Bitter? Inte jag inte...

Jag fick ett graviditetsbesked på jobbet idag. En kollega är gravid i 13:e veckan. En kollega som jag tycker mycket om. Men samtidigt en kollega som i alla år har sagt att hon inte vill ha barn, en kollega som är 39 år som i princip blev övertalad av sin man och som lyckades efter bara några månaders försök.

Hon är 39 år, inte jätteförtjust i barn och lyckades direkt. Jag är 30, vill inget hellre än att bli gravid och har försökt i 1,5 år. Var finns rättvisan i det? Hon satt till och med på fikat idag och sa att hon nästan hade ångrat sig eftersom hon mått så dåligt, spytt massor och svimmat flera gånger. Och jag förstår att det känns tungt att må så dåligt, men det känns som ett hån mot mig och mot alla andra som så förtvivlat gärna vill ha barn.

Bitter? Nej, inte jag inte...