I torsdags var det återigen dags för besök på smvc och ultraljud. Den här gången var även maken med, det var kul att få dela det med honom!
Vi träffade en barnmorska som jag aldrig har sett förut, och då har jag ändå varit där varannan vecka sen juni... så det kändes lite märkligt faktiskt, tycker jag känner igen de flesta vid det här laget.
Vi började med ultraljudet och jag blev återigen fascinerad av hur stor pyret är nu. Vid KUB-testet såg man ju hela kroppen i bild samtidigt, nu ser man bara delar av kroppen och måste flytta runt för att få en helheltsbild. Helt otroligt egentligen att jag har en bebis i magen!
Barnmorskan mätte väldigt noggrant och förklarade vad hon gjorde. Hon frågade vad vårt första barn vägde? Vi satt som frågetecken och förstod ingenting, det här är ju vårt första barn! Hon ursäktade sig och sa att hon blandade ihop oss med en annan patient. Ok... Ja, sånt händer väl. Hon tog god tid på sig med mätandet och sedan sa hon att "Ja, det verkar ju vara en bebis av modell större det här..."
Vi blev helt stumma och bara tittade på varandra. Hur kan han ha växt så mycket på två veckor?! Sist låg han ju under kurvan med 12 %? Ingen av oss sa något direkt utan vi var mest chockade. Jag frågade vad pyret vägde nu, men hon hade inte lagt in alla data än så hon sa att hon skulle mäta blodtrycket och berätta efter det. Sagt och gjort, maken gick ut och hon mätte blodtrycket. Medan hon höll på frågade jag när barnet brukar fixera sig, och hon sa att det inte var dags riktigt ännu. Hon frågade vilken vecka jag var i och fick ett konstigt uttryck i ansiktet när jag sa att jag var i vecka 35+2. Hon mätte blodtrycket, det landade på 150/75. Kanske lite högt övertryck, men hon tyckte det såg bra ut. Sedan sa hon att hon hade misstagit sig och att vi skulle få ett normalstort barn. Jag fattade ingenting. Det visade sig att hon återigen hade förväxlat oss med den andra patienten, som är i vecka 33! Inte konstigt då att hon tyckte vår bebis var stor! Istället hade pyret fortsatt sin kurva och låg nu på -13%, dvs bara marginell skillnad mot för två veckor sedan. Vikten för dagen landade på 2291 g, ca 300 g under "normal-kurvan". Dvs, helt ok! Jag blev naturligtvis väldigt lättad över det, men kände mig fortfarande rätt förvirrad av alla tvära kast...
Resten av undersökningen gick dock bra. Urinprovet såg bra ut, mitt Hba1c låg på 5,1 och läkarna hade inte så mycket att säga om mitt blodsocker, de tyckte jag skulle fortsätta som vanligt. Från och med nästa vecka ska jag dit och mäta CTG, så nu kommer det bli tätare kontroller. Känns både bra och lite jobbigt. Bra att de har koll på mig, men lite jobbigt med så täta kontroller också, det blir ju en del tid borta från jobbet. Om 1,5 vecka ska jag träffa läkarna igen och då ska vi göra tillväxtultraljud igen, diskutera igångsättningsmetoder och eventuellt sätta ett datum. Känns spännande och pirrigt! =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar