Träffade barnmorskan idag och slutförde det vi påbörjade förra gången. Vi hann inte riktigt klart då eftersom jag hade fått en tid som egentligen inte fanns som hon sa, så vi fick ta det lite snabbt.
Förra gången var det blodtryck, urinprov och en massa blodprover, den här gången var det bara frågor. Hon frågade om alkoholvanor, om jag varit utsatt för våld av någon som stod mig nära och sjukdomar i familjen. Sen pratade vi en del om mina tankar kring KUB-resultatet och det kommande fostervattenprovet. Hon frågade om jag hade några funderingar och det har jag väl, men inget som någon annan kan svara på. Jag vill ju veta vad vi får för resultat, och det vet vi ju inte förrän om några veckor.
Jag var väl där i en halvtimme eller nåt och sen åkte jag hem igen. Jag skulle höra av mig efter RUL och boka en ny tid då, eller tidigare om jag kände behov för det. Vi får väl se hur det känns efter fostervattenprovet, om jag känner nåt behov av att träffas då.
När jag kom hem ringde jag faktiskt till rekryteraren angående jobbet och hon svarade att chefen (min blivande chef alltså ;-)) hade varit bortrest på utbildning och att de därför inte hade hunnit prata igenom allt, men att hon skulle ringa mig under morgondagen. Skönt att få lite återkoppling i alla fall, även om jag kände mig lite tjatig... Vi får se vad hon säger imorgon! Håll tummarna för mig!
onsdag 31 augusti 2011
tisdag 30 augusti 2011
På jobbfronten intet nytt
Nope, inget samtal idag heller... De skulle ju ringa i början på veckan! Imorgon är det ju faktiskt mitten på veckan, så det så! Får se om jag slår en signal imorgon eftermiddag, vill ju ha besked ju...
Var förresten på mitt ordinarie jobb idag och hälsade på, det var kul! Skönt att kunna gå dit och ta en lunch, snacka lite skit och sen gå hem igen! ;-) Saknar vissa kollegor en del, så på så vis ska det bli kul att börja jobba igen sen, även om jag hellre skulle vilja vara hemma med min lille plutt...
Var förresten på mitt ordinarie jobb idag och hälsade på, det var kul! Skönt att kunna gå dit och ta en lunch, snacka lite skit och sen gå hem igen! ;-) Saknar vissa kollegor en del, så på så vis ska det bli kul att börja jobba igen sen, även om jag hellre skulle vilja vara hemma med min lille plutt...
måndag 29 augusti 2011
Ring ring, bara du slog en signal...
Nu är det två veckor kvar till fostervattenprovet, veckan har gått rätt fort ändå! Två veckor kvar, och tre veckor tills vi får resultatet. Hoppas det går fort!
Om två veckor kommer jag INTE vilja att telefonen ringer, då det i så fall skulle kunna vara läkaren som ringer om ett dåligt resultat... men just nu, när jag väntar på besked om jag går vidare till nästa intervju eller inte, så vill jag att telefonen ska ringa. Jag vill ju veta! Jobbigt att gå och vänta på besked... försöker ställa in mig på att det inte blir nåt nytt jobb, men det vore ju skönt att få veta i alla fall. Och det vore ju kul att gå vidare till nästa intervju i alla fall, så man har gjort sitt bästa för att få jobbet. Trist att bli sågad efter första intervjun liksom.
Telefonen har faktiskt ringt, tre gånger idag. Först var det maken, men då jag har en speciell ringsignal för honom så visste jag ju det direkt. De andra gångerna hoppade jag till. Först var det en kollega som ringde för att fråga om jag hade hört nåt om jobbet. Nej, så sluta ring! =P Och andra gången var det faktiskt försäkringskassan som hade lite frågetecken. Det hade jag med, så det var ju bra att vi fick reda ut det.
Men, sen har det varit tyst. På telefonen vill säga. Rasmus har inte varit så tyst. Stackarn har varit förkyld i helgen och är väl i princip frisk nu, men fortfarande lite snuvig och väldigt, väldigt trött. Han har svårt att komma till ro fast han är så trött så det blir långa pass att söva honom, det är jag inte van vid. Men han sov tolv timmar inatt, så det var skönt att ta igen lite sömn. Natten till lördagen vaknade han nämligen en gång i timmen, lagom roligt för mamma. Jag hoppas den sista snuvan ger med sig snart också, tror det är den som gör att han har lite svårt att komma till ro också, det är svårt för honom att ta nappen när han är täppt. Stackarn.
Nähä, om man skulle ta och försöka göra nåt vettigt medan lillkillen fortfarande ligger och sover... Måste ju fördriva tiden på något sätt! =) Håll tummarna för att telefonen ringer snart!
Om två veckor kommer jag INTE vilja att telefonen ringer, då det i så fall skulle kunna vara läkaren som ringer om ett dåligt resultat... men just nu, när jag väntar på besked om jag går vidare till nästa intervju eller inte, så vill jag att telefonen ska ringa. Jag vill ju veta! Jobbigt att gå och vänta på besked... försöker ställa in mig på att det inte blir nåt nytt jobb, men det vore ju skönt att få veta i alla fall. Och det vore ju kul att gå vidare till nästa intervju i alla fall, så man har gjort sitt bästa för att få jobbet. Trist att bli sågad efter första intervjun liksom.
Telefonen har faktiskt ringt, tre gånger idag. Först var det maken, men då jag har en speciell ringsignal för honom så visste jag ju det direkt. De andra gångerna hoppade jag till. Först var det en kollega som ringde för att fråga om jag hade hört nåt om jobbet. Nej, så sluta ring! =P Och andra gången var det faktiskt försäkringskassan som hade lite frågetecken. Det hade jag med, så det var ju bra att vi fick reda ut det.
Men, sen har det varit tyst. På telefonen vill säga. Rasmus har inte varit så tyst. Stackarn har varit förkyld i helgen och är väl i princip frisk nu, men fortfarande lite snuvig och väldigt, väldigt trött. Han har svårt att komma till ro fast han är så trött så det blir långa pass att söva honom, det är jag inte van vid. Men han sov tolv timmar inatt, så det var skönt att ta igen lite sömn. Natten till lördagen vaknade han nämligen en gång i timmen, lagom roligt för mamma. Jag hoppas den sista snuvan ger med sig snart också, tror det är den som gör att han har lite svårt att komma till ro också, det är svårt för honom att ta nappen när han är täppt. Stackarn.
Nähä, om man skulle ta och försöka göra nåt vettigt medan lillkillen fortfarande ligger och sover... Måste ju fördriva tiden på något sätt! =) Håll tummarna för att telefonen ringer snart!
torsdag 25 augusti 2011
Kontroll
Var på kontroll på specialistmödravården idag. Mitt Hba1c hade gått upp lite, från 45 (5,3) till 48 (5,6). Trots det var de nöjda med mig, förutom mina fastevärden på morgonen. Det förstod jag dock att de skulle anmärka på. Det enda de sa till mig var att öka Insulatarden (nattdosen) tills jag landade på bra nivåer, och det är ju det jag har gjort hittills så det är väl bara att fortsätta på samma vis...
Barnmorskan som tog provet frågade hur det var med mig, och jag bröt ihop lite. Men det känns faktiskt bättre nu när jag har landat lite. Jag kan ju liksom inte göra så mycket mer än att vänta nu, så jag försöker att inte tänka på det. Och även när jag tänker på det så känns det lättare, men när jag får frågor om det så känns det jobbigt.
Diabetesläkaren för dagen träffade jag många gånger under min förra graviditet, och han var även den jag träffade några dagar efter förlossningen. Han tittade på mig och sa "Jahaja, du hann väl knappt härifrån innan det var dags igen?" Hehe, nä, nästan typ... ;-) Och den andra läkaren var surtanten som jag inte gillar alls, men hon hade visst tappat rösten och satt bara och viskade och skrev lappar. "Jättefin gosse" skrev hon bland annat, hade ju Rasmus med mig. =) Sen skrev hon att de skulle boka upp en tid runt vecka 20 för samtal med läkare och Aurora, känns skönt.
När jag kom hem hade jag fått kallelse till både fostervattenprov och till RUL. Hoppas tiden går fort nu...
Barnmorskan som tog provet frågade hur det var med mig, och jag bröt ihop lite. Men det känns faktiskt bättre nu när jag har landat lite. Jag kan ju liksom inte göra så mycket mer än att vänta nu, så jag försöker att inte tänka på det. Och även när jag tänker på det så känns det lättare, men när jag får frågor om det så känns det jobbigt.
Diabetesläkaren för dagen träffade jag många gånger under min förra graviditet, och han var även den jag träffade några dagar efter förlossningen. Han tittade på mig och sa "Jahaja, du hann väl knappt härifrån innan det var dags igen?" Hehe, nä, nästan typ... ;-) Och den andra läkaren var surtanten som jag inte gillar alls, men hon hade visst tappat rösten och satt bara och viskade och skrev lappar. "Jättefin gosse" skrev hon bland annat, hade ju Rasmus med mig. =) Sen skrev hon att de skulle boka upp en tid runt vecka 20 för samtal med läkare och Aurora, känns skönt.
När jag kom hem hade jag fått kallelse till både fostervattenprov och till RUL. Hoppas tiden går fort nu...
Drömmar
Drömde mycket även inatt. Inga mardrömmar den här gången, men inga jätteroliga drömmar heller. Sprang och letade även denna gång, men inte efter Rasmus utan efter min man. Jag hittade honom till slut i alla fall.
Drömde även att vi fick svaret på fostervattenprovet, och vi väntar en frisk pojke! Det var en rolig dröm i alla fall...
Idag ska jag till specialistmödravården för diabeteskontroll. Tycker jag får höja insulindosen hela tiden, samtidigt som jag får rejäla blodsockerfall till och från. Får se vad de tycker att jag ska göra.
Drömde även att vi fick svaret på fostervattenprovet, och vi väntar en frisk pojke! Det var en rolig dröm i alla fall...
Idag ska jag till specialistmödravården för diabeteskontroll. Tycker jag får höja insulindosen hela tiden, samtidigt som jag får rejäla blodsockerfall till och från. Får se vad de tycker att jag ska göra.
onsdag 24 augusti 2011
Bokat tid
Nu har jag bokat tid både hos barnmorskan, hos kurator och för fostervattenprov. Fvp blir den 12 september. Hoppas tiden går fort...
tisdag 23 augusti 2011
Många känslor
Det var en jobbig dag igår. Många känslor, många tårar. Av de två saker jag hade inbokade igår trodde jag väl kanske att intervjun var det som inte skulle gå bra, men det var tvärtom. Intervjun kändes jättebra. Däremot var det KUBen som gick åt skogen.
När jag väntade Rasmus fick vi en riskbedömning på 1:20 000. Igår var siffrorna 1:63. Hög risk. Det kom som en chock. Fast ändå inte.
Ända sen jag upptäckte att jag var gravid har jag känt mig distansierad till magen. Jag har svårt att tro att jag faktiskt blev gravid spontant när vi försökte så länge förra gången utan resultat. Jag känner ju dessutom knappt några symtom, precis som med Rasmus. Jag har haft lite av känslan att "det är för bra för att vara sant". Igår var det som om jag fick den känslan bekräftad.
Vi har pratat mycket här hemma och kommit fram till att göra fostervattenprov. Det får man göra tidigast efter 15 fulla veckor, och sedan tar det en vecka till innan man får resultatet, så nu börjar den låååånga väntan på besked. Känns riktigt tufft.
Drömde mardrömmar inatt. Drömde att jag var iväg på konferens med jobbet och vaknade upp i en sovsal och insåg att Rasmus inte var där. Jag hade hört honom rapa i sömnen (i drömmen) och det brukar indikera att han är hungrig. Jag letade helt hysteriskt efter honom, sprang runt som en galning på hela hotellet. Jag hann inte hitta honom innan jag vaknade, men det var skönt att vakna igen i alla fall. Förstår inte riktigt varför man har med sig sitt barn på en konferens, men tydligen så hade jag det. Läskig dröm var det i alla fall.
Men gårdagen var ju inte helt åt skogen ändå eftersom intervjun kändes bra. Fick en bra känsla och mådde rätt bra när jag gick därifrån, tills jag satte mig i bilen på väg hem och verkligheten kom ikapp. Men jag lyckades i alla fall förtränga allt under intervjun. Nästa vecka får jag besked om jag går vidare eller inte. Ännu mer väntan. Får se till att fylla dagarna med mycket bus med Rasmus så kanske tiden går fortare.
Nu har han vaknat efter sin tupplur så nu ska jag gå och krama om honom ordentligt!
När jag väntade Rasmus fick vi en riskbedömning på 1:20 000. Igår var siffrorna 1:63. Hög risk. Det kom som en chock. Fast ändå inte.
Ända sen jag upptäckte att jag var gravid har jag känt mig distansierad till magen. Jag har svårt att tro att jag faktiskt blev gravid spontant när vi försökte så länge förra gången utan resultat. Jag känner ju dessutom knappt några symtom, precis som med Rasmus. Jag har haft lite av känslan att "det är för bra för att vara sant". Igår var det som om jag fick den känslan bekräftad.
Vi har pratat mycket här hemma och kommit fram till att göra fostervattenprov. Det får man göra tidigast efter 15 fulla veckor, och sedan tar det en vecka till innan man får resultatet, så nu börjar den låååånga väntan på besked. Känns riktigt tufft.
Drömde mardrömmar inatt. Drömde att jag var iväg på konferens med jobbet och vaknade upp i en sovsal och insåg att Rasmus inte var där. Jag hade hört honom rapa i sömnen (i drömmen) och det brukar indikera att han är hungrig. Jag letade helt hysteriskt efter honom, sprang runt som en galning på hela hotellet. Jag hann inte hitta honom innan jag vaknade, men det var skönt att vakna igen i alla fall. Förstår inte riktigt varför man har med sig sitt barn på en konferens, men tydligen så hade jag det. Läskig dröm var det i alla fall.
Men gårdagen var ju inte helt åt skogen ändå eftersom intervjun kändes bra. Fick en bra känsla och mådde rätt bra när jag gick därifrån, tills jag satte mig i bilen på väg hem och verkligheten kom ikapp. Men jag lyckades i alla fall förtränga allt under intervjun. Nästa vecka får jag besked om jag går vidare eller inte. Ännu mer väntan. Får se till att fylla dagarna med mycket bus med Rasmus så kanske tiden går fortare.
Nu har han vaknat efter sin tupplur så nu ska jag gå och krama om honom ordentligt!
söndag 21 augusti 2011
Stor dag imorgon
Nu börjar magen pirra ordentligt... det är ju en stor dag imorgon! Både KUB och en viktig jobbintervju! Känns läskigt värre... vill så gärna ha jobbet, men vågar inte hoppas för mycket, situationen är ju som den är med min växande mage... hoppas att de kan se bortom det och erbjuda mig tjänsten ändå.
Har suttit och tragglat lite intervjufrågor nu på kvällen, men det har gått lite sådär eftersom Rasmus har varit ganska gnällig. Nu sover han dock men nu är det jag som är trött och inte riktigt orkar ta tag i det... Sitter och funderar på det där med lön också. Jag tror ju inte de kommer be om löneanspråk imorgon, men det vet man ju inte. Lönen jag har tänkt att begära är 5000 mer än vad jag har idag, hur läskigt känns inte det?! Men om jag landar på 3000 över vad jag har idag så blir jag nog ändå mer än nöjd. Borde i alla fall få mer än vad jag har idag tycker jag eftersom den nya tjänsten innebär mycket mer ansvar.
Usch, egentligen vill jag bara att morgondagen ska vara över. Kan det inte bara bli tisdag direkt? =) Fast sen kommer ju den långa väntan på besked om jobbet också, om jag förstod det hela rätt så har de inte valt ut några andra kandidater än så de intervjuerna kanske dröjer, och sen ska de ju fatta beslutet också... så det lär väl dröja ett tag. Suck.
Nä, om man skulle ta och "plugga" lite till och sen gå och lägga sig kanske... Håll tummarna för mig imorgon!
Har suttit och tragglat lite intervjufrågor nu på kvällen, men det har gått lite sådär eftersom Rasmus har varit ganska gnällig. Nu sover han dock men nu är det jag som är trött och inte riktigt orkar ta tag i det... Sitter och funderar på det där med lön också. Jag tror ju inte de kommer be om löneanspråk imorgon, men det vet man ju inte. Lönen jag har tänkt att begära är 5000 mer än vad jag har idag, hur läskigt känns inte det?! Men om jag landar på 3000 över vad jag har idag så blir jag nog ändå mer än nöjd. Borde i alla fall få mer än vad jag har idag tycker jag eftersom den nya tjänsten innebär mycket mer ansvar.
Usch, egentligen vill jag bara att morgondagen ska vara över. Kan det inte bara bli tisdag direkt? =) Fast sen kommer ju den långa väntan på besked om jobbet också, om jag förstod det hela rätt så har de inte valt ut några andra kandidater än så de intervjuerna kanske dröjer, och sen ska de ju fatta beslutet också... så det lär väl dröja ett tag. Suck.
Nä, om man skulle ta och "plugga" lite till och sen gå och lägga sig kanske... Håll tummarna för mig imorgon!
torsdag 18 augusti 2011
Intervju bokad
På måndag eftermiddag ska jag på intervjun. Före det, halv tolv, ska jag göra KUB-test. Spännande dag! Efter det är det väl dags att ringa chefen och berätta läget, tror inte hon kommer bli glad... hon tycker nog att jag borde ha berättat tidigare men jag vill göra KUB först och se hur allt ser ut då. Och om allt går bra på intervjun och jag får jobbet till slut, graviditet till trots, så blir det ju ett roligt andra samtal till chefen sen. "Jo förresten, nu har läget förändrats igen..." Det vore nåt! =)
lördag 13 augusti 2011
Grubbleri grubblera...
Dagarna bara springer iväg, nu har maken endast en vecka kvar av sin semester... fast eftersom han är ledig även måndagen så har han ju faktiskt 1,5 vecka kvar, positivt tänkande här!
Måndagen den 22 augusti är det även dags för KUB. Ser fram emot det samtidigt som jag är lite nervös. Vi fick ju ett friskt barn förra gången, hoppas verkligen vi får det den här gången också...
Jag känner inte direkt av graviditeten. Jag har fått lite mage men det skulle lika gärna kunna vara bebismagen som är kvar från förra graviditeten. Det enda som jag märker av är att jag är lite tröttare än vanligt, och en liten blä-känsla vissa kvällar. Inget direkt illamående, men som sagt, en blä-känsla, det är nog bästa sättet att beskriva det! ;-)
Går fortfarande och grubblar lite på framtiden, med jobb och så. Nu blev ju framtiden lite annorlunda i och med denna lite oväntade men högst välkomna graviditet, men ändå ligger tankarna kvar på vad jag vill jobba med. Jag vet ju att jag inte vill vara kvar på mitt nuvarande jobb på sikt, inte den tjänsten i alla fall. Kan däremot tänka mig andra tjänster, beroende på vad som dyker upp. Men apropå dyka upp så fick jag ett oväntat samtal igår, ett tillfälle dök upp helt enkelt. Det var en rekryterare som hade hittat min profil i deras databas och hon ville att jag skulle söka en tjänst och eventuellt komma på intervju nästa vecka när de var i stan. Det är en tjänst som jag har sett legat ute men tänkt dels att tajmingen inte var riktigt rätt och dels att det kanske inte var helt rätt tjänst för mig. Det vet jag fortfarande inte om det är, men efter att hon berättade mer om tjänsten så blev jag intresserad. Det kommer innebära liknande arbetsuppgifter som idag, men jag kommer slippa flera av de jobbiga momenten som gör att jag vill byta tjänst. Däremot kommer jag få större ansvar, vilket känns både utmanande och skrämmande. Rekryteraren sa att hon gärna vill att jag söker tjänsten och kommer på intervju, och om jag inte har sökt tjänsten nästa vecka så kommer hon ringa mig igen. Det låter ju helt klart som att de är intresserade i alla fall!
Men, och det är ju ett stort men, jag nämnde ingenting om min graviditet. Frågan är hur de kommer att se på det? Det är ett stort och välkänt företag så förhoppningsvis sköter de det snyggt, men det handlar å andra sidan om en bransch där jag förstår att detta kan bli ett problem. Jag har i alla fall bestämt mig för att söka tjänsten och hoppas på att allt går bra, sedan kommer jag berätta om graviditeten om eller när jag blir erbjuden tjänsten. Jag vill inte skriva på några papper utan att lägga alla kort på bordet, jag vill ju inte få en provanställning och sedan bli uppsagd med en gång... Jag är för trygghetssökande för det, jag skulle bli alldeles för nervös. Som det ser ut nu så kommer jag bara hinna jobba max 4 månader på jobbet (oavsett om det blir det gamla eller ett nytt) innan det är dags att gå hem igen. Jag är ju beräknad i början på mars, och rekryteringen blir förhoppningsvis klar nu under augusti. Sedan har jag två månaders uppsägningstid, något som visserligen kanske kan diskuteras med min chef eftersom jag ändå är mammaledig för tillfället. Men oavsett så lär nog min man behöva ge 2 månaders varsel till sin chef om han ska gå hem på pappaledighet, så då är vi i samma båt ändå. Det skulle i så fall innebära att jag kan börja jobba tidigast 1 november, och då har jag november, december, januari och förhoppningsvis hela februari kvar innan det är dags. Sen vet man ju inte hur jag kommer må heller, bara för att jag mår bra nu och mådde bra förra graviditeten, vet vi ju inte hur jag kommer må i slutet av denna graviditet.
Hmm, som ni kanske märker så snurrar tankarna rätt rejält här... Hur skulle ni tänka om ni var i samma situation? Jag vet att rent arbetsrättsmässigt så ska inte min graviditet hindra att jag får ett nytt jobb, men jag vet ju att verkligheten kan se lite annorlunda ut...
Måndagen den 22 augusti är det även dags för KUB. Ser fram emot det samtidigt som jag är lite nervös. Vi fick ju ett friskt barn förra gången, hoppas verkligen vi får det den här gången också...
Jag känner inte direkt av graviditeten. Jag har fått lite mage men det skulle lika gärna kunna vara bebismagen som är kvar från förra graviditeten. Det enda som jag märker av är att jag är lite tröttare än vanligt, och en liten blä-känsla vissa kvällar. Inget direkt illamående, men som sagt, en blä-känsla, det är nog bästa sättet att beskriva det! ;-)
Går fortfarande och grubblar lite på framtiden, med jobb och så. Nu blev ju framtiden lite annorlunda i och med denna lite oväntade men högst välkomna graviditet, men ändå ligger tankarna kvar på vad jag vill jobba med. Jag vet ju att jag inte vill vara kvar på mitt nuvarande jobb på sikt, inte den tjänsten i alla fall. Kan däremot tänka mig andra tjänster, beroende på vad som dyker upp. Men apropå dyka upp så fick jag ett oväntat samtal igår, ett tillfälle dök upp helt enkelt. Det var en rekryterare som hade hittat min profil i deras databas och hon ville att jag skulle söka en tjänst och eventuellt komma på intervju nästa vecka när de var i stan. Det är en tjänst som jag har sett legat ute men tänkt dels att tajmingen inte var riktigt rätt och dels att det kanske inte var helt rätt tjänst för mig. Det vet jag fortfarande inte om det är, men efter att hon berättade mer om tjänsten så blev jag intresserad. Det kommer innebära liknande arbetsuppgifter som idag, men jag kommer slippa flera av de jobbiga momenten som gör att jag vill byta tjänst. Däremot kommer jag få större ansvar, vilket känns både utmanande och skrämmande. Rekryteraren sa att hon gärna vill att jag söker tjänsten och kommer på intervju, och om jag inte har sökt tjänsten nästa vecka så kommer hon ringa mig igen. Det låter ju helt klart som att de är intresserade i alla fall!
Men, och det är ju ett stort men, jag nämnde ingenting om min graviditet. Frågan är hur de kommer att se på det? Det är ett stort och välkänt företag så förhoppningsvis sköter de det snyggt, men det handlar å andra sidan om en bransch där jag förstår att detta kan bli ett problem. Jag har i alla fall bestämt mig för att söka tjänsten och hoppas på att allt går bra, sedan kommer jag berätta om graviditeten om eller när jag blir erbjuden tjänsten. Jag vill inte skriva på några papper utan att lägga alla kort på bordet, jag vill ju inte få en provanställning och sedan bli uppsagd med en gång... Jag är för trygghetssökande för det, jag skulle bli alldeles för nervös. Som det ser ut nu så kommer jag bara hinna jobba max 4 månader på jobbet (oavsett om det blir det gamla eller ett nytt) innan det är dags att gå hem igen. Jag är ju beräknad i början på mars, och rekryteringen blir förhoppningsvis klar nu under augusti. Sedan har jag två månaders uppsägningstid, något som visserligen kanske kan diskuteras med min chef eftersom jag ändå är mammaledig för tillfället. Men oavsett så lär nog min man behöva ge 2 månaders varsel till sin chef om han ska gå hem på pappaledighet, så då är vi i samma båt ändå. Det skulle i så fall innebära att jag kan börja jobba tidigast 1 november, och då har jag november, december, januari och förhoppningsvis hela februari kvar innan det är dags. Sen vet man ju inte hur jag kommer må heller, bara för att jag mår bra nu och mådde bra förra graviditeten, vet vi ju inte hur jag kommer må i slutet av denna graviditet.
Hmm, som ni kanske märker så snurrar tankarna rätt rejält här... Hur skulle ni tänka om ni var i samma situation? Jag vet att rent arbetsrättsmässigt så ska inte min graviditet hindra att jag får ett nytt jobb, men jag vet ju att verkligheten kan se lite annorlunda ut...
torsdag 4 augusti 2011
Inskrivning
Imorse var jag på inskrivning på vårdcentralen. Barnmorskan är själv just nu (de är tre i vanliga fall) så vi hade lite ont om tid, hon hade klämt in mig där hon kunde i princip. Vi pratade lite om mina tankar kring graviditeten, min föregående förlossning och hur jag kände inför att föda igen och lite annat smått och gott. Hon frågade hur det hade gått med amningen och jag berättade att det inte hade funkat alls men att jag ville försöka igen med nästa barn. Däremot kommer jag inte stånga mig blodig för att få det att funka. Hon tyckte det var en bra inställning att ta det som det kommer, det var dumt att lägga för mycket press på sig själv tyckte hon. Jag gillar henne redan! =)
Jag blev tappad på blod, hela fem rör blev det! Alla mina värden såg bra ut förutom blodsockret, men det var ju väntat och jag skulle ju till specialistmödravården senare på eftermiddagen. Mitt blodtryck låg på 130/75, järnvärdet låg på 135 (allt över 115 var tydligen bra, så guldstjärna till mig! ;-)) och urinprovet såg också bra ut. Vikten kommenterade hon också som något positivt, eftersom jag väger några kilo mindre nu än när jag var gravid i samma vecka med Rasmus. Skönt att få några positiva kommentarer kring det, eftersom jag vet att jag väger för mycket...
På eftermiddagen var det som sagt dags för en tur till specialistmödravården igen, men innan dess tog jag en lunch med fina J på stan, mycket trevligt! =) Fick vänta en bra stund på smvc, det var mycket folk där idag... När det var min tur så tyckte de att det såg ganska bra ut, men att jag skulle justera insulinet lite grann, vilket var väntat. Jag fick även byta vecka (går ju dit varannan vecka) för att "grupperna" skulle fördelas lite bättre, men eftersom mina värden såg okej ut så behövde jag inte komma tillbaka förrän om tre veckor igen. Mycket trevligt, det innebar en sak mindre som är bokad under resten av makens semester! =) Skönt att få "ledigt", det blir ju ändå en stund man är där...
Imorgon tänkte jag om jag skulle ringa till Fertilitetsenheten och berätta att jag inte behövde deras hjälp den här gången... =) Känns så skumt. Jag har tänkt en del på det där. Jag har fortfarande inte fattat att jag är gravid igen, och jag tror att det delvis beror på sättet jag blev gravid på. Jag vet ju att de allra flesta blir gravida av egen ägglossning, men eftersom jag blev gravid efter hormonbehandling förra gången så känns det "fel" att bli gravid utan hjälp. Eller inte fel, men jag tror ni förstår vad jag menar. Det känns overkligt helt enkelt. Tänkte även på det här med min förra förlossning. Jag blev ju igångsatt, fick en väldigt utdragen förlossning och komplikationer uppstod med Rasmus så vi fick tillbringa en vecka på neonatal. Det var skitjobbigt, men det är ju den verklighet som jag känner till. Jag vill självklart inte uppleva samma sak igen, men samtidigt skulle det kännas mysko om min förlossning startade av sig själv och allting flöt på bra, utan komplikationer. Det är ju så jag vill ha det såklart, men det känns som "nåt som inte händer mig". Jag måste vara knäpp... ;-)
Jag blev tappad på blod, hela fem rör blev det! Alla mina värden såg bra ut förutom blodsockret, men det var ju väntat och jag skulle ju till specialistmödravården senare på eftermiddagen. Mitt blodtryck låg på 130/75, järnvärdet låg på 135 (allt över 115 var tydligen bra, så guldstjärna till mig! ;-)) och urinprovet såg också bra ut. Vikten kommenterade hon också som något positivt, eftersom jag väger några kilo mindre nu än när jag var gravid i samma vecka med Rasmus. Skönt att få några positiva kommentarer kring det, eftersom jag vet att jag väger för mycket...
På eftermiddagen var det som sagt dags för en tur till specialistmödravården igen, men innan dess tog jag en lunch med fina J på stan, mycket trevligt! =) Fick vänta en bra stund på smvc, det var mycket folk där idag... När det var min tur så tyckte de att det såg ganska bra ut, men att jag skulle justera insulinet lite grann, vilket var väntat. Jag fick även byta vecka (går ju dit varannan vecka) för att "grupperna" skulle fördelas lite bättre, men eftersom mina värden såg okej ut så behövde jag inte komma tillbaka förrän om tre veckor igen. Mycket trevligt, det innebar en sak mindre som är bokad under resten av makens semester! =) Skönt att få "ledigt", det blir ju ändå en stund man är där...
Imorgon tänkte jag om jag skulle ringa till Fertilitetsenheten och berätta att jag inte behövde deras hjälp den här gången... =) Känns så skumt. Jag har tänkt en del på det där. Jag har fortfarande inte fattat att jag är gravid igen, och jag tror att det delvis beror på sättet jag blev gravid på. Jag vet ju att de allra flesta blir gravida av egen ägglossning, men eftersom jag blev gravid efter hormonbehandling förra gången så känns det "fel" att bli gravid utan hjälp. Eller inte fel, men jag tror ni förstår vad jag menar. Det känns overkligt helt enkelt. Tänkte även på det här med min förra förlossning. Jag blev ju igångsatt, fick en väldigt utdragen förlossning och komplikationer uppstod med Rasmus så vi fick tillbringa en vecka på neonatal. Det var skitjobbigt, men det är ju den verklighet som jag känner till. Jag vill självklart inte uppleva samma sak igen, men samtidigt skulle det kännas mysko om min förlossning startade av sig själv och allting flöt på bra, utan komplikationer. Det är ju så jag vill ha det såklart, men det känns som "nåt som inte händer mig". Jag måste vara knäpp... ;-)
måndag 1 augusti 2011
Semester
Maken har semester så det blir inte så mycket uppdaterat just nu då vi är på resande fot. Jag har märkt att jag är lite tröttare den här graviditeten och att jag har mått lite illa på kvällarna, det gjorde jag inte med Rasmus. Dessutom verkar mitt blodsocker väldigt oförutsägbart, trots att jag insulinbehandlar nu. Har redan höjt insulindoserna på eget bevåg, får se vad de säger när jag ska dit på kontroll på torsdag... men trots detta så ligger jag fortfarande väldigt högt till och från. Känns sådär.
Men vad fort man kommer in i sprutandet igen känner jag... var ju visserligen bara 8 månader sen sist, men nu känns det som om jag aldrig gjort annat! ;-)
Nä, nu ska lillkillen få lite mat, och sen ska vi ut på dagsutflykt! =) Kanske till och med blir ett dopp i sjön i eftermiddag, tog ju årets första dopp igår... Bättre sent än aldrig! ;-)
Men vad fort man kommer in i sprutandet igen känner jag... var ju visserligen bara 8 månader sen sist, men nu känns det som om jag aldrig gjort annat! ;-)
Nä, nu ska lillkillen få lite mat, och sen ska vi ut på dagsutflykt! =) Kanske till och med blir ett dopp i sjön i eftermiddag, tog ju årets första dopp igår... Bättre sent än aldrig! ;-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)