Imorgon är det dags för glukosbelastning igen... har inga större förhoppningar om att få bra värden utan räknar med att jag får min diagnos efter detta. Dock inte imorgon, för imorgon är det väl bara själva belastningen jag ska göra, sen får jag väl träffa läkare om några veckor igen. Känns inte kul att ha fått diabetes men det är inte så mycket jag kan göra åt det mer än att äta bra, gå ner i vikt och röra på mig mer. Det är ju det jag har påbörjat så jag får helt enkelt fortsätta på den banan! Eftersom jag ändå är såpass säker på att jag kommer få dåliga värden imorgon så hoppas jag nästan att mitt fastevärde är tillräckligt dåligt för att jag ska slippa dricka den där äckliga sockersörjan... vore skönt att slippa. Sist mådde jag illa i flera timmar efteråt och sen fick jag ett rejält blodsockerfall på eftermiddagen. Mindre kul...
Jaja, får se vad de säger imorgon. Wish me luck!
tisdag 28 juni 2011
måndag 27 juni 2011
Underbar dag!
Idag har varit en riktigt underbar dag! Den började med sovmorgon; jag vaknade tjugo i åtta och kom på att jag inte hade hört nåt från Rasmus. Jag gick upp och kollade och jo, han var vaken men låg och begrundade sin napp med en koncentrerad min. Så jag fixade mat åt honom och lagom när den var klar så deklarerade han att han var vaken! =) Matade honom och hade en mysig stund i soffan innan han ville sova igen. Då var klockan strax före nio. Jag gick och la mig igen jag med, inte för att sova utan för att få krypa tätt intill min käre make och bara mysa. =) En stund senare gick vi upp och älskade maken bakade scones som vi åt ute på altanen medan vi löste korsord tillsammans. Rasmus satt i sin stol och gjorde små glada utrop varje gång det kom en vindpust. En helt underbar start på dagen! =)
Dagen fortsatte med fika med svärmor, också det på altanen, och sedan åkte vi till Ikea och spontanshoppade för några tusenlappar, ooops! ;-) Senare på kvällen åkte jag in till stan och träffade en kompis för lite kvällsfika, och nu sitter jag i soffan och slötittar lite på teven samtidigt som jag bloggar. En riktigt, riktigt bra dag! =)
Dagen fortsatte med fika med svärmor, också det på altanen, och sedan åkte vi till Ikea och spontanshoppade för några tusenlappar, ooops! ;-) Senare på kvällen åkte jag in till stan och träffade en kompis för lite kvällsfika, och nu sitter jag i soffan och slötittar lite på teven samtidigt som jag bloggar. En riktigt, riktigt bra dag! =)
måndag 20 juni 2011
På't igen!
I onsdags var vi iväg till Fertilitetsenheten för att diskutera syskonförsök. Rasmus är ju dryga 6 månader nu och vi har inte bråttom att sätta igång för att försöka få syskon, men vi vill ändå påbörja processen med läkarbesök och sånt så att vi kan börja när det känns rätt. Vi räknar inte med att det går lika fort den här gången. Förra gången tog det sig på andra behandlingen och första ägglossningen, och det känns som en ren lyckoträff. Jag räknar med att det tar minst några månader denna gång, om vi ens lyckas alls, men det hoppas och tror vi på! Men eftersom vi inte blir yngre (även om jag inte direkt skulle kalla oss lastgamla!) så känns det bra att sätta igång till hösten ifall det skulle ta tid.
Vi träffade samma läkare som vi gjorde när vi först kom dit, i december 2009. Jisses, känns som en hel evighet sen... Hon var lika torr och korrekt denna gång, så det kändes tryggt på något vis! ;-) Hon påpekade att jag borde gå ner i vikt, vilket jag var förberedd på och redan jobbar på, men annars sa hon inte så mycket utan skrev ut Provera och dubbelkur Pergotime direkt eftersom det var det som gav resultat förra gången. Fick även göra ett vul och det visade inte några större förändringar sen förut, så min graviditet och förlossning har inte påverkat min pco. Ganska väntat med tanke på att min menscykel fortfarande är väldigt oregelbunden.
Så nu är det egentligen bara att invänta mens och se vad som händer! FE har dock stängt i juli så om mensen kommer innan de öppnar så får vi vänta tills nästa gång, annars kan vi inte gå på vul och få koll på om det blir någon ägglossning eller inte. Så tidigast i augusti kan vi börja. Men det känns helt okej, vi har ju inte jättebråttom direkt. Jag vill försöka gå ner några kilo till och få koll på mitt blodsocker. Jag var ju iväg i måndags och träffade en läkare angående min (troliga) diabetes. Gjorde ett Hba1c (långtidsvärde på blodsocker) då och fick svaret i onsdags att jag låg på 5,5. Det är lite högt och tyder nog även det på diabetes, men det var inte skyhögt i alla fall. Rekommendationen om man vill bli gravid är att man ska hålla sig under 6.0 och det har jag ju lite marginal till så det känns skönt.
Känns lite pirrigt att snart sätta igång igen. Spännande och läskigt på samma gång! =) Jag hade ju dock en helt underbar graviditet så jag längtar efter att få uppleva det igen. Hoppas bara jag mår lika bra nästa gång, så jag inte spyr mig igenom hela graviditeten... eller får foglossning from hell och blir sängliggande eller får sitta i rullstol... ;-) Äsch, ingen idé att oroa sig än, det blir som det blir! =)
Vi träffade samma läkare som vi gjorde när vi först kom dit, i december 2009. Jisses, känns som en hel evighet sen... Hon var lika torr och korrekt denna gång, så det kändes tryggt på något vis! ;-) Hon påpekade att jag borde gå ner i vikt, vilket jag var förberedd på och redan jobbar på, men annars sa hon inte så mycket utan skrev ut Provera och dubbelkur Pergotime direkt eftersom det var det som gav resultat förra gången. Fick även göra ett vul och det visade inte några större förändringar sen förut, så min graviditet och förlossning har inte påverkat min pco. Ganska väntat med tanke på att min menscykel fortfarande är väldigt oregelbunden.
Så nu är det egentligen bara att invänta mens och se vad som händer! FE har dock stängt i juli så om mensen kommer innan de öppnar så får vi vänta tills nästa gång, annars kan vi inte gå på vul och få koll på om det blir någon ägglossning eller inte. Så tidigast i augusti kan vi börja. Men det känns helt okej, vi har ju inte jättebråttom direkt. Jag vill försöka gå ner några kilo till och få koll på mitt blodsocker. Jag var ju iväg i måndags och träffade en läkare angående min (troliga) diabetes. Gjorde ett Hba1c (långtidsvärde på blodsocker) då och fick svaret i onsdags att jag låg på 5,5. Det är lite högt och tyder nog även det på diabetes, men det var inte skyhögt i alla fall. Rekommendationen om man vill bli gravid är att man ska hålla sig under 6.0 och det har jag ju lite marginal till så det känns skönt.
Känns lite pirrigt att snart sätta igång igen. Spännande och läskigt på samma gång! =) Jag hade ju dock en helt underbar graviditet så jag längtar efter att få uppleva det igen. Hoppas bara jag mår lika bra nästa gång, så jag inte spyr mig igenom hela graviditeten... eller får foglossning from hell och blir sängliggande eller får sitta i rullstol... ;-) Äsch, ingen idé att oroa sig än, det blir som det blir! =)
måndag 13 juni 2011
Ingen diagnos än
Läkarbesöket idag gick bra. Jag kom dit fem i ett, anmälde mig i kassan och gick på toaletten. När jag satt där inne blev jag uppropad så jag skyndade mig ut och sprang efter sköterskan. Jag fick väga mig och sedan fick jag vänta hela 3 (!) minuter i ett annat väntrum innan läkaren kom och ropade upp mig. Jag fick alltså träffa läkaren på utsatt tid, halleluja!
Läkaren var en ung tjej, väldigt trevlig. Hon frågade mig lite hur graviditeten hade varit och hur jag hade upplevt min diabetes då. Sedan frågade hon mig om ärftlighet, ifall någon i släkten hade diabetes. Och så är det ju. Både morfar och pappa hade typ 2-diabetes, och min bror fick sin diagnos i höstas. Då sa hon att då var det antagligen därför jag hade fått höga värden på min glukosbelastning, för jag var ju inte "extremt överviktig" (!). Nej tack, överviktig vet jag att jag är, men extremt överviktig är väl att ta i...
Hon sa att mina värden tydde på diabetes, men att de inte ville ställa en diagnos efter enbart ett fastevärde. Jag kommer därför bli kallad igen, av min vårdcentral denna gång. Hon sa att gränsvärdet för att man skulle ställa diagnosen diabetes var ett fastevärde på över 7.0 och ett värde på över 14 efter glukosbelastningen. Jag hade ett fastevärde på 7,1 och efter glukosbelastningen låg det på 15, så hon sa att jag låg väldigt nära gränsen, vilket hon såg som något positivt. Hon trodde att en viktnedgång skulle påverka mina värden väldigt positivt, och det är ju det jag försöker göra, gå ner i vikt alltså. Så överlag var det ett ganska positivt möte ändå. Mitt blodtryck såg också bra ut tydligen, så det var skönt att höra. Jag tjatade till mig ett Hba1c (långtidsvärde), så efter läkarbesöket fick jag träffa sköterskan igen för att lämna blodprov. Jag ska ringa imorgon och få resultatet över telefon. Ska bli intressant att höra hur jag ligger i långtidsvärde, känns lite nervöst men jag tror jag ligger ganska bra ändå.
Så det var dagens läkarbesök. Ingen diagnos än som sagt, men det lutar åt diabetes så jag är inställd på det. Får se när vårdcentralen behagar höra av sig då...
Läkaren var en ung tjej, väldigt trevlig. Hon frågade mig lite hur graviditeten hade varit och hur jag hade upplevt min diabetes då. Sedan frågade hon mig om ärftlighet, ifall någon i släkten hade diabetes. Och så är det ju. Både morfar och pappa hade typ 2-diabetes, och min bror fick sin diagnos i höstas. Då sa hon att då var det antagligen därför jag hade fått höga värden på min glukosbelastning, för jag var ju inte "extremt överviktig" (!). Nej tack, överviktig vet jag att jag är, men extremt överviktig är väl att ta i...
Hon sa att mina värden tydde på diabetes, men att de inte ville ställa en diagnos efter enbart ett fastevärde. Jag kommer därför bli kallad igen, av min vårdcentral denna gång. Hon sa att gränsvärdet för att man skulle ställa diagnosen diabetes var ett fastevärde på över 7.0 och ett värde på över 14 efter glukosbelastningen. Jag hade ett fastevärde på 7,1 och efter glukosbelastningen låg det på 15, så hon sa att jag låg väldigt nära gränsen, vilket hon såg som något positivt. Hon trodde att en viktnedgång skulle påverka mina värden väldigt positivt, och det är ju det jag försöker göra, gå ner i vikt alltså. Så överlag var det ett ganska positivt möte ändå. Mitt blodtryck såg också bra ut tydligen, så det var skönt att höra. Jag tjatade till mig ett Hba1c (långtidsvärde), så efter läkarbesöket fick jag träffa sköterskan igen för att lämna blodprov. Jag ska ringa imorgon och få resultatet över telefon. Ska bli intressant att höra hur jag ligger i långtidsvärde, känns lite nervöst men jag tror jag ligger ganska bra ändå.
Så det var dagens läkarbesök. Ingen diagnos än som sagt, men det lutar åt diabetes så jag är inställd på det. Får se när vårdcentralen behagar höra av sig då...
söndag 12 juni 2011
Läkarbesök imorgon
Som vanligt är det långt mellan uppdateringarna... För två veckor sen var jag iväg på kontroll av blodsockret för att se hur det har utvecklat sig efter graviditeten. Mitt blodsocker normaliserades efter förlossningen men jag har märkt att det har stigit på sistone och som ett brev på posten (bokstavligen!) så kom en kallelse till att göra glukosbelastning. Jag fick fasta från kl 22 kvällen innan och sedan infinna mig kl 8 för att mäta blodsocker och dricka den äckliga sockersörjan. Huga! Två timmar senare mättes blodsockret igen. Jag hamnade såpass högt att jag säkerligen får diagnosen diabetes, även om sköterskorna på medicinmottagningen inte ville uttala sig om något... Jag hade en riktig deppig dag efter det, men nu när det har sjunkit in så känns det ganska okej. Eller ja, det känns väl sådär, men vad kan jag göra åt saken liksom? Bara att gilla läget...
Imorgon ska jag i alla fall träffa läkare för att diskutera min diabetes. Får se om det blir medicinering eller om hon vill att jag ska kostbehandla först. Jag hoppas i alla fall på att få en remiss till dietist igen, för jag vill få svar på lite kostfrågor jag funderar på. Hoppas det går bra.
Har försökt tänka på vad jag äter den senaste tiden men det har varit lite svårt när jag har varit på resande fot. Den senaste veckan har nämligen maken roat sig på Sweden Rock och jag har fått leka ensamstående mamma! ;-) Tog en sväng till en av mina bästa vänner i Stockholm och hälsade på där i några dagar, sedan åkte jag hem för en liten mellanlandning innan jag åkte vidare och hälsade på min mor över helgen. Det var roligt att träffa mamma och skönt att få lite avlastning, hon tog gärna Rasmus när jag var trött och ville vila lite... ;-) Det funkar jättebra med både mamma och hennes gubbe, Rasmus trivs med dem. De var barnvakt förra helgen när vi var på bröllop och det var inga problem alls! =) Skönt att få lite egentid tillsammans utan barn, även om han är det finaste som finns!
Rasmus är så himla snäll, jag har åkt en massa bil den här veckan och han har inte sagt ett knyst. På resan till Stockholm sov han halva sträckan, sedan roade han sig med att leka med sina leksaker och började gnälla först när det var 1,5 mil kvar. På vägen hem var han lugn hela tiden, och likaså när jag åkte hem till mamma. Han är alltid så glad och nöjd, han är inte svår att lägga på kvällen och han sover hela nätter. Min fina lilla Rasmus, kunde inte fått en bättre kille! =)
Imorgon ska jag i alla fall träffa läkare för att diskutera min diabetes. Får se om det blir medicinering eller om hon vill att jag ska kostbehandla först. Jag hoppas i alla fall på att få en remiss till dietist igen, för jag vill få svar på lite kostfrågor jag funderar på. Hoppas det går bra.
Har försökt tänka på vad jag äter den senaste tiden men det har varit lite svårt när jag har varit på resande fot. Den senaste veckan har nämligen maken roat sig på Sweden Rock och jag har fått leka ensamstående mamma! ;-) Tog en sväng till en av mina bästa vänner i Stockholm och hälsade på där i några dagar, sedan åkte jag hem för en liten mellanlandning innan jag åkte vidare och hälsade på min mor över helgen. Det var roligt att träffa mamma och skönt att få lite avlastning, hon tog gärna Rasmus när jag var trött och ville vila lite... ;-) Det funkar jättebra med både mamma och hennes gubbe, Rasmus trivs med dem. De var barnvakt förra helgen när vi var på bröllop och det var inga problem alls! =) Skönt att få lite egentid tillsammans utan barn, även om han är det finaste som finns!
Rasmus är så himla snäll, jag har åkt en massa bil den här veckan och han har inte sagt ett knyst. På resan till Stockholm sov han halva sträckan, sedan roade han sig med att leka med sina leksaker och började gnälla först när det var 1,5 mil kvar. På vägen hem var han lugn hela tiden, och likaså när jag åkte hem till mamma. Han är alltid så glad och nöjd, han är inte svår att lägga på kvällen och han sover hela nätter. Min fina lilla Rasmus, kunde inte fått en bättre kille! =)
lördag 28 maj 2011
Ofrivilligt barnlösas dag
Idag, 28 maj, är det ofrivilligt barnlösas dag. En jätteviktig dag att uppmärksamma då vi är många där ute i Sverige, i världen, som har svårt att bli gravida.
Jag blir så ledsen när jag hör om andra där ute som får kämpa år efter år, missfall efter missfall i resan på vägen till ett barn. Min och min makes resa blev inte lika lång, även om det kändes så när vi var mitt uppe i det. Vi hade ingen aning när jag slängde mina p-piller att resan skulle ta längre tid än vad vi trodde. Det var en jobbig tid innan vi fick hjälp, men det var så värt det när vi fick plus på stickan. Jag önskar så av hela mitt hjärta att alla som vill får uppleva detsamma som vi!
Satt idag bredvid Rasmus i babygymmet och bara tittade på honom. Smekte hans helt perfekta fötter, killade honom lite på magen, strök honom över huvudet. Översvämmades av kärlek när han log mot mig. Underbara lilla kille, mammas hjärta. Älskar dig så! Alla besvikelser längs vägen var värt det, och jag kan inte föreställa mig ett liv utan honom. Han är det finaste jag har och jag är så tacksam över att han är här. Men alla har tyvärr inte sådan tur som jag har utan kämpar fortfarande för att få barn. Därför är denna dag otroligt viktig att uppmärksamma, för alla de som lider i tysthet. Hoppas att er dröm snart går i uppfyllelse!
Jag blir så ledsen när jag hör om andra där ute som får kämpa år efter år, missfall efter missfall i resan på vägen till ett barn. Min och min makes resa blev inte lika lång, även om det kändes så när vi var mitt uppe i det. Vi hade ingen aning när jag slängde mina p-piller att resan skulle ta längre tid än vad vi trodde. Det var en jobbig tid innan vi fick hjälp, men det var så värt det när vi fick plus på stickan. Jag önskar så av hela mitt hjärta att alla som vill får uppleva detsamma som vi!
Satt idag bredvid Rasmus i babygymmet och bara tittade på honom. Smekte hans helt perfekta fötter, killade honom lite på magen, strök honom över huvudet. Översvämmades av kärlek när han log mot mig. Underbara lilla kille, mammas hjärta. Älskar dig så! Alla besvikelser längs vägen var värt det, och jag kan inte föreställa mig ett liv utan honom. Han är det finaste jag har och jag är så tacksam över att han är här. Men alla har tyvärr inte sådan tur som jag har utan kämpar fortfarande för att få barn. Därför är denna dag otroligt viktig att uppmärksamma, för alla de som lider i tysthet. Hoppas att er dröm snart går i uppfyllelse!
onsdag 25 maj 2011
Funderingar kring jobb och framtiden
Den senaste tiden har jag grubblat ganska mycket över framtiden. Jag börjar mer och mer fundera över om jag har valt rätt yrkesväg. Jag trivdes bra under utbildningen och trodde att det var något jag ville arbeta med, men nu är jag inte riktigt lika säker. Ju längre tid jag är borta från jobbet desto svårare känns det att komma tillbaka.
Jag är utbildad personalvetare och ska alltså jobba med personalfrågor. I mitt jobb idag så ingår även andra delar som jag inte är nöjd med, och jag vet inte om det är därför jag börjar tvivla på mitt yrkesval. Jag skulle kanske trivas mycket bättre med ett annat jobb som var ett "rent" personaljobb. Men jag vet inte riktigt. Jag träffade några gamla kollegor från mitt förra jobb igår, och det slår mig varje gång hur olika vi är som personer. De tre har någorlunda lika personligheter, medan jag "står ut" från gruppen. De är alla tre säkra på att de har valt rätt utbildning, även om två av dem tycker att de är på fel arbetsplats just nu . När jag tog upp mina funderingar med dem och även nämnde vad jag funderar på att läsa så tyckte alla tre att det skulle vara något som passade mig. Jag har sökt efter utbildningar på nätet och hittat distansutbildningar på deltid utan obligatoriska träffar, det skulle ju kanske kunna funka. Dock kommer det ta 4-6 år innan jag är klar, vilket känns som väldigt länge... speciellt i småbarnsåldern. Å andra sidan ska jag ju jobba över 30 år till innan jag går i pension... Åh, det är så svårt! Dock har jag ju lite tid på mig att fundera, kommer inte läsa någon utbildning till hösten så det blir tidigast om ett år. Får ta mig en rejäl funderare tror jag...
Jag är utbildad personalvetare och ska alltså jobba med personalfrågor. I mitt jobb idag så ingår även andra delar som jag inte är nöjd med, och jag vet inte om det är därför jag börjar tvivla på mitt yrkesval. Jag skulle kanske trivas mycket bättre med ett annat jobb som var ett "rent" personaljobb. Men jag vet inte riktigt. Jag träffade några gamla kollegor från mitt förra jobb igår, och det slår mig varje gång hur olika vi är som personer. De tre har någorlunda lika personligheter, medan jag "står ut" från gruppen. De är alla tre säkra på att de har valt rätt utbildning, även om två av dem tycker att de är på fel arbetsplats just nu . När jag tog upp mina funderingar med dem och även nämnde vad jag funderar på att läsa så tyckte alla tre att det skulle vara något som passade mig. Jag har sökt efter utbildningar på nätet och hittat distansutbildningar på deltid utan obligatoriska träffar, det skulle ju kanske kunna funka. Dock kommer det ta 4-6 år innan jag är klar, vilket känns som väldigt länge... speciellt i småbarnsåldern. Å andra sidan ska jag ju jobba över 30 år till innan jag går i pension... Åh, det är så svårt! Dock har jag ju lite tid på mig att fundera, kommer inte läsa någon utbildning till hösten så det blir tidigast om ett år. Får ta mig en rejäl funderare tror jag...
tisdag 24 maj 2011
33 snabba frågor och svar om förlossningen
1. När fick du reda på att du var gravid? 26 mars 2010
2. Hur gammal var du? Nästan 31, fyllde en månad senare
3. Hur tog din partner det? Han blev lika glad som jag, det var ju väldigt efterlängtat! =)
4. Mådde du mycket illa? Nope, inget alls!
5. Var du känslig? Inte så mycket värre än vanligt. Snarare så mådde jag bättre än vanligt, mer harmonisk.
6. När kände du bebisens första sparkar? Jag var bara i vecka 17 när jag kände första sparken, men sen dröjde det några veckor innan jag kände nästa och det blev mer regelbundet. Kände mer som en "puls" i magen. På slutet så sparkade han dock rejält, men det var bara mysigt! =)
7. Var du ofta orolig? Faktiskt bara mest i början, innan de kritiska veckorna var över.
8. Sparkade bebisen mycket? Ja det gjorde han. Speciellt på kvällar och nätter, en riktig nattuggla var han i magen!
9. När började du läcka bröstmjölk? Mot slutet av graviditeten upptäckte jag fläckar i behån ibland, men jag började inte läcka rejält förrän efter förlossningen.
10. Fick du bristningar? Oh ja, massor! =( Hela magen full, det är som bristningar på bristningarna... inte roligt alls. =(
11. Blödde du någon gång? Ja, jag fick två mindre blödningar. Det var runt vecka 8 och jag blev jätteorolig.
12. Hur många ultraljud gjorde du? 9 st! Ett tidigt i vecka 8, och ett till veckan efter då jag fick mina blödningar. Kub i vecka 12. RUL i vecka 18. Sen var det 5 tillväxtultraljud också, pga min graviditetsdiabetes.
13. Hur ville du att din förlossning skulle se ut? Jag hade ingen riktig plan, jag visste bara att jag ville ha smärtlindring och att jag ville föda vaginalt om det var möjligt.
14. Hur började din förlossning? Jag blev igångsatt på 39+3 pga min diabetes. Klockan var runt 10 och vid 12 kom första värken.
15. Hur många timmar tog förlossningen? Usch, alldeles för länge... Nästan tre dygn från första värken.
16. Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt? Vaginalt
17. Hur mycket var du öppen när du kom in? 1,5 cm när jag blev igångsatt, sen hände ingenting på 1,5 dygn...
18. Vilken smärtlindring tog du? TENS, epidural och lustgas
19. Dragen med sugklocka? Nej.
20. Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen? 1 h 20 min
21. Blev det komplikationer? Ja, mina värkar dog ut och Rasmus fastnade så de fick dra ut honom. När han kom ut så andades han inte utan fick intuberas och föras till intensiven på neonatalavdelningen.
22. Vad tyckte du var jobbigast? Att jag var tvungen att ligga kvar på förlossningen så länge. Jag skulle sys, kissa och äta innan jag fick gå över till Rasmus på neonatal. Oron över att han inte skulle klara sig var fruktansvärd.
23. Var du rädd för något? Nej, inte innan förlossningen. Efter förlossningen var jag rädd för att Rasmus inte skulle klara sig.
24. Skrek du? Ja, jag skrek när jag krystade.
25. Hur många var inne i förlossningsrummet? Ingen aning, men det var många! Under större delen av förlossningen var det bara barnmorskan och min man, men mot slutet när han kom var rummet fullt av folk.
26. Hade du någon nära med dig? Min man, han var ett fantastiskt stöd!
27. Fick du sys? Ja, men bara några få stygn.
28. Vilken vecka födde du i? 39+6, dvs beräknat datum
29. Vad var vikt och längd på bebisen? 3315 gram och 51 cm
30. Ammar du? Nej, mjölken kom aldrig igång ordentligt så efter en veckas sondmatning gick vi över till flaska.
31. Hur gammal är bebisen nu? 5 ½ månad! =)
32. Vad tyckte du om förlossningen? Fruktansvärt jobbig, med ett ännu jobbigare slut. =(
33. När kommer nästa barn? Hmm... om ett år kanske? ;-)
tisdag 10 maj 2011
Blogg-torka
Ja, som ni märker så är inläggen väldigt sporadiska nuförtiden. Jag har väl inte gett upp bloggandet helt, men jag har en liten kille här hemma som jag hellre lägger tid på än bloggandet! ;-) Just nu ligger han bredvid mig i soffan och sover, han är så söt! Vi var på bvc igår och gjorde 5-månaderskontroll samt vaccinerade honom, så han var ganska gnällig igår och hade förhöjd temp i morse. Det kanske förklarar varför han sov så länge imorse, jag fick plocka upp honom kvart över åtta för att byta blöja, annars hade han nog legat ett tag till. Han var vaken då och låg och bökade runt med sin mjukis-krokodil, men hade inte ögonen öppna. Jag hade väl kunnat låta honom ligga ett tag till men med tanke på att han bajsade inatt så ville jag inte låta honom ligga längre med blöjan, det kändes inte så bra. Lilla plutten! Eller ja, lilla och lilla, igår vägde han 7180 gram och var 63,5 cm lång! =)
Min egen vikt ska vi inte prata om, jag och vågen är i krig med varandra. Jag blev ganska less när jag räknade kalorier och tränade varannan dag, men bara gick ner 0,4 kg på 3 veckor... så nu tar jag till lite andra metoder för att få en skjuts neråt. Jag har börjat med Cambridgekuren igen och tänkte köra i två veckor. Är inne på dag tre och har redan sett goda resultat på vågen, det känns skönt!
Annars är det som vanligt. Livet rullar på här hemma, jag trivs bra med att vara mammaledig och träffar andra mammor minst en gång i veckan. Rasmus är väldigt lätt så det är ganska glassigt just nu. Det blir väl värre när han börjar krypa antar jag! ;-)
Nu ska jag väl fixa lite här medan han sover. Ha en underbar dag i solen alla mina vänner!
Min egen vikt ska vi inte prata om, jag och vågen är i krig med varandra. Jag blev ganska less när jag räknade kalorier och tränade varannan dag, men bara gick ner 0,4 kg på 3 veckor... så nu tar jag till lite andra metoder för att få en skjuts neråt. Jag har börjat med Cambridgekuren igen och tänkte köra i två veckor. Är inne på dag tre och har redan sett goda resultat på vågen, det känns skönt!
Annars är det som vanligt. Livet rullar på här hemma, jag trivs bra med att vara mammaledig och träffar andra mammor minst en gång i veckan. Rasmus är väldigt lätt så det är ganska glassigt just nu. Det blir väl värre när han börjar krypa antar jag! ;-)
Nu ska jag väl fixa lite här medan han sover. Ha en underbar dag i solen alla mina vänner!
måndag 25 april 2011
Åldre och klokare...
...eller nåt! ;-) Annan dag påsk var i år även min födelsedag, som vi har firat med stort pompa och ståt! Eller snarare lugnt och stilla hemma på altanen, vilket i mitt tycke var en mycket bättre lösning! =) En kompis kom förbi och hjälpte mig att äta upp marängsvissen, mycket trevligt! Rasmus var på gott humör hela dagen men passade på att sova nästan hela tiden som hon var här, tråkmånsen! ;-)
Rasmus har varit lite gnällig den senaste veckan men nu under påsk har han varit en riktig solstråle. Vi firade påsken hemma i de värmländska skogarna tillsammans med vänner och min familj, det var väldigt trevligt. Och vilket underbart väder vi har haft! Helt otroligt! Kan inte minnas att det har varit så här fint väder på min födelsedag de senaste åren i alla fall... nu kommer sommaren med stormsteg!
Rasmus har varit lite gnällig den senaste veckan men nu under påsk har han varit en riktig solstråle. Vi firade påsken hemma i de värmländska skogarna tillsammans med vänner och min familj, det var väldigt trevligt. Och vilket underbart väder vi har haft! Helt otroligt! Kan inte minnas att det har varit så här fint väder på min födelsedag de senaste åren i alla fall... nu kommer sommaren med stormsteg!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)