Läkarbesök imorgon

Som vanligt är det långt mellan uppdateringarna... För två veckor sen var jag iväg på kontroll av blodsockret för att se hur det har utvecklat sig efter graviditeten. Mitt blodsocker normaliserades efter förlossningen men jag har märkt att det har stigit på sistone och som ett brev på posten (bokstavligen!) så kom en kallelse till att göra glukosbelastning. Jag fick fasta från kl 22 kvällen innan och sedan infinna mig kl 8 för att mäta blodsocker och dricka den äckliga sockersörjan. Huga! Två timmar senare mättes blodsockret igen. Jag hamnade såpass högt att jag säkerligen får diagnosen diabetes, även om sköterskorna på medicinmottagningen inte ville uttala sig om något... Jag hade en riktig deppig dag efter det, men nu när det har sjunkit in så känns det ganska okej. Eller ja, det känns väl sådär, men vad kan jag göra åt saken liksom? Bara att gilla läget...

Imorgon ska jag i alla fall träffa läkare för att diskutera min diabetes. Får se om det blir medicinering eller om hon vill att jag ska kostbehandla först. Jag hoppas i alla fall på att få en remiss till dietist igen, för jag vill få svar på lite kostfrågor jag funderar på. Hoppas det går bra.

Har försökt tänka på vad jag äter den senaste tiden men det har varit lite svårt när jag har varit på resande fot. Den senaste veckan har nämligen maken roat sig på Sweden Rock och jag har fått leka ensamstående mamma! ;-) Tog en sväng till en av mina bästa vänner i Stockholm och hälsade på där i några dagar, sedan åkte jag hem för en liten mellanlandning innan jag åkte vidare och hälsade på min mor över helgen. Det var roligt att träffa mamma och skönt att få lite avlastning, hon tog gärna Rasmus när jag var trött och ville vila lite... ;-) Det funkar jättebra med både mamma och hennes gubbe, Rasmus trivs med dem. De var barnvakt förra helgen när vi var på bröllop och det var inga problem alls! =) Skönt att få lite egentid tillsammans utan barn, även om han är det finaste som finns!

Rasmus är så himla snäll, jag har åkt en massa bil den här veckan och han har inte sagt ett knyst. På resan till Stockholm sov han halva sträckan, sedan roade han sig med att leka med sina leksaker och började gnälla först när det var 1,5 mil kvar. På vägen hem var han lugn hela tiden, och likaså när jag åkte hem till mamma. Han är alltid så glad och nöjd, han är inte svår att lägga på kvällen och han sover hela nätter. Min fina lilla Rasmus, kunde inte fått en bättre kille! =)