Inskrivning

Imorse var jag på inskrivning på vårdcentralen. Barnmorskan är själv just nu (de är tre i vanliga fall) så vi hade lite ont om tid, hon hade klämt in mig där hon kunde i princip. Vi pratade lite om mina tankar kring graviditeten, min föregående förlossning och hur jag kände inför att föda igen och lite annat smått och gott. Hon frågade hur det hade gått med amningen och jag berättade att det inte hade funkat alls men att jag ville försöka igen med nästa barn. Däremot kommer jag inte stånga mig blodig för att få det att funka. Hon tyckte det var en bra inställning att ta det som det kommer, det var dumt att lägga för mycket press på sig själv tyckte hon. Jag gillar henne redan! =)

Jag blev tappad på blod, hela fem rör blev det! Alla mina värden såg bra ut förutom blodsockret, men det var ju väntat och jag skulle ju till specialistmödravården senare på eftermiddagen. Mitt blodtryck låg på 130/75, järnvärdet låg på 135 (allt över 115 var tydligen bra, så guldstjärna till mig! ;-)) och urinprovet såg också bra ut. Vikten kommenterade hon också som något positivt, eftersom jag väger några kilo mindre nu än när jag var gravid i samma vecka med Rasmus. Skönt att få några positiva kommentarer kring det, eftersom jag vet att jag väger för mycket...

På eftermiddagen var det som sagt dags för en tur till specialistmödravården igen, men innan dess tog jag en lunch med fina J på stan, mycket trevligt! =) Fick vänta en bra stund på smvc, det var mycket folk där idag... När det var min tur så tyckte de att det såg ganska bra ut, men att jag skulle justera insulinet lite grann, vilket var väntat. Jag fick även byta vecka (går ju dit varannan vecka) för att "grupperna" skulle fördelas lite bättre, men eftersom mina värden såg okej ut så behövde jag inte komma tillbaka förrän om tre veckor igen. Mycket trevligt, det innebar en sak mindre som är bokad under resten av makens semester! =) Skönt att få "ledigt", det blir ju ändå en stund man är där...

Imorgon tänkte jag om jag skulle ringa till Fertilitetsenheten och berätta att jag inte behövde deras hjälp den här gången... =) Känns så skumt. Jag har tänkt en del på det där. Jag har fortfarande inte fattat att jag är gravid igen, och jag tror att det delvis beror på sättet jag blev gravid på. Jag vet ju att de allra flesta blir gravida av egen ägglossning, men eftersom jag blev gravid efter hormonbehandling förra gången så känns det "fel" att bli gravid utan hjälp. Eller inte fel, men jag tror ni förstår vad jag menar. Det känns overkligt helt enkelt. Tänkte även på det här med min förra förlossning. Jag blev ju igångsatt, fick en väldigt utdragen förlossning och komplikationer uppstod med Rasmus så vi fick tillbringa en vecka på neonatal. Det var skitjobbigt, men det är ju den verklighet som jag känner till. Jag vill självklart inte uppleva samma sak igen, men samtidigt skulle det kännas mysko om min förlossning startade av sig själv och allting flöt på bra, utan komplikationer. Det är ju så jag vill ha det såklart, men det känns som "nåt som inte händer mig". Jag måste vara knäpp... ;-)