Om dagen i fredags

Jag skrev ett hemligt inlägg i fredags som jag sparade i datorn. Jag behövde få ner mina tankar i ord och försöka få in det ofattbara. Här kommer det:

26 mars
Shit! Är det verkligen sant? Kan det verkligen vara så? Really??

Igår när jag gick och la mig sa jag till P att nu är det någonting på gång. Antingen är mensen på gång eller så är jag gravid, för nu känns det verkligen i äggstockarna. Hade lite molvärk, och det brukar jag inte ha. Tänkte dock inte så mycket mer på det utan antog att det ändå var mensen på gång.

Imorse gick jag upp som vanligt. Jag gick på toa, som vanligt, och kissade i en mugg som så många andra gånger, testmissbrukare som jag är... ;-) Höll ner gravtestet fem sekunder, tog upp det, satte på hylsan igen och väntade. Bläddrade lite trött i en tidning och funderade på allt jag skulle göra på jobbet. Kollade på mobilen, två minuter hade gått. Tittade på testet och... men vad sjutton? Ett PLUS?! Ett svagt plus, men fortfarande, ett PLUS!!!

Chockad gick jag ut till P. Jag darrade som ett asplöv när jag räckte över testet och pep "det är ett plus här!" Resten av morgonen kommer jag knappt ihåg, var så chockad. Jag tog dock några kort på testet, som jag har kollat på flera gånger under dagen, bara för att förvissa mig om att jag inte har sett fel. Det känns helt overkligt. Kan inte fatta det... hoppas bara att allting går bra!

Hoppsan!

Jag var visst inte riktigt sanningsenlig i mitt förra inlägg... jag ville inte "outa" mig innan jag hade berättat personligen för en vän som läser bloggen. Det här är vad mina tankar har kretsat kring de senaste dagarna:

Tänk positivt!

Idag kom mensen. Lite besviken, men skönt att kroppen fungerar av sig själv, att förutsättningarna finns där. Nu är det nystart och nya tag!

Jag läste Fru Barnlös blogg och hon har rätt, det gäller att fortsätta kämpa! En dag blir det vår tur!

Hungrig

Senaste veckan har jag känt mig hungrig nästan hela tiden. Bara en liten stund efter att jag har ätit kurrar magen. Samtidigt har jag känt mig lite smått åksjuk mest hela tiden, inte jätteillamående men det känns konstigt. Jag har även känt mig ganska svullen och förstoppad. Nu har jag dessutom börjat känna av aktivitet i äggledarna och ömhet i brösten. Det är lite tröttsamt med alla biverkningar och symtom, jag vill få min mens eller få ett plus på stickan. Är så trött på att bara gå och vänta hela tiden. Beräknad dag för mens är tidigast imorgon, så nu kan jag egentligen börja testa. Ska försöka att hålla mig, men det är svårt nu när jag vet att det ändå kan ha blivit något. Jag kunde ju inte låta bli att springa förbi apoteket och köpa några test på vägen hem idag... Hmm. Tror jag är test-beroende! ;-)

Ägglossning! =)

I fredags var det dags för progesteron-prov för att se om jag har haft ägglossning. Det var första gången jag gjorde det och det gick ju väldigt smidigt. De har drop-in 7.30-16.00 alla dagar så jag såg till att vara där några minuter i halv. Behövde bara vänta i 10 min innan det var min tur och det var verkligen bara in och ut så var det klart. Skönt! Jag frågade när provet skulle vara klart men det kunde de inte riktigt svara på. Jag ringde till FE igår men då var det inte klart än, så jag chansade idag igen och då hade resultatet kommit! Mitt progesteron-värde låg på 33 tror jag hon sa, och efter att ha googlat så känns det som att allt över 28 borde betyda ägglossning. Barnmorskan var väldigt positiv i telefon i alla fall och sa att nu är det bara att invänta mens eller inte mens. Härligt! Även om jag misstänkte att det skulle bli ägglossning den här gången pga att mitt vul såg så bra ut så är det ändå väldigt skönt att få besked om att så faktiskt var fallet! =)

Igår var jag även hos kuratorn igen. Det var skönt att få prata av sig lite igen, det har hänt rätt mycket sen sist. Jag berättade om de konflikter som pågår på jobbet, om huset som nu börjar bli klart efter vattenläckan och om behandlingen, som faktiskt börjar ge resultat. Vi konstaterade att det är väldigt mycket som händer just nu och att det är många känslor som snurrar, men att det ändå i det stora hela börjar kännas mycket bättre. Vi diskuterade även sjukskrivning igen. Hon har sagt förut att hon tycker jag ska sjukskriva mig på 25-50 %, och det håller hon fast vid. Jag känner mig dock lite tveksam. Även om det skulle vara skönt att få lite ledigt och kunna ta det lugnare så känns det även som ett nederlag. Jag vill ju må bra och kunna jobba. Jag vet att jag inte ska se det så och att jag måste släppa på prestigen, men det är svårt. Det tar nog ett tag att vänja sig vid tanken på sjukskrivning. Måste nog fundera ett tag till...

fortfarande skengravid?

Förra inlägget skrev jag att jag kände mig skengravid, som så många gånger förr. Det är fortfarande samma sak, jag inbillar mig en massa symtom hela tiden. Igår hade vi några vänner över på middag och då råkade jag säga "Oj, vad mycket ost det smakar om ostbågarna!" och fick då genast frågan om jag var gravid. Och nej, det är jag inte, inte vad jag vet i alla fall. Men jag mår lite halvkonstigt. Å andra sidan vet jag inte när jag hade en egen riktig ägglossning sist, så det är kanske inte konstigt att jag känner mig annorlunda med alla hormoner i kroppen.

Förväntad dag för mens är tidigast på fredag, så än kan jag inte testa. Usch, vad trött jag är på denna väntan, tycker inte jag har gjort annat än att vänta sen september 2008...

tröttsamt...

BÖrjar fundera på om jag redan är skengravid. Så fruktansvärt tröttsamt... Idag har jag varit vrålhungrig större delen av dagen och har ett illamående som inte riktigt vill gå över. Men jag KAN ju inte känna några symptom än, och jag tror faktiskt inte att det har tagit sig redan första gången jag fått ägglossning, det känns lite för otroligt. Men varför måste jag känna så här då? Suck.

pms redan?

Nu på kvällen har jag känt mig jätteirriterad och riktigt pms-ig. Är det bara "vanliga" hormoner som spökar eller är det pms? Är det inte väldigt tidigt i så fall? Borde haft ägglossning i torsdags ungefär om läkaren gissade rätt. Oavsett så känns det inte så kul... Hänger väl ihop med också att jag inte ser fram emot att gå till jobbet imorgon, det är klart sånt påverkar humöret också. Jaja, det blir nog bra till slut...

Upp som en sol, ner som en pannkaka...

Oj, vilken dag...

Imorse 8.30 var det dags för vul. Jag var lite nervös igår men imorse försökte jag att inte tänka på det. Jag tog en tidig buss och gick av några hållplatser tidigare så jag fick en liten promenad. Jag har börjat använda stegräknare igen för att få in mer motion i vardagen, så det tickade på rätt bra direkt där på morgonen! =) Trots min lilla promenad var jag framme 20 min för tidigt, men det kändes bara bra, då kunde jag ta det lugnt.

Strax efter halv blev jag uppropad och fick träffa en ”praktikant”. Hon var även med på mitt förra vul. En jättego tjej, väldigt mjuk och trevlig, vilket känns väldigt viktigt för mig. Tycker det är jobbigt bara att komma in i lokalerna på Fertilitetsenheten, det är så mycket känslor knutna dit så jag börjar typ böla med en gång. Då är det viktigt att man får ett bra bemötande.

Nervositeten började infinna sig när jag la mig tillrätta på britsen men jag försökte ta det lugnt. Hon satte igång och nästan direkt såg hon att slemhinnan såg jättefin ut, hon sa ingen tjocklek men sa att det såg väldigt bra ut. Sedan hittade hon en blåsa på 16 mm på höger sida, vilket också var väldigt bra. Det var en på gång på vänster sida också, men den var inte lika stor. Hon sa att det är vanligt att ägget släpper vid ca 18 mm och att de växer ca 2 mm per dag, så enligt henne borde ägglossning ske nästan närsomhelst! Jag började såklart gråta, blev så glad och lättad över att det såg bra ut!

Hon skrev en remiss till fredag nästa vecka, då jag ska ta blodprov för att se att jag verkligen har fått ägglossning. Men fram till dess är det bara att köra på! ;-) Det känns så himla skönt, och underbart att veta att jag kan få ägglossning! Och även om det inte tar sig direkt nu så borde jag ju få egen mens, vilket betyder att jag slipper ta Provera som jag mår så dåligt av, bara den saken gör att det känns helt underbart! =)

Glad i hågen gick jag till jobbet med lätta steg. Där blev jag dock snabbt nerplockad på jorden igen, för det första som hände var att jag hamnade i en konflikt med chefen. Jag gick hem tidigare från jobbet för att jag mådde så dåligt av situationen. Vet inte riktigt hur jag ska bete mig imorgon på jobbet, men det återstår väl att se. Jobbigt känns det i alla fall. Så ja, som rubriken säger, idag har det varit upp som en sol och ner som en pannkaka.

blogg-torka

Känner att jag har fått riktigt idé-torka vad gäller bloggen. Livet rullar på och det händer inte så mycket. Jag har ätit min dubbelkur i fem dagar nu och på onsdag ska jag på vul. Hoppas på att få någon form av reslutat då, så att jag åtminstone reagerar på kuren. Sedan förstår jag att jag kanske inte blir gravid denna gång. Jag vill bara att det händer nåt. Är livrädd för att inte få något resultat den här gången också. Men, det är väl dumt att oroa sig för nåt i förskott, så jag försöker att inte tänka på det.

Har än så länge inte fått så mycket biverkningar den här gången heller, får se om det dyker upp något längre fram. Lite humörsvängningar har det varit, men inte som med Provera, dem mår jag riktigt dåligt av.

Med huset går det väl någorlunda framåt, förhoppningsvis blir vi av med fläktarna nästa vecka så då kan vi börja fixa i ordning hemma. Skönt att få ett helt hus istället för bara delar av det! ;-) Jag har fortfarande inget skrivbord att sitta vid, så när det blir klart kommer det kännas mycket bättre. I källaren är det torrt nu i alla fall så imorgon ska de börja fixa i ordning där. Det går framåt, sakta men säkert! =)

Nu ska jag väl fixa i ordning en kopp te och mysa lite med maken i soffan! =)