Så länge, och mer därtill, har vi haft Rasmus i vårt liv nu. Dagarna springer fortfarande iväg, det är därför uppdateringarna inte är lika frekventa längre. Rasmus fick för sig att han skulle sova en kvart i taget på dagtid, så när jag väl hade tid att sitta framför datorn så läste jag andras bloggar istället för att uppdatera min egen. För en och en halv vecka sen blev han dock förkyld och i samband med det började han sova jättemycket, och har fortsatt sova ganska mycket även efteråt, så jag hoppas det håller i sig! ;-) Det var dock inte roligt när han blev förkyld, jag vaknade mitt i natten av att han hade panik för att han inte kunde andas, stackarn! =( Då skar det i hjärtat på mig vill jag lova! Med näsdroppar och snorsug blev det dock bättre, och nu är han nästan helt frisk, bara lite snorig då och då. Skönt!
Det är så häftigt att se hur han växer och utvecklas. I fredags hade vi vägning på bvc och då hade han gått upp till 5310 gram och 57 cm, nästan på grammet 2 kg mer än han föddes, och 6 cm längre. Jisses! Tyckte väl att han började bli tung... ;-) Han har börjat le jättemycket också, och nu kan man föra konversationer med honom när han är glad. Han börjar med att jollra, jag härmar honom och han svarar igen, och så håller vi på! =) En massa joller och gurglande blir det, inte för att jag har någon aning om vad vi pratar om, men mysigt är det! =)
Det är fortfarande svårt att fatta att han är här nu, att jag har ett barn, att jag är mamma. Det är så stort. Tänk att vi har skapat honom, jag och min man. Vårt barn. Helt otroligt egentligen. Jag blir helt varm i hjärtat när jag tittar på honom, vårt lilla underverk.
