Upp och ner, ner och upp...

Åh, vad det går upp och ner hela tiden... Idag har varit en riktigt jobbig dag som har tagit på krafterna, men vi har även fått goda nyheter, så nu börjar vi se en ljusning.

Dagen började med lite brandsläckningar på jobbet, alltid kul... Not. När jag väl hade torkat bort svetten ur pannan och det var dags för lunch så dunkade huvudet så jag trodde det skulle gå sönder. Jippie. En snabb lunch intogs och sedan bar det iväg till kuratorn. Det var ett givande samtal men med många tårar. Inte direkt positivt för min redan befintliga huvudvärk. Hon sa dock en massa kloka saker och det var skönt att få bolla lite. Hon sa att många skulle må dåligt av att bara ha en stor grej som påverkade dem i livet, och jag har tre just nu... Jobbet, huset och hormonbehandlingen. Hon undrade hur jag orkade och vad ska man svara på det? Jag måste ju. Hon tyckte att jag skulle sjukskriva mig men det känns inte som ett alternativ just nu.

Det var i alla fall väldigt skönt att prata av sig, och under vårt samtal fick jag även reda på att makens spermaprov var klart och att allt var bra! En otrolig lättnad, då är det ju bara mig det är "fel" på. Väldigt skönt att veta. Blev lite irriterad på FE som inte hade meddelat oss, men när vi kom hem från jobbet så låg ju självklart brevet från FE där. Rutan för "Normalt" var ikryssad och det stod "Spermaprovet var bra med gott om rörliga spermier. Det fanns totalt 531 miljoner spermier!"

Vår första fundering var, vem är det som har räknat? ;-) Men som sagt, det känns skönt att det inte var några problem där, då kan vi lägga det bakom oss.

Jag har även börjat med Pergotime idag. Jag ringde till FE och frågade hur jag skulle göra, speciellt som jag kände att mensen kom igång med besked idag. Skulle jag fortfarande räkna torsdag som första dag eller skulle jag räkna från idag? De tyckte att jag skulle räkna torsdag ändå eftersom jag ändå har haft blödningar varje dag. De sa att jag skulle se den här månaden som en "testomgång", så jag får väl göra det helt enkelt. Så nu är första tabletten tagen!

En annan god nyhet vi fick idag var att vattenläckan inte har spridit sig ner i golvet, så torkningsprocessen kommer antagligen "bara" ta sex veckor. Det kommer fortfarande bli jobbigt, men det är skönt att det inte kommer dra ut alltför långt på tiden. Förhoppningsvis.

Så, summa sumarum så har det väl varit en rätt bra dag ändå. Hoppas bara den där huvudvärken ger med sig snart...

Dag 9: hormoner, hormoner, hormoner...

Vilka dagar det har varit! Jag har gått från asförbannad till jätteledsen och sen tillbaka, flera gånger om. Min man sa att "hormoner är för dig som alkohol är med vissa andra", att de förstärker mina känslor och får mig att bete mig som jag kanske inte normalt sett skulle göra... ;-) Han har nog en stor poäng i det!

Nu har jag i alla fall ätit Provera i nio dagar, så nu är det bara en dag kvar. Imorse fick jag en liten blödning, men den försvann sen under dagen. Det är precis så min mens brukar bete sig, så den är väl på gång nu. Vilket den såklart borde vara, jag tänker inte ha käkat de där tabletterna i onödan! ;-) Jag ringde FE för säkerhets skull och frågade om blödningen men barnmorskan sa att det inte var något att oroa sig för, det är bara att ta sista tabletten, vänta in mensen och sedan ringa och boka tid för VUL. Skönt, då slipper jag oroa mig för det!

Maken lämnade spermaprov i måndags, så nu är det bara att hålla tummarna för att allt ser bra ut där! Jag är lite nervös men samtidigt så är jag så inställd på att felet ligger hos mig så det känns på nåt vis självklart att allt ska vara bra på hans sida. Men vi får se. Ingen idé att oroa sig för mycket än i alla fall, det lär väl dröja ett tag innan vi får resultatet. Är det någon som vet hur lång tid det brukar ta?

På måndag ska jag till kuratorn igen. Känns bra, tror det är väldigt välbehövligt. Förhoppningsvis har hormonerna lagt sig till dess men jag har fortfarande behov av att prata av mig. Jag har så mycket frustration just nu, både över vår situation men mest över jobbet just nu faktiskt. Blä. Så det ska bli skönt att gå dit.

Huvudvärk!

Ja, då lägger vi till ett nytt symtom då... har haft pulserande huvudvärk under eftermiddagen som inte riktigt vill ge med sig... blä. Jag försöker dock njuta av att det är helg, jag är ledig, och att huvudvärken på nåt sätt ändå innebär att vi är en bit på vägen i våra försök att få barn. Måste försöka tänka positivt!

Snart kommer P hem efter att ha jobbat hela dagen, och då ska vi ha en riktig myskväll! Hemlagade hamburgare, rött vin och en film, underbart! Inget annat "mysande" dock, eftersom han ska lämna prov på måndag. Skönt att det äntligen blir av så att vi får veta om det finns något hinder även där eller om det bara är mig det är "fel" på.

Äntligen på gång!

I fredags var vi äntligen på vårt första besök på fertilitetsenheten. Det första jag fick göra var att väga och mäta mig medan min man satt och väntade. Vågen stannade på 75,8vilket gav ett bmi på 30,8 men sköterskan verkade nöjd ändå. Hon sa bara att det vore bra om jag gick ner 2 kg, men det var inget krav.

Efter det fick vi träffa en läkare som gick igenom vad som skulle ske under mötet, vilket var blodprov på både mig och min man, urinprov för honom samt gynundersökning för mig. Eftersom jag redan hade blivit diagnosticerad med PCO så hade de flesta test redan gjorts och hon tyckte att jag kunde sätta igång med behandling direkt. Även läkaren kommenterade min vikt. Hon sa att det var duktigt att jag hade gått ner så mycket men att jag egentligen vägde 2 kg för mycket, eller 1 kg för mycket eftersom 1 kg antagligen var vad mina kläder vägde. Då föreslog jag att jag skulle väga mig naken nästa gång men det tyckte hon inte var lämpligt. Vilken torr människa… ;-) Det var överhuvudtaget svårt att skämta med henne, men det är väl smällar man får ta, jag är nöjd och glad att vi har fått sätta igång i alla fall!

Nästa steg var som sagt gynundersökning med vaginalt ultraljud. Läkaren tyckte att det såg bra ut och sa att jag inte hade så uttalad PCO, vilket känns skönt att höra. Hon såg inte att det var någon ägglossning på gång utan sa att jag verkade vara i ”den andra halvan” av min cykel, vilket jag antar betyder att mensen är på gång. Och det borde den vara, det är över 1,5 månad sen sist. Efter gynundersökningen var det dags för blodprov för mig och sedan var det klart. Min man hade lämnat sina provet också under tiden så det hela gick väldigt smidigt.

Det enda som egentligen är kvar för oss att göra nu är att min man ska lämna spermaprov i januari och jag ska eventuellt göra en kontraströntgen av mina äggledare. Läkaren skrev dock ut Pergotime och Provera till mig direkt så vi kan påbörja behandlingen. Pergotime används för att stimulera ägglossning och ska tas den femte mensdagen. Hon sa dock att om jag får mens innan jul så måste jag vänta med att börja med Pergotime eftersom jag måste göra ultraljud på dag 13 eller 14 och de har stängt fram till 11 januari. I så fall får jag ta Provera när mensen är slut, den ska nämligen göra så att mensen sätts igång så då kan jag ta den för att inte behöva vänta så länge. Som längst har jag nämligen haft 2,5 månad mellan mensen, så det vore ju tråkigt att behöva vänta så länge på nästa mens nu när vi äntligen är på gång. Men om jag får mens efter jul är det bara att sätta igång med Pergotime och hoppas på det bästa! =) Så håll tummarna för mig nu att den håller sig borta ett tag till! =)

Imorgon smäller det...

Imorgon är det dags för vårt första möte på fertilitetsenheten. Är inte nervös, men väldigt förväntansfull och glad över att få komma igång! Tyvärr verkar det som om min mens är på g, känns ju lagom kul att göra gyn-undersökning då... men det ska nog gå bra!

Det har varit en händelserik månad sedan jag sist skrev i alla fall... vi köpte ju som sagt hus, och nu har vi även fått lägenheten såld också! 75 000 över utgångspris blev det så vi är väldigt nöjda! Dessutom är mitt arv efter pappa äntligen på gång, efter nästan fyra år... pengar borde komma nästa vecka. Känns skönt att få det avklarat! Och skönt att få en liten buffert. Tråkig anledning att få pengar, men skönt att det blir klart som sagt.

Annars är jag tyvärr rätt stressad. eftersom det är riktigt helvetiskt just nu på jobbet. Vi har haft en dålig bemanning under en längre tid och nu ligger vi alla på gränsen. En tjej fick sjukskriva sig graviditeten ut eftersom hon fick värkar i v29, en annan som ska ha barn i mars är hemma och återhämtar sig nu för att hon har fått problem med sammandragningar och en tredje (som dock inte är gravid) är på väg in i väggen och har också gått hem några dagar. Eventuellt blir hon sjukskriven en längre period också. Själv har jag gråtit på jobbet den senaste veckan pga all press. Känns ju lite sådär... och inte kul att vara stressad nu när vi ska påbörja behandling förhoppningsvis. Tänkte prata om stress med läkaren imorgon och se vad de säger. Hmm.

Jag får försöka bli bättre på att uppdatera och berätta vad som händer, nu har jag ju i alla fall lite grejer att skriva om! =) Blir väl en uppdatering om utredningen under helgen...

Nu händer det grejer!

Ojojoj, nu är det mycket som har hänt! De senaste veckorna har bara sprungit förbi så jag har inte hunnit uppdatera något här. Det har varit fullt upp på jobbet och stundvis kaos pga dålig bemanning, så jag har varit helt slut när jag har kommit hem...

Men i alla fall, två riktigt stora grejer har hänt på sistone. Det första är att vi har köpt hus! =) Ett stort hus på 118 kvadrat plus lika mycket källare, så när vi har renoverat gillestugan kommer vi ha 236 kvadrat till vårt förfogande, vilket är nästan exakt tre gånger så mycket som vi har idag! Det känns riktigt kul, jag har bara inte riktigt hängt med för det gick så väldigt fort. Vi kollade på huset på lördagen, bestämde oss på tisdagen och skrev på fredagen, så inom en vecka var vi husägare! =) Flytten blir i februari, så nu har vi redan börjat stöka runt hemma och packa och greja... visning av vår bostadsrätt blir på måndag så imorgon lär vi hålla på hela dagen med att städa, sätta upp lister och greja... hmm.

Det enda stora som har hänt är att vi har fått en kallelse till fertilitetsenheten! Äntligen! Den 18 december ska vi dit, vilket betyder att jag har ganska exakt en månad på mig att gå ner i vikt... vikten har stått stilla sen sist jag skrev så det är ju bra på sätt och vis, det är ju inte plus i alla fall. Men ner måste jag, och det ganska fort... så därför har jag varit iväg och simmat idag. Det var lite tungt i början men sen blev det lättare och det kändes väldigt skönt efteråt när jag satt i bastun! ;-) Det är bara att bita ihop, jag får köra på tills det ryker helt enkelt!

Efter en ganska grå och trist höst då jag har känt mig lite nere verkar det som om det äntligen vänder, underbart! =)

Denna väntan... vägen till utredning.

Hjärtat fastnade i halsgropen idag när jag pratade med P och han sa att jag hade fått post från sjukhuset. Kunde det vara så att vi redan hade fått en kallelse till utredning? Men nej, så var det inte, utan det var bara en bekräftelse på min tid hos kuratorn nästa vecka. Hmpf. Som om jag inte hade koll på det! Har bara varit där en gång och det var 1,5 månad sen, men nu är det dags igen känner jag. Har så mycket frustration jag behöver få ur mig, så jag hoppas att ett besök hos kuratorn ska få mig att må lite bättre.

Jag är så trött på denna väntan. Först ska man känna sig mogen för att ta det där läskiga steget i livet att skaffa barn. Det tog ett tag för mig bara att nå dit. Sedan slutar man med p-piller och förväntan är stor. Sedan händer ingenting... Ett antal hundralappar fattigare och en massa gravtest senare inser man att något kanske inte stämmer. Vid det här laget så börjar jag prata med en kompis som har PCO och inser att flera symtom stämmer in på mig. Ringer till kvinnokliniken för att göra en undersökning och få ett vaginalt ultraljud (VUL) men råkar då nämna att jag försöker bli gravid. Då blir det nobben, det är Fertilitetsenheten jag ska prata med. Jag gör som jag är tillsagd och ringer dit, men där blir det nobben igen. För det första har vi inte försökt i ett år än, och för det andra så väger jag för mycket. Ett BMI under 30 är det som gäller. Tvärstopp.

Efter många tårar och peptalk med vänner ringer jag till kvinnokliniken igen och kräver en undersökning. Får till slut en tid en månad senare, den 25 juni. Går dit, gör ett VUL och får nästan direkt konstaterat att jag har PCO, dock vill de vänta på resultat efter blodprov innan jag får ett slutgiltigt besked. Tre veckor senare ringer läkaren och bekräftar mina misstankar. Jag får rådet att gå ner i vikt och höra av mig igen när vi har försökt i ett år, dvs i september.

Stegräknare och pulverpåsar inköps och kampen börjar. 83,5 kg blir till slut till 74 kg som var målet, och jag ringer till Fertilitetsenheten. Nu har vi försökt i exakt ett år. Jag får ett vänligt bemötande och barnmorskan säger att hon ska skicka hem papper och hälsodeklarationer som vi ska fylla i och skicka tillbaka. Fem långa dagar passerar innan vi har papprena i brevlådan. Fyller i, skriver under och skickar tillbaka. Ringer en vecka senare och frågar hur det går. Får då beskedet att det är vårdgarantin som gäller och att vi får en kallelse senast i slutet av december. December?! Förstår de inte att varje dag känns som en evighet? Nu när jag vet vad som är fel vill jag ju bara påbörja behandling! Men nej då, allt ska ske efter konstens regler och det är fler saker som ska utredas så det är bara att vänta...

Nu har det gått några veckor till och vikten har börjat leta sig uppåt i takt med att frustrationen växer. Det gäller att sätta stopp innan det går för långt, så det är där jag är nu. Men det är svårt att hitta motivationen när allt bara är en enda lång väntan. Dumma tankar dyker upp som "vad spelar det för roll vad jag väger nu, det är ju när jag kommer på utredning som det är noga med vikten?" och "varför gå ner i vikt när målet ändå är att bli tjock". Jag försöker mota bort dem men det är svårt ibland. Nu är det dock dax att lägga i en högre växel så nu måste jag skärpa mig, vill ju inte att min vikt ska vara ett problem när jag väl får komma på utredning.

Så, ingen äppelpaj imorgon, bara sallad och pulver... eller nåt.