Vecka sjutton

Du är i vecka 17.
Du har gått 16 fulla veckor och 6 fulla dagar (v16+6).
Du är i 4:e kalendermånaden.
Du är i 5:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum: Sön 5 dec 2010
Du har 161 dagar kvar till beräknad förlossning.

Kroppen: Livmodern växer mer och mer och det är vanligt att man känner lite molvärk av och till. Andra typiska symtom är att man känner sig hungrigare än normalt, det kan bero på att fostret samlar på sig fett. Troligen har du gått upp två-fem kilo i vikt. Sexlivet kan vara alltifrån blomstrande till att inte fungera alls. Däremot har man vanligen samma behov av närhet som tidigare, kanske till och med mer.

Fostret: Redan nu kan du känna när ditt barn har hicka. Det känns i så fall som mycket regelbundna fosterrörelser. Skelettet är synligt på röntgenbilder. Det bildas nu ett värmereglerande fettlager på ytan av kroppen. Underhudsfett bildas och det hjälper barnet att reglera kroppstemperaturen efter födseln. Nu har den första avföringen börjat samlas i tarmen, denna avföring kallas mekonium och är grönsvart och kletig i konsistensen. Fostervattnet som fostret rör sig är rent och sterilt och byts flera gånger om dagen. Barnets hår har börjat växa och bli längre.

Mina symtom: Att livmodern växer har jag känt av, det har kommit lite värk i det området då och då, fast mer som hugg än molvärk. Jag har nog faktiskt känt mig hungrigare nu de senaste dagarna, men däremot har jag ju inte gått upp så mycket. Mycket behov av närhet har jag definitivt, men det har jag alltid haft! =) Vad gäller fosterrörelser så tror jag ju att jag kände första sparken i torsdags, väldigt mysigt! =)

Första sparken!

I torsdags tror jag att jag kände första sparken! Det var som om nåt for genom magen i raketfart, och sedan buffade det till lite på insidan av magen. Jättecoolt! =) Satt och pratade med en kollega och kom helt av mig. =) Har dock inte känt nåt liknande sen dess, men längtar efter mer! Än så länge är det mest det vanliga "bubblet" i magen, som jag har haft de senaste två veckorna ungefär. Men rätt mysigt det med, känns som om det händer nåt där inne i magen. =) Hoppas, hoppas att sparkarna sätter igång ordentligt snart! =)

Mina värden

I tisdags var jag iväg till SMVC igen och kollade mina värden. Mitt långtidsvärde har sjunkit från 5,9 till 5,1 så det såg ju bra ut. De tyckte även att mina värden överlag, som jag antecknat i min dagbok, såg bra ut, men bestämde ändå att vi skulle justera upp insulinet lite. Så nu kör jag 9+6+9, dvs 9 enheter till frukost, 6 enheter till lunch och 9 enheter till middag, samt 10 på det långtidsverkande insulinet på kvällen. Från början var det 6+6+6+6, men vi har justerat upp efter hand.

Jag frågade även om min vikt, då jag bara har gått upp 0,5-1 kg dessa första 16 veckor, men de sa att det bara var bra eftersom jag har lite att ta av så att säga. Så det känns skönt, då kan jag pusta ut lite. Jag trodde väl inte att det var några problem, men man blir ju ändå orolig för bebisens skull.

Min midsommar

Precis som Joanna har jag haft en midsommar som taget ur en Pripps-reklam, helt underbart! Stockholms skärgård, underbart väder, sill-lunch (dock blev det pajbuffé för min del), snapsvisor, kubb och jordgubbar och glass... underbart! =) Och allt detta i väldigt trevligt sällskap! Det enda som drog ner betyget lite är de förbannade myggen, som hade festmåltid hela kvällen... Mindre kul. Men värt det ändå! =) Jag gick runt med min växande mage och bara stornjöt av att ha långhelg. Man fick verkligen smak på semester... härligt då att jag har fem hela veckor kvar att jobba innan det blir min tur! ;-)

Vecka sexton

Du är i vecka 16.
Du har gått 15 fulla veckor och 4 fulla dagar (v15+4).
Du är i 4:e kalendermånaden.
Du är i 4:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum: Sön 5 dec 2010
Du har 170 dagar kvar till beräknad förlossning.

Kroppen: Den här perioden är ofta en roligare tid av graviditeten och många känner sig lite piggare igen. En del som fött barn förut kan känna att något rör sig i magen, det kan kännas som pirrande bubblor eller som en fisk som spritter till.
Ditt hjärta pumpar 20 procent mer blod än tidigare och det kommer att öka betydligt fram till i slutet av graviditeten.

Fostret: Fostret mäter cirka 16 centimeter och väger omkring 100 gram. Fingernaglar har bildats och fostret kan rynka pannan, röra ögonen och svälja. Fostret kan även ta tag i navelsträngen och börja undersöka det vattenfyllda rummet som det befinner sig i. Det omges av ungefär 300 milliliter vatten som byts ut flera gånger per dygn vilket behövs eftersom fostret kissar ungefär med 45 minuters mellanrum. Vattnet fungerar även som stötdämpare.
Redan nu har barnet troligtvis utvecklat sitt smaksinne. Barnet kan höra och rycker till om något plötsligt ljud uppträder nära magen. Ljudnivån inne i magen är annars ungefär lika hög som när man står på en trafikerad gata i staden eftersom alla ljud i mammans kropp förstärks i fostervattnet.

Mina symtom: Hmm, nu börjar de flesta bli piggare... och jag är tröttare än vad jag har varit någonsin under graviditeten. Tror dock att det har mycket med pollenhalterna att göra, det har varit mycket sånt de senaste dagarna... Har känt mig mer andfådd de senaste dagarna också, det kanske beror på allt blod som pumpas runt? Även lite bubbel i magen häromdagen, det var mysigt! =) Kan dock lika gärna varit gaser, men jag väljer att tro på bebis istället! ;-) Fick min första kramp i vaden häromnatten, det var INTE kul, men som tur är har det inte dykt upp igen. Har inte lika ont i ryggslutet nu längre så det kanske har gett sig för den här gången. Har däremot fått ont i ena vristen (?) av oförklarlig anledning, så jag ska försöka få en läkartid nästa vecka och kolla det, känns lite mystiskt...

Trött

Sedan i förrgår eftermiddag har jag känt mig helt klubbad. Totalt utmattad och orkeslös. Vet inte vad det är med mig. Tror att det kan vara all pollen i luften, är ju trots allt pollenallergiker. Får ju inte ta några mediciner nu så jag har klarat mig hittills på nässpray, vilket har funkat rätt bra. Och näsan är fortfarande ok, däremot kliar det som satan i mina ögon, så idag har jag inhandlat ögondroppar. Hoppas det blir bättre snart och hoppas jag blir piggare, det här är inte roligt...

Pratade med diabetessköterskan idag också och kom fram till att vi höjer dosen insulin lite grann. Jag har fortfarande värden som ligger lite på gränsen ibland så det känns bra att höja lite. Det går bättre och bättre att ta sprutorna, men det är inte kul... Hoppas verkligen det går över efter förlossningen, vill inte sitta med sprutor resten av livet! =(

Något positivt i alla fall är att jag tyckte jag kände lite "bubbel" i magen igår när jag var på massage. Mysigt! =) Hoppas det utvecklas till riktiga sparkar snart! =)

Insulin

I torsdags var det dags att gå på läkarkontroll igen. Som vanligt fick jag vänta en bra stund innan det blev min tur, trots att jag hade bokat tid, men det är väl som det ska vara antar jag... Suck. Läkarna sa att mina värden låg lite över gränsen så jag skulle få börja med insulin. Det var jag förberedd på så det kändes helt ok. De skickade iväg mig till diabetessköterskan som skulle visa mig hur jag gick tillväga. Det var här problemen började.

Självklart hade jag förstått att jag skulle sticka en spruta i mig, men jag har bara hört en massa prat om en penna så jag såg framför mig att jag satte pennan mot magen och tryckte till, så var det klart. Jag trodde inte jag skulle behöva sen någon nål. Men ack, så jag bedrog mig. Visst var det en penna jag fick, men jag var ju tvungen att sticka in nålen i magen INNAN jag tryckte på knappen. Jag skulle alltså själv sticka en jäkla nål i magen. Det hade jag INTE förstått.

Jag fick en total chock, började hyperventilera och störtgråta och bara skakade. Jag är riktigt rädd för sprutor och det kändes helt omöjligt att behöva sticka en spruta i mig själv 4 gånger per dag! Det tog mig säkert 20 min innan jag hade lugnat ner mig, men till slut vågade jag prova på mig själv. Det var superjobbigt och jag grät fortfarande hela tiden, men när jag väl gick därifrån kändes det liiite bättre.

Träffade en kompis direkt efter och gick en långpromenad med henne och hennes dotter, det fick mig att tänka på annat i alla fall. Väl hemma så var det dock jättejobbigt igen, kände mig jätteensam eftersom maken var bortrest hela veckan, och var riktigt deppig. Satt mest och grät hela kvällen. Inte kul alls. Men men, jag fick i mig insulinet i alla fall, till slut. Somnade helt utmattad och sov faktiskt HELA natten, utan att vakna och gå upp och kissa! Det är bara andra natten sen jag blev gravid, så det var ju skönt att äntligen få sova en hel natt igen! ;-) Nu har det gått några dagar till och nu känns det bättre, men det är fortfarande inte roligt. Men jag antar att man vänjer sig till slut. Mitt blodsocker ser i alla fall mycket bättre ut nu, så inget ont som inte får nåt gott med sig antar jag...

Vecka femton

Du är i vecka 15.
Du har gått 14 fulla veckor och 4 fulla dagar (v14+4).
Du är i 3:e kalendermånaden.
Du är i 4:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum: Sön 5 dec 2010
Du har 177 dagar kvar till beräknad förlossning.

Kroppen: Man kan känna sig nästäppt och ha lätt för att blöda näsblod när man är gravid även om det är mer vanligt under slutet av graviditeten. Nästäppa beror till stor del på den ökade mängden östrogen samt ökad blodmängd som i sin tur mjukar upp brosk och vävnader vilket gör att man blir täppt i de trånga näsgångarna. Det kan i sin tur göra att man snarkar om nätterna. Blodkärlen kan även vidgas vilket medför att man lättare blöder näsblod.
Från vecka 15 kan du göra ett fostervattensprov.

Fostret: Huden är i det här stadiet genomskinlig och man ser blodkärlen. Armarna kan röra sig och händerna kan knytas. Hjärtat pumpar ungefär 28 liter blod/dygn och hjärtljuden kan avlyssnas med en doptone-apparat. Fostrets hud är tunt och täcks av ett tunt skikt hår som kallas lanugo-hår.

Mina symtom: Har börjat få känningar som skulle kunna vara foglossning, vill inte! =( Annars mår jag bara bra och har inga direkta symtom som vanligt. Dock tror jag att brösten är inne i en tillväxtperiod, de har blivit mer ömma den senaste veckan.

Vänner

Vänner... det är något jag har gått och tänkt på en del på sistone. När jag fick min möhippa var alla mina vänner där och jag fick en helt underbar dag, den bästa möhippan jag kunde tänka mig. En helt fantastiskt rolig och underbar dag när jag bara njöt. Det var så härligt att få dela den med alla mina vänner (utom en stackare som var magsjuk och inte kunde vara med).

Det var två år sedan, exakt på dagen faktiskt. Och jag undrar, vad var det som hände? Och sedan börjar jag fundera på hur det var innan.

Med några få undantag (varav några av dem läser den här bloggen) så är det alltid jag som ringer till mina vänner. Det är jag som försöker få till en träff. Om inte jag ringde skulle det rinna ut i sanden. Det gör mig himla ledsen faktiskt. När vi träffas så är allt bra och vi säger att vi borde ses oftare. Men sen förblir telefonen tyst, till dess att jag ringer. Och så börjar det om igen.

Varför är det så? Är det mig det är fel på? Varför kan inte de ta första steget någon gång? Eller är det helt enkelt så att de inte vill vara mina vänner, men inte vågar säga något? Men varför har vi då så trevligt när vi träffas? Jag förstår faktiskt inte. Jag vill tro att det är för att de har familj och andra prioriteringar, vilket jag kan förstå. Men så är det inte. De var så här även innan de fick barn, redan för flera år sedan, långt före min möhippa. Det har fortfarande alltid varit jag som har fått höra av mig.

Vad gör man åt något sånt? Jag vill ju inte sluta höra av mig heller, jag vill ju ha kvar mina vänner. Men varför är det jag som måste kämpa för att hålla vänskapen vid liv? Är inte JAG värd att kämpas för?

Jag blir faktiskt riktigt ledsen av att tänka på det här. Alla tankar kom upp till ytan igen pga en jäkla film. Jag vill se Sex and the City på bio, och har försökt få till en bio-dejt med någon. Men alla andra har redan planer med någon annan. Det är väl inte så jäkla viktigt att se den på bio, men varför är det ingen som gör upp planer med mig? =( Smidig som jag är så skickade jag ett klantigt sms till en kompis som inte alls blev som jag menade, jag var bara ledsen över situationen i sin helhet, inte på kompisen. Jag blir bara så jäkla besviken. Det handlar om mer än bara en film på bio, det handlar om att jag inte känner mig sedd. Är jag osynlig, eller vad är det för fel på mig? Jag förstår verkligen inte.

Är det någon som har något tips för hur jag ska bete mig? Jag vill inte förlora de vänner jag har, men ibland undrar jag om de verkligen är mina vänner, i så fall borde de väl också höra av sig? Jag känner mig mycket förvirrad just nu...

Tack i alla fall H och B för att ni finns i mitt liv och visar mig vad vänskap verkligen handlar om! Jag älskar er, hoppas att ni vet det! Ser fram emot att få träffa er båda den här veckan!

Vecka fjorton

Du är i vecka 14.
Du har gått 13 fulla veckor och 5 fulla dagar (v13+5).
Du är i 3:e kalendermånaden.
Du är i 4:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum: Sön 5 dec 2010
Du har 183 dagar kvar till beräknad förlossning.

Kroppen: Hormonförändringar kan visa sig genom att huden på mamman blir mörkare på vissa ställen, kvinnor kan få en vertikal mörk rand från naveln och neråt samt mörkare bröstvårtor. Randen brukar försvinna efter förlossningen, men man ska vara försiktig med att sola för mycket under graviditeten eftersom man även kan få andra pigmentfläckar som kanske inte går bort. Du kan bli snabbare andfådd eftersom blodvolymen i kroppen börjar öka.
De flesta börjar få en liten mage. Om du tidigare fött barn blir magen oftast större mycket tidigare.

Fostret: Öronen är placerade där de ska vara och har fått den rätta formen. Alla större organsystem är nu färdiga och njurarna tillverkar urin. Fostret befinner sig nu i en snabb fas av tillväxt. Benen är längre än armarna och det finns gott om fostervatten som fostret simmar runt i.

Mina symtom: De senaste dagarna har jag känt att det händer saker i kroppen. Brösten ömmar igen och jag har till och från lite värk i underlivet, tror det kan vara livmodern som växer. Andfåddhet kände jag av tidigare, men det tycker jag har blivit bättre nu. Magen har stannat av, tyckte nästan den var större förut, men då var jag kanske lite mer svullen. Är fortfarande väldigt trög i magen. Känner inte av bebisen någonting, inte det minsta fladder i magen. Tråkigt, men det kommer väl snart!

Dietist

Har visst varit lite dålig på att uppdatera, men det händer inte så mycket av intresse i mitt liv just nu känns det som. Det rullar på helt enkelt. Kan inte fatta att jag är i vecka 14 nu, vart tar tiden vägen?!

Jag fortsätter sticka mig i fingret sju gånger per dag och i tisdags träffade jag äntligen en dietist. Hon var verkligen superbra och nu känner jag mig mycket lugnare. Skönt! Hon sa till mig att jag inte kunde fortsätta som jag gjorde och äta så strikt, utan att jag kunde äta som vanligt, fast tänka i termer som tallriksmodellen och minska på allt uppebart socker. Så jag har följt hennes råd och blodsockret har gått upp lite, men inte lavinartat. Hon sa att det är ok om blodsockret går upp eftersom det är så jag får äta. Om det går upp för mycket så börjar jag med insulin helt enkelt. Jag kan inte äta mig ur min diabetes. Det var sååå skönt att träffa henne och få inbankat i mig att jag gör så gott jag kan helt enkelt! Ska träffa läkarna på torsdag igen så får vi se vad de säger, om jag ska börja med insulin eller om jag ska fortsätta som vanligt ett tag till. Jag hoppas nästan på att jag ska få insulin ändå, eftersom de har sagt att jag garanterat kommer att få börja med det, frågan är bara när. Då känns det bättre att köra igång redan nu liksom...