Min lilla ettåring

Hade tänkt skriva ett inlägg på Rasmus ettårsdag, men tiden flyger som vanligt förbi... tänk att han är ett år nu, min lille kille! Världens sötaste, snällaste och goaste lilla unge, jag är så glad att du är här hos oss!

Första gången jag såg honom hade jag svårt att ta honom till mig. Det känns hemskt så här efteråt, men jag var så slut efter den långdragna förlossningen och jag trodde det värsta när han kom ut helt livlös så det var mitt sätt att skydda mig själv tror jag. Andra gången jag såg honom var några timmar senare, på intensiven på neo. Då kom alla känslorna över mig och jag ville bara skydda det stackars lilla pyret som låg där och inte mådde bra. Usch, det var så hemskt att se honom så, uppkopplad med en massa sladdar, se honom ha så ont. Börjar gråta nu när jag skriver... Men han var en riktig kämpe och tog sig igenom det.

För ett år sen var vi fortfarande inlagda på neo. Vi hade haft en tuff vecka men började nu må bättre alla tre. Rasmus hade fått flaska för första gången och slukade maten på tre röda, det var så skönt att han fick mat i sig på det sättet och inte genom sonden. Dagen efter fick vi för första gången komma hem på permission. Vilken känsla att äntligen få åka hem! Att få klä på honom kläer för första gången (på neo får de inte ha kläder utan bara blöja), bära ut honom i babyskyddet och sätta honom i bilen och sen åka hem. Så där som alla andra gör när de får barn, nu var det vår tur att ta med vår bebis hem! Lite läskig känsla var det också att få åka hem och bli ensamma med Rasmus, vi hade ju vant oss vid att vara omgivna av sjukhuspersonal hela tiden... Men allt gick bra, och två dagar senare blev vi äntligen utskrivna. Underbart!

Ett år har gått så fort och han har vuxit upp till en lugn och glad liten kille, och envis precis som sin mor. ;-) Han har en massa roliga saker för sig, som sättet han tar sig fram t ex. Vi trodde länge att han skulle börja krypa eftersom han ofta stod på alla fyra och gungade fram och tillbaka. Men han började åla istället och utvecklade en teknik där det ser ut som om han simmar, det ser jätteroligt ut! =) Sen började han gå längs med möbler så vi tänkte att han hoppar över det där med att krypa helt enkelt. Inte så konstigt, det är ju inte alla barn som kryper. Jag gjorde inte heller det. Men sen, några dagar innan han fyllde ett, så började han plötsligt krypa! Lille killen, vad rolig han är... så dags nu! ;-)

Det roligaste han vet är när han blir hissad i luften och när det blåser i håret på honom. Han blir hysteriskt glad om vi fläktar honom i ansiktet så att håret rör sig i luftdraget. Har aldrig sett något annat barn reagera så, det är så sött! =) Han ger oss så mycket glädje och vi är så lyckligt lottade som har honom. Älskade Rasmus, tack för att du finns och förgyller vårt liv!

Ettårskalas!

Imorgon blir min älskade lille kille ett år, och det firade vi med kalas i helgen. Hela makens släkt kom igår, nästan i alla fall. Min familj var tyvärr sjuka så de kommer nästa helg istället, men det gör inte så mycket för det blev fullt hus! Tror vi var sexton personer som firade igår, så Rasmus hade fullt upp! =) Han fick flera jättefina presenter, och flera som lät ganska förskräckligt, precis som det ska vara antar jag... ;-) Han hade sovit ganska dåligt på dagen men var på strålande humör hela tiden gästerna var här, men så fort de hade åkt blev han så trött att han mest satt och skrek, stackarn... han slocknade totalt kl sju och sov till nästan tio över åtta imorse! Det är jobbigt att fylla år! ;-)

Dagen till ära hade vi beställt en tårta av en bekant som är helt fenomenal på att göra tårtor. Vi ville ha pirat-tema på tårtan eftersom Rasmus hade smeknamnet Piraten när han låg i magen. Först var det ju pyret, sen pirate (pyret på svengelska) och sen piraten! ;-) Vi är jättenöjda med den fina tårtan, som inte bara var fin att se på utan väldigt god också! =) Bilderna är tagna av Sophia som har gjort tårtan! =)

Vad gör vi om dagarna?

Fick en kommentar från Anonym som undrade varför jag inte skriver så mycket om Rasmus i bloggen och vad vi gör om dagarna. Jag har medvetet låtit bli att skriva alltför mycket om Rasmus eftersom jag försöker hålla bloggen någorlunda anonym (även om en del av mina vänner läser ibland). Jag hade dock från början inte tänkt att utelämna honom helt, vilket jag inser att jag kanske har gjort. Det har bara blivit så.

Jag har varit hemma i snart ett år, jobbade sista dagen den 19 november förra året. Första två veckorna av ledighet var jag ju såklart själv, och sen när Rasmus kom var jag och maken hemma båda två de första 6 veckorna. En period i våras jobbade maken 80 procent och var ledig varannan tors-fre, annars var det jag och Rasmus själva. Jag har försökt att vara aktiv och träffa andra mammor när jag har varit hemma, antingen på öppna förskolan eller ute på stan eller hemma hos någon. Flera gånger har jag haft mamma-fika här hemma hos oss, det har varit kul! Det är alltid lite svårt att få till det med plats både för mammor och bebisar samt för barnvagnar, men det har funkat bra när vi har varit hemma hos oss då vagnarna har kunnat stå på altanen på baksidan. Ungefär 1-2 gånger i veckan i alla fall har jag träffat andra mammor, det har varit jättekul och stimulerande för Rasmus. Vi har även haft dagar då vi bara varit hemma och tagit det lugnt, väldigt mysigt det med. =)

I höstas började vi med babysim. Vi vill gärna vänja honom vid vatten så vi tänkte köra 10 ggr i alla fall och sen lägger vi väl av och kör på egen hand istället. Rasmus var inte så jätteglad de första tre gångerna, han tyckte att det var ganska läskigt, men den fjärde gången släppte det och nu verkar han tycka att det är kul! =) Vi har gått sju gånger nu tror jag det är, så vi kör några gånger till så får vi se hur vi gör sen.

Rasmus är en ganska försiktig och analyserande kille, redan vid den här åldern. Han gillar andra barn men har aldrig varit den där supersociala som direkt kryper fram till andra barn och vill leka, utan han är mer avvaktande först och läser in situationen. Precis som sin mor faktiskt! Han är ganska känslig men har blivit mycket mer orädd och framåt nu allt eftersom han har växt och utvecklats. Han senaste färdigheter innefattar att dra sig upp mot stående, vilket han lärde sig bara för nån vecka sen och nu ska han ju såklart klättra på allt! Han "pratar" mycket och pekar på allt, speciellt lampor, och säger "Dä!". Då vill han ofta att vi ska göra något, till exempel tända och släcka en lampa. Om vi inte lyssnar på vad han säger höjer han rösten, pekar ännu mer och säger "Dödödödödödödö" som förhoppningsvis inte är så allvarligt som det låter! ;-) Han kryper inte men ålar fram vart han än ska. Favorit-"leksaker" är telefoner och fjärrkontroller som han kan sitta och trycka på i evigheter. Senaste vägningen, som var för 1 månad sedan, vägde han 9100 gram och var 70 cm lång. Han blir 11 månader nu på söndag.

Det var lite om Rasmus det! =) Vår fina, lilla kille som är världens snällaste och goaste. Som började sova hela nätter när han bara var några månader gammal och som nu sover runt 12 (!) timmar per natt! Igår somnade han 19 och vaknade 08 imorse... vi är verkligen lyckligt lottade och älskar vår lille kille över allt annat! =)

Underbar dag!

Idag har varit en riktigt underbar dag! Den började med sovmorgon; jag vaknade tjugo i åtta och kom på att jag inte hade hört nåt från Rasmus. Jag gick upp och kollade och jo, han var vaken men låg och begrundade sin napp med en koncentrerad min. Så jag fixade mat åt honom och lagom när den var klar så deklarerade han att han var vaken! =) Matade honom och hade en mysig stund i soffan innan han ville sova igen. Då var klockan strax före nio. Jag gick och la mig igen jag med, inte för att sova utan för att få krypa tätt intill min käre make och bara mysa. =) En stund senare gick vi upp och älskade maken bakade scones som vi åt ute på altanen medan vi löste korsord tillsammans. Rasmus satt i sin stol och gjorde små glada utrop varje gång det kom en vindpust. En helt underbar start på dagen! =)

Dagen fortsatte med fika med svärmor, också det på altanen, och sedan åkte vi till Ikea och spontanshoppade för några tusenlappar, ooops! ;-) Senare på kvällen åkte jag in till stan och träffade en kompis för lite kvällsfika, och nu sitter jag i soffan och slötittar lite på teven samtidigt som jag bloggar. En riktigt, riktigt bra dag! =)

Läkarbesök imorgon

Som vanligt är det långt mellan uppdateringarna... För två veckor sen var jag iväg på kontroll av blodsockret för att se hur det har utvecklat sig efter graviditeten. Mitt blodsocker normaliserades efter förlossningen men jag har märkt att det har stigit på sistone och som ett brev på posten (bokstavligen!) så kom en kallelse till att göra glukosbelastning. Jag fick fasta från kl 22 kvällen innan och sedan infinna mig kl 8 för att mäta blodsocker och dricka den äckliga sockersörjan. Huga! Två timmar senare mättes blodsockret igen. Jag hamnade såpass högt att jag säkerligen får diagnosen diabetes, även om sköterskorna på medicinmottagningen inte ville uttala sig om något... Jag hade en riktig deppig dag efter det, men nu när det har sjunkit in så känns det ganska okej. Eller ja, det känns väl sådär, men vad kan jag göra åt saken liksom? Bara att gilla läget...

Imorgon ska jag i alla fall träffa läkare för att diskutera min diabetes. Får se om det blir medicinering eller om hon vill att jag ska kostbehandla först. Jag hoppas i alla fall på att få en remiss till dietist igen, för jag vill få svar på lite kostfrågor jag funderar på. Hoppas det går bra.

Har försökt tänka på vad jag äter den senaste tiden men det har varit lite svårt när jag har varit på resande fot. Den senaste veckan har nämligen maken roat sig på Sweden Rock och jag har fått leka ensamstående mamma! ;-) Tog en sväng till en av mina bästa vänner i Stockholm och hälsade på där i några dagar, sedan åkte jag hem för en liten mellanlandning innan jag åkte vidare och hälsade på min mor över helgen. Det var roligt att träffa mamma och skönt att få lite avlastning, hon tog gärna Rasmus när jag var trött och ville vila lite... ;-) Det funkar jättebra med både mamma och hennes gubbe, Rasmus trivs med dem. De var barnvakt förra helgen när vi var på bröllop och det var inga problem alls! =) Skönt att få lite egentid tillsammans utan barn, även om han är det finaste som finns!

Rasmus är så himla snäll, jag har åkt en massa bil den här veckan och han har inte sagt ett knyst. På resan till Stockholm sov han halva sträckan, sedan roade han sig med att leka med sina leksaker och började gnälla först när det var 1,5 mil kvar. På vägen hem var han lugn hela tiden, och likaså när jag åkte hem till mamma. Han är alltid så glad och nöjd, han är inte svår att lägga på kvällen och han sover hela nätter. Min fina lilla Rasmus, kunde inte fått en bättre kille! =)

Blogg-torka

Ja, som ni märker så är inläggen väldigt sporadiska nuförtiden. Jag har väl inte gett upp bloggandet helt, men jag har en liten kille här hemma som jag hellre lägger tid på än bloggandet! ;-) Just nu ligger han bredvid mig i soffan och sover, han är så söt! Vi var på bvc igår och gjorde 5-månaderskontroll samt vaccinerade honom, så han var ganska gnällig igår och hade förhöjd temp i morse. Det kanske förklarar varför han sov så länge imorse, jag fick plocka upp honom kvart över åtta för att byta blöja, annars hade han nog legat ett tag till. Han var vaken då och låg och bökade runt med sin mjukis-krokodil, men hade inte ögonen öppna. Jag hade väl kunnat låta honom ligga ett tag till men med tanke på att han bajsade inatt så ville jag inte låta honom ligga längre med blöjan, det kändes inte så bra. Lilla plutten! Eller ja, lilla och lilla, igår vägde han 7180 gram och var 63,5 cm lång! =)

Min egen vikt ska vi inte prata om, jag och vågen är i krig med varandra. Jag blev ganska less när jag räknade kalorier och tränade varannan dag, men bara gick ner 0,4 kg på 3 veckor... så nu tar jag till lite andra metoder för att få en skjuts neråt. Jag har börjat med Cambridgekuren igen och tänkte köra i två veckor. Är inne på dag tre och har redan sett goda resultat på vågen, det känns skönt!

Annars är det som vanligt. Livet rullar på här hemma, jag trivs bra med att vara mammaledig och träffar andra mammor minst en gång i veckan. Rasmus är väldigt lätt så det är ganska glassigt just nu. Det blir väl värre när han börjar krypa antar jag! ;-)

Nu ska jag väl fixa lite här medan han sover. Ha en underbar dag i solen alla mina vänner!

Gnälligt

Idag har det varit gnälligt, så den planerade turen till Familjecentralen ställdes in. Han har varit jättetrött idag, det är väl därför det är så gnälligt... han sover för fjärde gången idag tror jag det är, det är inte likt honom. Han sov dessutom bra inatt, han somnade vid 20 och sen vaknade han till vid två, fick nappen och somnade om, vaknade vid halv fyra och jag testade med nappen igen och han somnade om och vaknade vid sex! =) Så han borde inte vara trött efter natten i alla fall... Men jag antar att han växer mycket just nu, det skulle jag också bli trött av! ;-)

Han har nu hunnit bli 4 månader och har på den tiden dubblat sin vikt! Vid senaste kollen vägde han 6640 gram (3315 när han föddes) och var 63 cm lång (51 när han föddes). Jag sa på skämt till bvc-sköterskan att vi siktar på 6630 gram, men det blev 10 gram extra! ;-)

Min egen vikt har det gått sådär med, gick upp 0,4 förra veckan. Beror väl antagligen på en mammafika med mycket fikabröd samt fest i lördags, men känns väldigt surt ändå eftersom jag har tränat bra och vågen faktiskt var jättesnäll i fredags morse... Så lite besviken blev jag. Men bara några timmar senare sa en tjej i föräldragruppen att hon tyckte att jag verkade ha gått ner jättemycket, så då sträckte jag på mig! =) Tror faktiskt jag har minskat mina mått pga träningen, för jag känner mig faktiskt smalare. Det blir väl bättre resultat nästa vecka i alla fall, det ser redan bättre ut på vågen! ;-)

Nu vaknade han så nu ska han få mat!

Sovit en hel natt!

Glömde skriva i det föregående inlägget att Rasmus sov hela natten inatt! =) Mellan 20 och 06, helt otroligt! Tyvärr så sov inte jag så bra, jag tror jag låg och väntade på att han skulle vakna så från tre och framåt så slumrade jag bara... lite trist, men skönt att han sov bra i alla fall! Hoppas det håller i sig! =) Han har varit ganska trött idag trots natten, och somnade kl 19 idag. Får se hur natten artar sig!

Själv är jag riktigt trött nu och lite halvillamående, känner mig typ åksjuk... ska gå och lägga mig nu och hoppas jag mår bättre imorgon!

Ett år sen!

Glömde skriva det viktigaste i gårdagens inlägg... igår var det ett år sedan jag testade och fick ett plus på stickan! Ett år sedan vår lille Rasmus började växa i min mage. Underbara älskade lilla sötnos!

Fyra månader

Ja, så länge har jag varit mammaledig nu. Helt sjukt vad tiden går fort. Kollegorna frågar vad jag gör på dagarna, och ja, vad ska jag svara på det? Gosar med Rasmus, går till familjecentralen, fikar... lever glassigt helt enkelt! =) Rasmus är väldigt lätt egentligen, han är nöjd för det mesta och han sover ju bra på nätterna. Igår var han vaken nästan hela dagen, sov bara i 15-20 min per gång innan han somnade för natten kl 20. Strax före 5 vaknade han, åt och somnade om och vaknade igen kl 8. Då blev mamma glad minsann! =)

Jag kan inte förstå vilken tur vi har haft som blev gravida och fick denna underbara lilla pojke. Han smälter mitt hjärta med sitt leende och sina skratt och förgyller mitt liv. Jag är så glad för vår lilla familj! =) Jag är redan sugen på att börja försöka med nummer två, speciellt eftersom det tog tid att få till honom. Fast med behandling gick det ju fort, då kom han på andra försöket. Jag har ringt och pratat med Fertilitetsenheten och de sa att jag kunde få boka en tid till augusti för samtal med läkare om hur vi går vidare. Om läkaren bedömer att vi ska köra med Pergotime igen (vilket jag antar att vi ska göra eftersom det funkade så bra förra gången) så kostar det inte mer än vanliga läkarbesök om jag förstod det rätt, om de däremot anser att det bästa vore ivf så kostar det ju desto mer... Jag hoppas pergotime räcker för jag vet inte riktigt hur jag ställer mig till ivf när vi redan har ett barn. Jag är däremot förberedd på att det kommer ta längre tid med pergotime denna gång, känns som att det var ett lyckokast att det tog sig redan på andra försöket. För medelsvensson (som blir gravida på vanlig väg) tar det ju i genomsnitt 7 månader att bli gravida. Det är väl mycket därför jag vill komma igång redan i augusti så att inte tiden springer iväg alltför mycket. Även åldern tickar ju på, jag fyller 32 om en månad. Nu gäller väl bara operation övertalning här hemma så att vi kan köra igång! ;-)

Trött...

Jag har en son som sover väldigt bra på nätterna. Han somnar av sig själv mellan 19 och 20, och sedan sover han till 3-4, vaknar och äter och sedan somnar han om och sover två timmar till, oftast till 6-7 någon gång. Han sover bra, så jag ska verkligen inte klaga. Men idag är jag trött. Han vaknade till vid 3 inatt så jag gick upp och värmde mat, men då hade han somnat om. Jag sov i 45 min till, då vaknade han igen och ville ha mat, vilket han självklart fick. Han var vaken i 1,5 timme och somnade om halv sex ungefär, för mig tog det ytterligare en stund innan jag somnade. Precis när jag hade somnat så vaknade han, då var klockan sex. Jag stoppade in nappen igen och det funkade i några minuter. Upprepade processen några gånger till innan jag gav upp och gick upp tjugo över sex. Så nu sitter jag här.

Jag ska verkligen inte klaga, jag vet det, men när jag nu har vant mig vid att få sova några timmar i sträck per gång så blir det ganska jobbigt när sömnen blir upphackad. Visst, han sov ända till tre, men efter det så har det inte blivit så mycket sömn för mig och nu är jag trööööött... suck. Själv sitter han så nöjd och glad i sin babysitter och pratar med figurerna framför sig, lilla skitungen! ;-) Får vänta någon timme till innan jag drar upp hans far så att vi kan bytas av och jag får sova lite...

Jag vill ha vår!

Äntligen har det blivit varmare ute och snön börjar smälta, hoppas det fortsätter så för jag vill ha vår!!!

Återträffen i torsdags var riktigt trevlig. Nästan alla i gruppen kom, och P var inte den enda pappan där, vilket jag faktiskt trodde att han skulle vara. Det var kul att höra alla andras berättelser om deras förlossningar, men det var tufft att berätta om vår egen. Det blev väldigt känslosamt, vi började gråta båda två och jag såg att några andra föräldrar blev berörda. Men trots att det var jobbigt att prata om det så var det skönt, varje gång vi gör det så bearbetar vi ju det som har hänt och det är nödvändigt för att man ska kunna gå vidare. Det var i alla fall väldigt kul att se allas bebisar tycker jag, alla såg så olika ut och hade redan egna personligheter, det är så häftigt! =) Tanken är att föräldragruppen ska fortsätta träffas fyra gånger till och då ska vi lära oss babymassage, det ska bli kul! Tyvärr en väldigt dum tid, måndagar kl 11, så det blir svårt för papporna att vara med... lite trist.

På återträffen fick jag även tips av en tjej som jobbar på familjecentralen att jag borde testa att gå till prenatal-gruppen. Rasmus är ju inte för tidigt född egentligen, han är ju född på beräknat datum, men hon sa att mycket av det vi berättade om vår förlossning, våra känslor och tankar, påminner om hur de andra i den gruppen uttrycker sig så hon tror att vi skulle passa bra in ändå. Jag tror jag ska testa att gå någon gång och se hur det känns.

Jag tycker det känns som om jag har bearbetat förlossningen riktigt bra ändå, så det känns skönt. Kroppsligt känner jag mig helt återhämtad, och i söndags kom min första mens så jag antar att kroppen håller med mig! ;-)

Nu ska jag göra mig i ordning, idag väntar promenad i det fina vädret med två andra mammor och sedan 3-månaderskoll för Rasmus med tillhörande vaccinationer, läskigt tycker hans mamma!

Återträff

Idag ska vi på återträff med föräldragruppen, ska bli kul att se vilka bebisar som har gömt sig i magarna! =)

Livet här hemma rullar på, dagarna går så fort, så fort... Rasmus blir tre månader på söndag, stora killen! Han är stadig i nacken nu och gillar att stå i famnen på mig. Visserligen klarar han bara att stå i några sekunder innan benen viker sig, men ändå! Mamma är så stolt! ;-) Han är en ganska glad bebis och ler mycket. Han har till och med skrattat med ljud några gånger, sååå mysigt! En av gångerna fångade jag på video med min mobil, det var roligt! =)

Jag trivs ganska bra med att vara föräldraledig. Jag försöker träffa lite andra mammor någon gång i veckan, och kommer försöka gå fler promenader så fort vädret tillåter. Just nu är vi dock hemma ganska mycket. Rasmus har även varit förkyld en sväng den lilla stackaren, då var det inte heller läge att gå ut. Jag längtar till vår och bättre väder!

2 månader

Så länge, och mer därtill, har vi haft Rasmus i vårt liv nu. Dagarna springer fortfarande iväg, det är därför uppdateringarna inte är lika frekventa längre. Rasmus fick för sig att han skulle sova en kvart i taget på dagtid, så när jag väl hade tid att sitta framför datorn så läste jag andras bloggar istället för att uppdatera min egen. För en och en halv vecka sen blev han dock förkyld och i samband med det började han sova jättemycket, och har fortsatt sova ganska mycket även efteråt, så jag hoppas det håller i sig! ;-) Det var dock inte roligt när han blev förkyld, jag vaknade mitt i natten av att han hade panik för att han inte kunde andas, stackarn! =( Då skar det i hjärtat på mig vill jag lova! Med näsdroppar och snorsug blev det dock bättre, och nu är han nästan helt frisk, bara lite snorig då och då. Skönt!

Det är så häftigt att se hur han växer och utvecklas. I fredags hade vi vägning på bvc och då hade han gått upp till 5310 gram och 57 cm, nästan på grammet 2 kg mer än han föddes, och 6 cm längre. Jisses! Tyckte väl att han började bli tung... ;-) Han har börjat le jättemycket också, och nu kan man föra konversationer med honom när han är glad. Han börjar med att jollra, jag härmar honom och han svarar igen, och så håller vi på! =) En massa joller och gurglande blir det, inte för att jag har någon aning om vad vi pratar om, men mysigt är det! =)

Det är fortfarande svårt att fatta att han är här nu, att jag har ett barn, att jag är mamma. Det är så stort. Tänk att vi har skapat honom, jag och min man. Vårt barn. Helt otroligt egentligen. Jag blir helt varm i hjärtat när jag tittar på honom, vårt lilla underverk.

Dagarna springer iväg...

Imorgon blir Rasmus 6 veckor. Vart tog tiden vägen? Hänger inte riktigt med... När man kollar på kort så ser man hur han har växt och hur hans ansikte har förändrats, det är häftigt! Nu har han börjat le lite grann och det är helt underbart! Han har även gått igenom sin första utvecklingsfas och varit grinig i flera dagar, det var mindre underbart... ;-) Först förstod vi inte vad det var, han var grinig mest hela tiden och ingenting hjälpte. Vi gav honom mat, bytte blöja och höll om honom, men han var bara grinig och gnällde åt allt. Jag skrev ett inlägg på familjeliv och frågade vad det kunde bero på och fick till svar att det nog var en utvecklingsfas, och det verkar stämma. Denna tråd på Familjeliv beskriver det ganska bra, om någon vill veta mer! =)

Imorgon börjar mitt liv som ensam föräldraledig eftersom P ska gå tillbaka till jobbet. Vi har haft det väldigt lyxigt som har varit lediga tillsammans så länge (även om sista veckan dock var sjukskrivning för P) och jag börjar bli lite nervös för hur jag ska klara det på egen hand. Jag är ju van vid att ha P i närheten hela tiden. Rasmus har dessutom inte sovit mycket alls på dagtid på sistone, han tar några powernaps på 10-15 minuter och sedan vaknar han igen, och när han är vaken vill han helst bli buren och sitta i knät hela tiden, annars skriker han. Det är det som oroar mig mest, jag vill ju gärna hinna göra lite andra saker och framför allt ta igen sömnen på dagen, men det är svårt när han är vaken... Hoppas att det löser sig och att han sover någon längre stund i alla fall...

Ska försöka uppdatera bloggen lite oftare, men som sagt, när han är vaken hela dagarna blir det svårt att hinna med annat! =)