Glukosbelastning igen

Imorgon är det dags för glukosbelastning igen... har inga större förhoppningar om att få bra värden utan räknar med att jag får min diagnos efter detta. Dock inte imorgon, för imorgon är det väl bara själva belastningen jag ska göra, sen får jag väl träffa läkare om några veckor igen. Känns inte kul att ha fått diabetes men det är inte så mycket jag kan göra åt det mer än att äta bra, gå ner i vikt och röra på mig mer. Det är ju det jag har påbörjat så jag får helt enkelt fortsätta på den banan! Eftersom jag ändå är såpass säker på att jag kommer få dåliga värden imorgon så hoppas jag nästan att mitt fastevärde är tillräckligt dåligt för att jag ska slippa dricka den där äckliga sockersörjan... vore skönt att slippa. Sist mådde jag illa i flera timmar efteråt och sen fick jag ett rejält blodsockerfall på eftermiddagen. Mindre kul...

Jaja, får se vad de säger imorgon. Wish me luck!

Underbar dag!

Idag har varit en riktigt underbar dag! Den började med sovmorgon; jag vaknade tjugo i åtta och kom på att jag inte hade hört nåt från Rasmus. Jag gick upp och kollade och jo, han var vaken men låg och begrundade sin napp med en koncentrerad min. Så jag fixade mat åt honom och lagom när den var klar så deklarerade han att han var vaken! =) Matade honom och hade en mysig stund i soffan innan han ville sova igen. Då var klockan strax före nio. Jag gick och la mig igen jag med, inte för att sova utan för att få krypa tätt intill min käre make och bara mysa. =) En stund senare gick vi upp och älskade maken bakade scones som vi åt ute på altanen medan vi löste korsord tillsammans. Rasmus satt i sin stol och gjorde små glada utrop varje gång det kom en vindpust. En helt underbar start på dagen! =)

Dagen fortsatte med fika med svärmor, också det på altanen, och sedan åkte vi till Ikea och spontanshoppade för några tusenlappar, ooops! ;-) Senare på kvällen åkte jag in till stan och träffade en kompis för lite kvällsfika, och nu sitter jag i soffan och slötittar lite på teven samtidigt som jag bloggar. En riktigt, riktigt bra dag! =)

På't igen!

I onsdags var vi iväg till Fertilitetsenheten för att diskutera syskonförsök. Rasmus är ju dryga 6 månader nu och vi har inte bråttom att sätta igång för att försöka få syskon, men vi vill ändå påbörja processen med läkarbesök och sånt så att vi kan börja när det känns rätt. Vi räknar inte med att det går lika fort den här gången. Förra gången tog det sig på andra behandlingen och första ägglossningen, och det känns som en ren lyckoträff. Jag räknar med att det tar minst några månader denna gång, om vi ens lyckas alls, men det hoppas och tror vi på! Men eftersom vi inte blir yngre (även om jag inte direkt skulle kalla oss lastgamla!) så känns det bra att sätta igång till hösten ifall det skulle ta tid.

Vi träffade samma läkare som vi gjorde när vi först kom dit, i december 2009. Jisses, känns som en hel evighet sen... Hon var lika torr och korrekt denna gång, så det kändes tryggt på något vis! ;-) Hon påpekade att jag borde gå ner i vikt, vilket jag var förberedd på och redan jobbar på, men annars sa hon inte så mycket utan skrev ut Provera och dubbelkur Pergotime direkt eftersom det var det som gav resultat förra gången. Fick även göra ett vul och det visade inte några större förändringar sen förut, så min graviditet och förlossning har inte påverkat min pco. Ganska väntat med tanke på att min menscykel fortfarande är väldigt oregelbunden.

Så nu är det egentligen bara att invänta mens och se vad som händer! FE har dock stängt i juli så om mensen kommer innan de öppnar så får vi vänta tills nästa gång, annars kan vi inte gå på vul och få koll på om det blir någon ägglossning eller inte. Så tidigast i augusti kan vi börja. Men det känns helt okej, vi har ju inte jättebråttom direkt. Jag vill försöka gå ner några kilo till och få koll på mitt blodsocker. Jag var ju iväg i måndags och träffade en läkare angående min (troliga) diabetes. Gjorde ett Hba1c (långtidsvärde på blodsocker) då och fick svaret i onsdags att jag låg på 5,5. Det är lite högt och tyder nog även det på diabetes, men det var inte skyhögt i alla fall. Rekommendationen om man vill bli gravid är att man ska hålla sig under 6.0 och det har jag ju lite marginal till så det känns skönt.

Känns lite pirrigt att snart sätta igång igen. Spännande och läskigt på samma gång! =) Jag hade ju dock en helt underbar graviditet så jag längtar efter att få uppleva det igen. Hoppas bara jag mår lika bra nästa gång, så jag inte spyr mig igenom hela graviditeten... eller får foglossning from hell och blir sängliggande eller får sitta i rullstol... ;-) Äsch, ingen idé att oroa sig än, det blir som det blir! =)

Ingen diagnos än

Läkarbesöket idag gick bra. Jag kom dit fem i ett, anmälde mig i kassan och gick på toaletten. När jag satt där inne blev jag uppropad så jag skyndade mig ut och sprang efter sköterskan. Jag fick väga mig och sedan fick jag vänta hela 3 (!) minuter i ett annat väntrum innan läkaren kom och ropade upp mig. Jag fick alltså träffa läkaren på utsatt tid, halleluja!

Läkaren var en ung tjej, väldigt trevlig. Hon frågade mig lite hur graviditeten hade varit och hur jag hade upplevt min diabetes då. Sedan frågade hon mig om ärftlighet, ifall någon i släkten hade diabetes. Och så är det ju. Både morfar och pappa hade typ 2-diabetes, och min bror fick sin diagnos i höstas. Då sa hon att då var det antagligen därför jag hade fått höga värden på min glukosbelastning, för jag var ju inte "extremt överviktig" (!). Nej tack, överviktig vet jag att jag är, men extremt överviktig är väl att ta i...

Hon sa att mina värden tydde på diabetes, men att de inte ville ställa en diagnos efter enbart ett fastevärde. Jag kommer därför bli kallad igen, av min vårdcentral denna gång. Hon sa att gränsvärdet för att man skulle ställa diagnosen diabetes var ett fastevärde på över 7.0 och ett värde på över 14 efter glukosbelastningen. Jag hade ett fastevärde på 7,1 och efter glukosbelastningen låg det på 15, så hon sa att jag låg väldigt nära gränsen, vilket hon såg som något positivt. Hon trodde att en viktnedgång skulle påverka mina värden väldigt positivt, och det är ju det jag försöker göra, gå ner i vikt alltså. Så överlag var det ett ganska positivt möte ändå. Mitt blodtryck såg också bra ut tydligen, så det var skönt att höra. Jag tjatade till mig ett Hba1c (långtidsvärde), så efter läkarbesöket fick jag träffa sköterskan igen för att lämna blodprov. Jag ska ringa imorgon och få resultatet över telefon. Ska bli intressant att höra hur jag ligger i långtidsvärde, känns lite nervöst men jag tror jag ligger ganska bra ändå.

Så det var dagens läkarbesök. Ingen diagnos än som sagt, men det lutar åt diabetes så jag är inställd på det. Får se när vårdcentralen behagar höra av sig då...

Läkarbesök imorgon

Som vanligt är det långt mellan uppdateringarna... För två veckor sen var jag iväg på kontroll av blodsockret för att se hur det har utvecklat sig efter graviditeten. Mitt blodsocker normaliserades efter förlossningen men jag har märkt att det har stigit på sistone och som ett brev på posten (bokstavligen!) så kom en kallelse till att göra glukosbelastning. Jag fick fasta från kl 22 kvällen innan och sedan infinna mig kl 8 för att mäta blodsocker och dricka den äckliga sockersörjan. Huga! Två timmar senare mättes blodsockret igen. Jag hamnade såpass högt att jag säkerligen får diagnosen diabetes, även om sköterskorna på medicinmottagningen inte ville uttala sig om något... Jag hade en riktig deppig dag efter det, men nu när det har sjunkit in så känns det ganska okej. Eller ja, det känns väl sådär, men vad kan jag göra åt saken liksom? Bara att gilla läget...

Imorgon ska jag i alla fall träffa läkare för att diskutera min diabetes. Får se om det blir medicinering eller om hon vill att jag ska kostbehandla först. Jag hoppas i alla fall på att få en remiss till dietist igen, för jag vill få svar på lite kostfrågor jag funderar på. Hoppas det går bra.

Har försökt tänka på vad jag äter den senaste tiden men det har varit lite svårt när jag har varit på resande fot. Den senaste veckan har nämligen maken roat sig på Sweden Rock och jag har fått leka ensamstående mamma! ;-) Tog en sväng till en av mina bästa vänner i Stockholm och hälsade på där i några dagar, sedan åkte jag hem för en liten mellanlandning innan jag åkte vidare och hälsade på min mor över helgen. Det var roligt att träffa mamma och skönt att få lite avlastning, hon tog gärna Rasmus när jag var trött och ville vila lite... ;-) Det funkar jättebra med både mamma och hennes gubbe, Rasmus trivs med dem. De var barnvakt förra helgen när vi var på bröllop och det var inga problem alls! =) Skönt att få lite egentid tillsammans utan barn, även om han är det finaste som finns!

Rasmus är så himla snäll, jag har åkt en massa bil den här veckan och han har inte sagt ett knyst. På resan till Stockholm sov han halva sträckan, sedan roade han sig med att leka med sina leksaker och började gnälla först när det var 1,5 mil kvar. På vägen hem var han lugn hela tiden, och likaså när jag åkte hem till mamma. Han är alltid så glad och nöjd, han är inte svår att lägga på kvällen och han sover hela nätter. Min fina lilla Rasmus, kunde inte fått en bättre kille! =)