kan jag sitta och bara titta på mina fina små barn och bli helt förundrad. Har jag varit med och skapat något så fint? Är det verkligen mina barn? Kan jag ha haft sådan tur?

Den här veckan är P och Rasmus iväg på egen hand, så jag är hemma själv med Alva. Det är riktigt mysigt faktiskt, även om jag såklart saknar dem när de är borta. Men det är mysigt att få lite ensamtid med Alva också, för både hennes och min skull. Vi hade ett jättemysigt moment tidigare ikväll när vi bara låg och tittade på varandra, en lång, lång stund och hon höll hårt i mitt finger. Åh, mitt älskade lilla barn! Kan inte förstå att jag har haft sån tur och fått TVÅ så underbara barn!

Nu ska jag lägga mig bredvid henne och somna till hennes snusningar. Natti natti!

4 kommentarer:

mammaTEA sa...

Underbart!

...och sen kommer familj? sa...

hej,

Du har en award på min blogg :)
Trevlig helg! Kram

Hanna sa...

Sv: Vi ska prova ut en ergosele i butik tänkte vi, och sen kolla beg..Ska komma ihåg att du har en så fort vi provat! :) Kram

Hanna sa...

Sv: Visst är det så otroligt frustrerande att inte kunna vara enbart lycklig och trippa fram på rosor när man fått det finaste i världen?! En hemsk känsla då man känner sig otacksam och inte kan göra någonting åt det..

Hoppas att din väg uppåt håller i sig och att det vänder ordentligt när du börjar jobba igen. Det är absolut inget fel med att längta till jobbet, man måste vara glad själv för att vara en glad mamma!

Tack för dina fina ord, och jag säger detsamma, du är den bästa mamman till dina fina små! Kram!