Jag har blivit totalt besatt av förlossningsprogram. Jag kollar på En unge i minuten, Vi ska ha barn och Förlossningskliniken. Ett tag så vaknade Rasmus kl 4 varje natt, vilket var helt perfekt eftersom det är då Förlossningskliniken går på TV4 Fakta! =) Men nu har han börjat vakna senare och senare, så nu får jag spela in det istället... ;-) Min man tycker nog att jag är ganska knäpp, men jag är verkligen helt besatt av dessa program! Speciellt just Förlossningskliniken som visar allt utan en massa censur (förutom det smakfulla blurrandet av vissa kroppsdelar...). Vi ska ha barn å andra sidan är ju väldigt "fluffigt", det ligger ett rosa skimmer över det och alla kvinnor är perfekt sminkade och ja, precis så ser det ju ut i verkligheten! Not... Därför är det befriande att se Förlossningskliniken som visar det precis som det går till, utan en massa krusiduller, och som även vågar visa när det faktiskt tyvärr inte slutar bra och barnet dör. Vilket såklart är jättehemskt, det är ju inget man vill ska hända någon någonsin. Men det är ju tyvärr så som verkligheten kan se ut, hur hemskt och orättvist det än är. En unge i minuten känns som något mellanting, men ändå mer verklighetstrogen än Vi ska ha barn. Kul med ett svenskt förlossningsprogram! =)
En röd tråd genom de båda programmen är dock att hela tjocka släkten alltid är med vid förlossningen. Kanske inte alltid med i själva förlossningssalen (men förvånansvärt ofta ändå!) utan i något väntrum utanför, dock är de alltid med. Så är det ju inte i Sverige, där brukar ju nästan bara partnern vara med, eller någon annan anhörig. Men oftast bara en person känns det som. Hur kommer det sig, att det är så olika? Skulle jag själv vilja ha med någon annan på min förlossning? Har funderat på det och jag tror inte jag skulle vilja det, det är så himla privat. Men det är en klurig fråga. Kanske skulle jag vilja ha med mamma om jag var tvungen att välja någon. Eller min underbara vän Hanna, just för att jag tror hon med sin humor skulle kunna få mig att skratta mig genom värkarna, det vore ju nåt! ;-) Vad tycker ni? Vem skulle ni vilja ha med på er förlossning, förutom partner?
Jag är rätt säker på att min besatthet av förlossningsprogram har att göra med att jag själv hade en såpass traumatisk upplevelse själv och att det är ett sätt att bearbeta vad som hänt. Jag gråter vid varje program och jag märker att jag blir mer känslosam när det handlar om igångsättning som drar ut på tiden, när kvinnan har diabetes och när barnet hamnar på neonatalen. Det väcker fortfarande massor med känslor inom mig när jag tänker på förlossningen och när jag påminns av den. Har funderat på att boka en ny tid med kuratorn, vore skönt att träffa henne igen nu när det har gått en tid och jag har hunnit bearbeta vad som hänt. Tror jag ska försöka få kontakt med henne imorgon.
Nu blir det sängen här, börjar bli ganska trött... godnatt på er!
3 kommentarer:
Jag är precis tvärtom. Kan inte se förlossningsprogram alls. Får sjuk panik när jag ser trailers till dylika program.
När det gäller frågan om vem man skulle kunna tänka sig att ha med sig på förlossningen utöver sin partner så har jag en vän som jag skulle kunna ta med mig. Hon har själv fått barn så hon vet vad det handlar om och hon är "känslomässigt smart" så hon skulle nog kunna vara ett lämpligt stöd.
Fast till nästa barn tänker jag ta med mig David igen och antagligen kräva snitt ;)
Åh, det låter som en jättebra idé att träffa kuratorn igen! Att få gå igenom förlossningen när man är ur den värsta första tiden är ett väldigt bra sätt att bearbeta på. Om du har möjlighet att träffa någon/några från personalen (både på förlossningen och neo) är det också bra. Jag träffade BM ungefär två månader efter min ganska dramatiska förlossning. Först då var jag redo. Är SÅ glad för det, för hon kunde berätta om hur allting hände, hur de tänkte rent medicinskt och så där.
Kram!
Ja, tänk vilken upplevelse det skulle vara! :)
Att kontakta kuratorn tycker jag låter väldigt sunt.
Kram Hanna - blivande doula? ;)
Skicka en kommentar