Upp och ner, ner och upp...

Åh, vad det går upp och ner hela tiden... Idag har varit en riktigt jobbig dag som har tagit på krafterna, men vi har även fått goda nyheter, så nu börjar vi se en ljusning.

Dagen började med lite brandsläckningar på jobbet, alltid kul... Not. När jag väl hade torkat bort svetten ur pannan och det var dags för lunch så dunkade huvudet så jag trodde det skulle gå sönder. Jippie. En snabb lunch intogs och sedan bar det iväg till kuratorn. Det var ett givande samtal men med många tårar. Inte direkt positivt för min redan befintliga huvudvärk. Hon sa dock en massa kloka saker och det var skönt att få bolla lite. Hon sa att många skulle må dåligt av att bara ha en stor grej som påverkade dem i livet, och jag har tre just nu... Jobbet, huset och hormonbehandlingen. Hon undrade hur jag orkade och vad ska man svara på det? Jag måste ju. Hon tyckte att jag skulle sjukskriva mig men det känns inte som ett alternativ just nu.

Det var i alla fall väldigt skönt att prata av sig, och under vårt samtal fick jag även reda på att makens spermaprov var klart och att allt var bra! En otrolig lättnad, då är det ju bara mig det är "fel" på. Väldigt skönt att veta. Blev lite irriterad på FE som inte hade meddelat oss, men när vi kom hem från jobbet så låg ju självklart brevet från FE där. Rutan för "Normalt" var ikryssad och det stod "Spermaprovet var bra med gott om rörliga spermier. Det fanns totalt 531 miljoner spermier!"

Vår första fundering var, vem är det som har räknat? ;-) Men som sagt, det känns skönt att det inte var några problem där, då kan vi lägga det bakom oss.

Jag har även börjat med Pergotime idag. Jag ringde till FE och frågade hur jag skulle göra, speciellt som jag kände att mensen kom igång med besked idag. Skulle jag fortfarande räkna torsdag som första dag eller skulle jag räkna från idag? De tyckte att jag skulle räkna torsdag ändå eftersom jag ändå har haft blödningar varje dag. De sa att jag skulle se den här månaden som en "testomgång", så jag får väl göra det helt enkelt. Så nu är första tabletten tagen!

En annan god nyhet vi fick idag var att vattenläckan inte har spridit sig ner i golvet, så torkningsprocessen kommer antagligen "bara" ta sex veckor. Det kommer fortfarande bli jobbigt, men det är skönt att det inte kommer dra ut alltför långt på tiden. Förhoppningsvis.

Så, summa sumarum så har det väl varit en rätt bra dag ändå. Hoppas bara den där huvudvärken ger med sig snart...

Bättre idag

Idag mår jag lite bättre. Det var väl mycket hormoner som spädde på känslor som låg och bubblade, men efter en massa tårar kändes det bättre. Skönt att lätta på trycket.

Egentligen kan man dock säga att läget är värre idag, för igår fick vi lite dåliga nyheter angående huset vi har köpt. Tidigare i veckan fick vi reda på att det hade varit en vattenläcka som gjort att sovrummen i källaren hade blivit fuktskadade. Inte så roligt, men ändå hanterbart. Dessutom går det ju på säljarens försäkring eftersom vi inte tar över huset förrän 1 februari. Igår upptäckte vi dock att även sovrummen på bottenplan var fuktskadade. Det innebär att kvar att bo på kommer vara ett pyttelitet sovrum (där vi typ får plats med varsin madrass) och vardagsrum. För kök, badrum eller den oinredda delen av källaren kan vi ju inte bo i. Suck. Bara att få det torrt kommer ta ca 6-10 veckor, sedan ska det ju renoveras också. Och fläktar kommer gå dygnet runt för att få det att torka, och de låter kan jag säga... så det blir svårt att bo där. Suck igen. Vet inte riktigt hur vi ska lösa det. Riktigt trist är det i alla fall. Det känns som min vanliga tur, att ingenting kan gå smidigt utan det måste alltid vara nåt som händer. Suck.

Men men, det är ingen idé att gräva ner sig, det är ju som det är... Och när allt är klart kommer vi få ett fräscht hus, jag får se det så. Och då kanske vi dessutom har ett barn i magen om vi har tur! Imorgon får vi i alla fall besked om hur omfattande skadorna är, och förhoppningsvis så får vi kanske en mer detaljerad tidsplan då. Imorgon ska jag även ringa till Fertilitetsenheten och fråga lite hur jag ska göra med Pergotime. Min mens vill liksom inte riktigt komma igång. Jag har blödningar varje dag, men inte som jag brukar ha när jag har mens. Det är visserligen första gången jag äter Provera, så jag vet inte hur det brukar se ut då, men den beter sig i alla fall väldigt konstigt. Jag trodde att mensen satte igång i torsdags så jag ringde FE i fredags och då sa de att jag skulle börja med Pergotime på måndag och sedan komma på vul måndagen efter. Men nu blir jag osäker så jag får kolla med dem och se vad de säger. Jag vill ju inte börja äta tabletterna för tidigt och förstöra allting.

Deppdag

Vet inte om det är hormonerna eller något annat, men har känt mig riktigt ledsen till och från de senaste dagarna. Jag vågar inte riktigt tro att det är sant att jag ska börja med tabletterna nu, de som kan, om vi har tur, göra så att jag blir gravid. Istället försöker jag skydda mig och tänka att vi inte kommer lyckas i alla fall, och så blir jag deppig. Jag är så trött på att alltid få kämpa i motvind! Inte bara gällande det här utan även en massa andra grejer. Det tar så mycket energi. En nära vän har sagt till mig flera gånger att jag är stark, men jag känner mig inte så stark. Snarare tvärtom.

Nu ska jag gå och gråta och krama om min man och hoppas på att allt känns bättre snart...

Bitter? Inte jag inte...

Jag fick ett graviditetsbesked på jobbet idag. En kollega är gravid i 13:e veckan. En kollega som jag tycker mycket om. Men samtidigt en kollega som i alla år har sagt att hon inte vill ha barn, en kollega som är 39 år som i princip blev övertalad av sin man och som lyckades efter bara några månaders försök.

Hon är 39 år, inte jätteförtjust i barn och lyckades direkt. Jag är 30, vill inget hellre än att bli gravid och har försökt i 1,5 år. Var finns rättvisan i det? Hon satt till och med på fikat idag och sa att hon nästan hade ångrat sig eftersom hon mått så dåligt, spytt massor och svimmat flera gånger. Och jag förstår att det känns tungt att må så dåligt, men det känns som ett hån mot mig och mot alla andra som så förtvivlat gärna vill ha barn.

Bitter? Nej, inte jag inte...

Kan det verkligen vara så?

Tog tionde och sista tabletter Provera idag. Har haft blödningar hela dagen, inte jättemycket men blod på papperet varje gång jag gått på toaletten. Räknas det som mens? Kan det verkligen vara så att den äntligen har kommit? Åh, jag hoppas det!!! Jag får se hur resten av kvällen fortsätter, men om blödningarna fortsätter är det väl bara att ringa till FE imorgon och boka tid för VUL, det skulle jag göra så fort mensen var igång. Härligt! =) Är lite nervös för att börja med pergo, men samtidigt väldigt förväntansfull också. Jag tror inte det kommer ta sig på första försöket, men jag är spänd inför att se om det ger något resultat på ägglossningen så att den åtminstone kickar igång. Känns läskigt men väldigt bra i alla fall! =)

Dag 9: hormoner, hormoner, hormoner...

Vilka dagar det har varit! Jag har gått från asförbannad till jätteledsen och sen tillbaka, flera gånger om. Min man sa att "hormoner är för dig som alkohol är med vissa andra", att de förstärker mina känslor och får mig att bete mig som jag kanske inte normalt sett skulle göra... ;-) Han har nog en stor poäng i det!

Nu har jag i alla fall ätit Provera i nio dagar, så nu är det bara en dag kvar. Imorse fick jag en liten blödning, men den försvann sen under dagen. Det är precis så min mens brukar bete sig, så den är väl på gång nu. Vilket den såklart borde vara, jag tänker inte ha käkat de där tabletterna i onödan! ;-) Jag ringde FE för säkerhets skull och frågade om blödningen men barnmorskan sa att det inte var något att oroa sig för, det är bara att ta sista tabletten, vänta in mensen och sedan ringa och boka tid för VUL. Skönt, då slipper jag oroa mig för det!

Maken lämnade spermaprov i måndags, så nu är det bara att hålla tummarna för att allt ser bra ut där! Jag är lite nervös men samtidigt så är jag så inställd på att felet ligger hos mig så det känns på nåt vis självklart att allt ska vara bra på hans sida. Men vi får se. Ingen idé att oroa sig för mycket än i alla fall, det lär väl dröja ett tag innan vi får resultatet. Är det någon som vet hur lång tid det brukar ta?

På måndag ska jag till kuratorn igen. Känns bra, tror det är väldigt välbehövligt. Förhoppningsvis har hormonerna lagt sig till dess men jag har fortfarande behov av att prata av mig. Jag har så mycket frustration just nu, både över vår situation men mest över jobbet just nu faktiskt. Blä. Så det ska bli skönt att gå dit.

Hormoner

Ja, det är väl bara att fylla på listan ytterligare... idag har jag haft riktiga pms-känningar, underbart! Tur att min man har jobbat hela dagen... ;-) Han sitter och spelar tv-spel nu, lika bra att han håller sig undan, hehe!

Imorgon är det jobb igen, hur kan helgerna gå så fort? Förstår inte... Men ju fortare dagarna går desto fortare får jag börja med pergotime, så det kanske är lika bra! ;-) Är inne på sjätte dagen med provera, har fyra dagar kvar. Med lite tur får jag mens om ca en vecka. Vissa säger dock att det dröjer upp till en vecka efter provera innan den kommer. Hoppas det inte drar ut på tiden... Jag är redan inställd på att det inte kommer bli något plus med första kuren pergotime, men jag vill i alla fall sätta igång så vi får se om det händer nåt, om det hjälper. Usch, vad jag är trött på denna väntan...

Huvudvärk!

Ja, då lägger vi till ett nytt symtom då... har haft pulserande huvudvärk under eftermiddagen som inte riktigt vill ge med sig... blä. Jag försöker dock njuta av att det är helg, jag är ledig, och att huvudvärken på nåt sätt ändå innebär att vi är en bit på vägen i våra försök att få barn. Måste försöka tänka positivt!

Snart kommer P hem efter att ha jobbat hela dagen, och då ska vi ha en riktig myskväll! Hemlagade hamburgare, rött vin och en film, underbart! Inget annat "mysande" dock, eftersom han ska lämna prov på måndag. Skönt att det äntligen blir av så att vi får veta om det finns något hinder även där eller om det bara är mig det är "fel" på.

Öm i brösten

Idag har jag känt mig lite öm i brösten samt yr lite av och till, antar att det är biverkningar av Provera. Fortfarande mår jag dock helt okej.

Och nu är det ju äntligen fredag! =)

Bokat resa!

Yes, vi har bokat en resa till Spanien! =) Den 27 september drar vi för en veckas sol och bad och god mat, underbart! =) Om vi inte har lyckats bli gravida väldigt snart förstås, för då blir det nog lite svårt att åka... men då förlorar vi bara flygbiljetterna på 2300 kr så det tyckte vi var värt. Skönt att ha nåt kul att se fram emot! =)