pyret mår bra!

Det var en lyckad fest i lördags, vi hade väldigt trevligt. Jag lyckades släppa det här med blödningen helt och hade en riktigt trevlig helg. Igår kväll åkte maken iväg på kurs på annan ort och blir borta till torsdag kväll. Precis innan jag gick och la mig igår gick jag på toaletten och upptäckte en till blödning. Hjärtat stannade och jag blev alldeles kall. Det var inte mycket den här gången heller, bara lite blod på papperet, men mer än i fredags.

Sov inte många timmar inatt, var jättenervös. Jag försökte intala mig själv att ju fortare jag somnade desto bättre, eftersom jag ändå inte kunde göra nåt på natten. Till slut kunde jag somna i alla fall.

Imorse ringde jag till FE. De sa att det var normalt med blödningar, men de förstod att jag var orolig så jag fick tid för ett ultraljud. Strax före lunch var jag där. Läkaren som tog emot mig har jag träffat förut, och jag gillar henne inte. Första gången vi sågs var när jag gjorde mitt första vul efter första kuren pergotime. Jag tyckte hon var snudd på otrevlig redan då, hon hade inget bra bemötade och jag fick inte så mycket förklarat för mig, mer än "det ser inte så bra ut det här". Sen var det bara att gå i princip.

Den här gången var hon likadan, men jag kände mig i en mer utsatt situation och blev därför mer illa berörd den här gången. Läkaren tyckte att jag var fjantig som kom dit och sa att "du kan ju inte springa här varje gång du får en blödnng, nu har du fått två ultraljud och det får räcka". Hon menade på att om det inte är ihållande blödning så kommer de inte att ta emot mig igen.

Jag blev både förbannad och ledsen. Visst, jag förstår om jag kanske var lite överdrivet hysterisk, men hur ska jag kunna veta att allt är bra när jag blöder? Det är första gången jag är gravid och vi har kämpat länge för att komma hit.
Jag förstår om min oro kanske var lite överdriven, men hur ska jag kunna veta? Blod = något är fel, i alla fall i min värld. Förstår hon inte vilken typ av människor hon arbetar mot? Jag kan väl inte vara den enda som är hyperkänslig över allt som har med graviditeten och mitt barn att göra? Vi har ju som sagt kämpat oss till där vi är idag, klart man blir orolig! Tycker hon var riktigt respektlös!

Usch, blir så ledsen och upprörd över detta! Men jag är självklart glad över att allt såg bra ut, att jag fortfarande är gravid och att pyret mår bra! =)