Ofrivilligt barnlösas dag

Idag, 28 maj, är det ofrivilligt barnlösas dag. En jätteviktig dag att uppmärksamma då vi är många där ute i Sverige, i världen, som har svårt att bli gravida.

Jag blir så ledsen när jag hör om andra där ute som får kämpa år efter år, missfall efter missfall i resan på vägen till ett barn. Min och min makes resa blev inte lika lång, även om det kändes så när vi var mitt uppe i det. Vi hade ingen aning när jag slängde mina p-piller att resan skulle ta längre tid än vad vi trodde. Det var en jobbig tid innan vi fick hjälp, men det var så värt det när vi fick plus på stickan. Jag önskar så av hela mitt hjärta att alla som vill får uppleva detsamma som vi!

Satt idag bredvid Rasmus i babygymmet och bara tittade på honom. Smekte hans helt perfekta fötter, killade honom lite på magen, strök honom över huvudet. Översvämmades av kärlek när han log mot mig. Underbara lilla kille, mammas hjärta. Älskar dig så! Alla besvikelser längs vägen var värt det, och jag kan inte föreställa mig ett liv utan honom. Han är det finaste jag har och jag är så tacksam över att han är här. Men alla har tyvärr inte sådan tur som jag har utan kämpar fortfarande för att få barn. Därför är denna dag otroligt viktig att uppmärksamma, för alla de som lider i tysthet. Hoppas att er dröm snart går i uppfyllelse!

Funderingar kring jobb och framtiden

Den senaste tiden har jag grubblat ganska mycket över framtiden. Jag börjar mer och mer fundera över om jag har valt rätt yrkesväg. Jag trivdes bra under utbildningen och trodde att det var något jag ville arbeta med, men nu är jag inte riktigt lika säker. Ju längre tid jag är borta från jobbet desto svårare känns det att komma tillbaka.

Jag är utbildad personalvetare och ska alltså jobba med personalfrågor. I mitt jobb idag så ingår även andra delar som jag inte är nöjd med, och jag vet inte om det är därför jag börjar tvivla på mitt yrkesval. Jag skulle kanske trivas mycket bättre med ett annat jobb som var ett "rent" personaljobb. Men jag vet inte riktigt. Jag träffade några gamla kollegor från mitt förra jobb igår, och det slår mig varje gång hur olika vi är som personer. De tre har någorlunda lika personligheter, medan jag "står ut" från gruppen. De är alla tre säkra på att de har valt rätt utbildning, även om två av dem tycker att de är på fel arbetsplats just nu . När jag tog upp mina funderingar med dem och även nämnde vad jag funderar på att läsa så tyckte alla tre att det skulle vara något som passade mig. Jag har sökt efter utbildningar på nätet och hittat distansutbildningar på deltid utan obligatoriska träffar, det skulle ju kanske kunna funka. Dock kommer det ta 4-6 år innan jag är klar, vilket känns som väldigt länge... speciellt i småbarnsåldern. Å andra sidan ska jag ju jobba över 30 år till innan jag går i pension... Åh, det är så svårt! Dock har jag ju lite tid på mig att fundera, kommer inte läsa någon utbildning till hösten så det blir tidigast om ett år. Får ta mig en rejäl funderare tror jag...

33 snabba frågor och svar om förlossningen

1. När fick du reda på att du var gravid? 26 mars 2010

2. Hur gammal var du? Nästan 31, fyllde en månad senare

3. Hur tog din partner det? Han blev lika glad som jag, det var ju väldigt efterlängtat! =)

4. Mådde du mycket illa? Nope, inget alls!

5. Var du känslig? Inte så mycket värre än vanligt. Snarare så mådde jag bättre än vanligt, mer harmonisk.

6. När kände du bebisens första sparkar? Jag var bara i vecka 17 när jag kände första sparken, men sen dröjde det några veckor innan jag kände nästa och det blev mer regelbundet. Kände mer som en "puls" i magen. På slutet så sparkade han dock rejält, men det var bara mysigt! =)

7. Var du ofta orolig? Faktiskt bara mest i början, innan de kritiska veckorna var över.

8. Sparkade bebisen mycket? Ja det gjorde han. Speciellt på kvällar och nätter, en riktig nattuggla var han i magen!

9. När började du läcka bröstmjölk? Mot slutet av graviditeten upptäckte jag fläckar i behån ibland, men jag började inte läcka rejält förrän efter förlossningen.

10. Fick du bristningar? Oh ja, massor! =( Hela magen full, det är som bristningar på bristningarna... inte roligt alls. =(

11. Blödde du någon gång? Ja, jag fick två mindre blödningar. Det var runt vecka 8 och jag blev jätteorolig.

12. Hur många ultraljud gjorde du? 9 st! Ett tidigt i vecka 8, och ett till veckan efter då jag fick mina blödningar. Kub i vecka 12. RUL i vecka 18. Sen var det 5 tillväxtultraljud också, pga min graviditetsdiabetes.

13. Hur ville du att din förlossning skulle se ut? Jag hade ingen riktig plan, jag visste bara att jag ville ha smärtlindring och att jag ville föda vaginalt om det var möjligt.

14. Hur började din förlossning? Jag blev igångsatt på 39+3 pga min diabetes. Klockan var runt 10 och vid 12 kom första värken.

15. Hur många timmar tog förlossningen? Usch, alldeles för länge... Nästan tre dygn från första värken.

16. Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt? Vaginalt

17. Hur mycket var du öppen när du kom in? 1,5 cm när jag blev igångsatt, sen hände ingenting på 1,5 dygn...

18. Vilken smärtlindring tog du? TENS, epidural och lustgas

19. Dragen med sugklocka? Nej.

20. Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen? 1 h 20 min

21. Blev det komplikationer? Ja, mina värkar dog ut och Rasmus fastnade så de fick dra ut honom. När han kom ut så andades han inte utan fick intuberas och föras till intensiven på neonatalavdelningen.

22. Vad tyckte du var jobbigast? Att jag var tvungen att ligga kvar på förlossningen så länge. Jag skulle sys, kissa och äta innan jag fick gå över till Rasmus på neonatal. Oron över att han inte skulle klara sig var fruktansvärd.

23. Var du rädd för något? Nej, inte innan förlossningen. Efter förlossningen var jag rädd för att Rasmus inte skulle klara sig.

24. Skrek du? Ja, jag skrek när jag krystade.

25. Hur många var inne i förlossningsrummet? Ingen aning, men det var många! Under större delen av förlossningen var det bara barnmorskan och min man, men mot slutet när han kom var rummet fullt av folk.

26. Hade du någon nära med dig? Min man, han var ett fantastiskt stöd!

27. Fick du sys? Ja, men bara några få stygn.

28. Vilken vecka födde du i? 39+6, dvs beräknat datum

29. Vad var vikt och längd på bebisen? 3315 gram och 51 cm

30. Ammar du? Nej, mjölken kom aldrig igång ordentligt så efter en veckas sondmatning gick vi över till flaska.

31. Hur gammal är bebisen nu? 5 ½ månad! =)

32. Vad tyckte du om förlossningen? Fruktansvärt jobbig, med ett ännu jobbigare slut. =(

33. När kommer nästa barn? Hmm... om ett år kanske? ;-)

Blogg-torka

Ja, som ni märker så är inläggen väldigt sporadiska nuförtiden. Jag har väl inte gett upp bloggandet helt, men jag har en liten kille här hemma som jag hellre lägger tid på än bloggandet! ;-) Just nu ligger han bredvid mig i soffan och sover, han är så söt! Vi var på bvc igår och gjorde 5-månaderskontroll samt vaccinerade honom, så han var ganska gnällig igår och hade förhöjd temp i morse. Det kanske förklarar varför han sov så länge imorse, jag fick plocka upp honom kvart över åtta för att byta blöja, annars hade han nog legat ett tag till. Han var vaken då och låg och bökade runt med sin mjukis-krokodil, men hade inte ögonen öppna. Jag hade väl kunnat låta honom ligga ett tag till men med tanke på att han bajsade inatt så ville jag inte låta honom ligga längre med blöjan, det kändes inte så bra. Lilla plutten! Eller ja, lilla och lilla, igår vägde han 7180 gram och var 63,5 cm lång! =)

Min egen vikt ska vi inte prata om, jag och vågen är i krig med varandra. Jag blev ganska less när jag räknade kalorier och tränade varannan dag, men bara gick ner 0,4 kg på 3 veckor... så nu tar jag till lite andra metoder för att få en skjuts neråt. Jag har börjat med Cambridgekuren igen och tänkte köra i två veckor. Är inne på dag tre och har redan sett goda resultat på vågen, det känns skönt!

Annars är det som vanligt. Livet rullar på här hemma, jag trivs bra med att vara mammaledig och träffar andra mammor minst en gång i veckan. Rasmus är väldigt lätt så det är ganska glassigt just nu. Det blir väl värre när han börjar krypa antar jag! ;-)

Nu ska jag väl fixa lite här medan han sover. Ha en underbar dag i solen alla mina vänner!

Åldre och klokare...

...eller nåt! ;-) Annan dag påsk var i år även min födelsedag, som vi har firat med stort pompa och ståt! Eller snarare lugnt och stilla hemma på altanen, vilket i mitt tycke var en mycket bättre lösning! =) En kompis kom förbi och hjälpte mig att äta upp marängsvissen, mycket trevligt! Rasmus var på gott humör hela dagen men passade på att sova nästan hela tiden som hon var här, tråkmånsen! ;-)

Rasmus har varit lite gnällig den senaste veckan men nu under påsk har han varit en riktig solstråle. Vi firade påsken hemma i de värmländska skogarna tillsammans med vänner och min familj, det var väldigt trevligt. Och vilket underbart väder vi har haft! Helt otroligt! Kan inte minnas att det har varit så här fint väder på min födelsedag de senaste åren i alla fall... nu kommer sommaren med stormsteg!

Amerikanska förlossningar

Jag har blivit totalt besatt av förlossningsprogram. Jag kollar på En unge i minuten, Vi ska ha barn och Förlossningskliniken. Ett tag så vaknade Rasmus kl 4 varje natt, vilket var helt perfekt eftersom det är då Förlossningskliniken går på TV4 Fakta! =) Men nu har han börjat vakna senare och senare, så nu får jag spela in det istället... ;-) Min man tycker nog att jag är ganska knäpp, men jag är verkligen helt besatt av dessa program! Speciellt just Förlossningskliniken som visar allt utan en massa censur (förutom det smakfulla blurrandet av vissa kroppsdelar...). Vi ska ha barn å andra sidan är ju väldigt "fluffigt", det ligger ett rosa skimmer över det och alla kvinnor är perfekt sminkade och ja, precis så ser det ju ut i verkligheten! Not... Därför är det befriande att se Förlossningskliniken som visar det precis som det går till, utan en massa krusiduller, och som även vågar visa när det faktiskt tyvärr inte slutar bra och barnet dör. Vilket såklart är jättehemskt, det är ju inget man vill ska hända någon någonsin. Men det är ju tyvärr så som verkligheten kan se ut, hur hemskt och orättvist det än är. En unge i minuten känns som något mellanting, men ändå mer verklighetstrogen än Vi ska ha barn. Kul med ett svenskt förlossningsprogram! =)

En röd tråd genom de båda programmen är dock att hela tjocka släkten alltid är med vid förlossningen. Kanske inte alltid med i själva förlossningssalen (men förvånansvärt ofta ändå!) utan i något väntrum utanför, dock är de alltid med. Så är det ju inte i Sverige, där brukar ju nästan bara partnern vara med, eller någon annan anhörig. Men oftast bara en person känns det som. Hur kommer det sig, att det är så olika? Skulle jag själv vilja ha med någon annan på min förlossning? Har funderat på det och jag tror inte jag skulle vilja det, det är så himla privat. Men det är en klurig fråga. Kanske skulle jag vilja ha med mamma om jag var tvungen att välja någon. Eller min underbara vän Hanna, just för att jag tror hon med sin humor skulle kunna få mig att skratta mig genom värkarna, det vore ju nåt! ;-) Vad tycker ni? Vem skulle ni vilja ha med på er förlossning, förutom partner?

Jag är rätt säker på att min besatthet av förlossningsprogram har att göra med att jag själv hade en såpass traumatisk upplevelse själv och att det är ett sätt att bearbeta vad som hänt. Jag gråter vid varje program och jag märker att jag blir mer känslosam när det handlar om igångsättning som drar ut på tiden, när kvinnan har diabetes och när barnet hamnar på neonatalen. Det väcker fortfarande massor med känslor inom mig när jag tänker på förlossningen och när jag påminns av den. Har funderat på att boka en ny tid med kuratorn, vore skönt att träffa henne igen nu när det har gått en tid och jag har hunnit bearbeta vad som hänt. Tror jag ska försöka få kontakt med henne imorgon.

Nu blir det sängen här, börjar bli ganska trött... godnatt på er!

Gnälligt

Idag har det varit gnälligt, så den planerade turen till Familjecentralen ställdes in. Han har varit jättetrött idag, det är väl därför det är så gnälligt... han sover för fjärde gången idag tror jag det är, det är inte likt honom. Han sov dessutom bra inatt, han somnade vid 20 och sen vaknade han till vid två, fick nappen och somnade om, vaknade vid halv fyra och jag testade med nappen igen och han somnade om och vaknade vid sex! =) Så han borde inte vara trött efter natten i alla fall... Men jag antar att han växer mycket just nu, det skulle jag också bli trött av! ;-)

Han har nu hunnit bli 4 månader och har på den tiden dubblat sin vikt! Vid senaste kollen vägde han 6640 gram (3315 när han föddes) och var 63 cm lång (51 när han föddes). Jag sa på skämt till bvc-sköterskan att vi siktar på 6630 gram, men det blev 10 gram extra! ;-)

Min egen vikt har det gått sådär med, gick upp 0,4 förra veckan. Beror väl antagligen på en mammafika med mycket fikabröd samt fest i lördags, men känns väldigt surt ändå eftersom jag har tränat bra och vågen faktiskt var jättesnäll i fredags morse... Så lite besviken blev jag. Men bara några timmar senare sa en tjej i föräldragruppen att hon tyckte att jag verkade ha gått ner jättemycket, så då sträckte jag på mig! =) Tror faktiskt jag har minskat mina mått pga träningen, för jag känner mig faktiskt smalare. Det blir väl bättre resultat nästa vecka i alla fall, det ser redan bättre ut på vågen! ;-)

Nu vaknade han så nu ska han få mat!

Sovit en hel natt!

Glömde skriva i det föregående inlägget att Rasmus sov hela natten inatt! =) Mellan 20 och 06, helt otroligt! Tyvärr så sov inte jag så bra, jag tror jag låg och väntade på att han skulle vakna så från tre och framåt så slumrade jag bara... lite trist, men skönt att han sov bra i alla fall! Hoppas det håller i sig! =) Han har varit ganska trött idag trots natten, och somnade kl 19 idag. Får se hur natten artar sig!

Själv är jag riktigt trött nu och lite halvillamående, känner mig typ åksjuk... ska gå och lägga mig nu och hoppas jag mår bättre imorgon!

Måndag

Morgonens vägning gick inte så bra som jag hade hoppats, men egentligen ändå bättre än väntat med tanke på helgens frosserier... 79,6 stannade vågen på, vilket innebär -0,6 kg på en vecka. Hade hoppats på att knipa både delmål 1 och 2 men jag får skylla mig själv. Delmål 1 nådde jag ju i alla fall! Får väl vara godkänt helt enkelt, men jag hoppas på bättre resultat nästa vecka! =)

Idag bär det av till Familjecentralen för babymassage, sista tillfället. Ska bli mysigt!

Bättre

Efter att ha gråtit en skvätt och tagit en promenad så känns det mycket bättre. Skönt. Ikväll blir det lördagsmys! =)