Diabetes...

Då var det konstaterat... jag har fått graviditetsdiabetes... Åkte in i torsdags morse för att göra glukosbelastning, men jag slapp dricka sörjan eftersom mitt fastevärde låg på 7,3. De sa att värdet var högt och att det inte var bra, men att jag skulle komma tillbaka om en vecka och mäta igen, så jag åkte iväg till jobbet.

Råkade glömma min mobil i bilen men tänkte inte så mycket mer på det. Sen helt plötsligt efter lunch, när jag sitter på möte, kommer en kille i växeln in och säger att jag har ett viktigt samtal som väntar. Det är min barnmorska som säger att jag måste åka in till specialistmödravården så snart som möjligt och göra fler undersökningar. Allt känns helt plötsligt jätteakut och jag blir såklart jätteorolig.

Väl på SMVC får jag reda på att det inte alls var så akut som jag trodde. Anledningen till att jag fick åka in direkt idag var för att de har mottagning just på torsdag eftermiddag varje vecka, och då finns specialistläkare på plats. Det var det ingen som hade förklarat för mig så jag trodde det var jätteallvarligt! Misstförstå mig inte, jag förstår att det är allvarligt ändå med diabetes, men så som jag upplevde det så blev det en akutsituation, vilket inte var fallet. Jag blev därför extra uppskrämt i onödan och hamnade i rejäl chock. Det känns inte okej, och det ska jag ta upp med barnmorskan nästa gång.

I alla fall så sa de att jag hade såpass högt värde att jag räknades som diabetiker, och jag fick med mig en apparat hem för att läsa av mitt blodsocker 7 gånger varje dag. Sedan ska jag dit nästa vecka igen och kolla hur allting har gått. De mätte mitt långtidsvärde också, och det såg okej ut sa de, hamnade på 5.9 vilket de tyckte var bra. Fick tid hos en diabetessköterska direkt efter som gick igenom hur jag mäter blodsockret själv och vad jag ska tänka på.

Det känna jättetråkigt att ha fått ett sådant besked, och jag är nog fortfarande i chocktillstånd tror jag. Det känsn ganska tungt men jag försöker handskas med situationen så bra jag kan, och läsa in mig på kostråd. Det får bli en bit i taget, jag kommer inte klara av att göra en helomvändning över en natt, det är så mycket jag måste sätta mig in i först. Jag är glad att de i alla fall tycker att jag har bra värden för en diabetiker, och att jag inte behöver börja med insulin än. Dock kommer det nog bli så längre fram i graviditeten, eftersom det blir större belastning på kroppen ju längre tiden går. Men det är väl bara att gilla läget antar jag. Det som oroar mig mest är att det ska innebära problem för barnet, och att jag nu ligger i riskzonen för att få typ 2 diabetes längre fram. Det känns inte kul...

Nu ska jag ge mig ut på en promenad i det härliga vädret! Det gör nog underverk för både kropp och själ... =)