Gott nytt år!

Nu är snart 2009 över, och det känns bara bra. Det har varit ett år fyllt av händelser, både positva och negativa. Mestadels positiva måste jag dock säga. Det började ju bra med en resa till Thailand! =) Men det har också varit många jobbiga känslor under året, som varför jag inte lyckas bli gravid och känslan av att inte räcka till, vare sig privat eller på jobbet. Mycket ångest kring min vikt har det varit också, och det känns jättetrist att se tillbaka på året och inse att jag ytterligare ett år i mitt liv har mått dåligt över min vikt... Men snart är det nytt år och mitt nyårslöfte till mig själv är att göra allt jag kan för att må bättre både fysiskt och psykiskt, och fundera ut vad jag egentligen vill göra med mitt liv rent yrkesmässigt. Det kommer bli ett spännande år! =)

Och nyårsafton kommer jag för övrigt spendera på landet med min man och några vänner. Jag kommer njuta av gott sällskap, god mat och spendera större delen av kvällen i en sån här:


Kan det bli bättre än så? =)

Fortfarande sjuk

Det blev jobb på både tisdag och onsdag, eftersom jag mådde bättre. Hade knappt nån snuva alls, även om jag fortfarande kände mig lite "tjock" i skallen. Men på julafton drog snuvan igång och sedan igår har jag haft en nästäppa som inte är av denna värld! Har i princip tappat smaksinnet och kan knappt andas. Jag var envis och gick ut på juldagen ändå tillsammans med maken och några till, men fick avbryta vid halv elva, då orkade jag inte längre. Sov ganska dåligt natten till idag och har väl inga större förhoppningar för den kommande natten, men det blor väl som det blir... usch, vad jag tycker synd om mig själv, det var ju inte så här min ledighet skulle vara! Suck...

Jag får glädja mig åt att vi hade en väldigt trevlig jul i alla fall, både med min familj på julafton och makens familj igår. =) Och skönt att det faktiskt återstår mer än en vecka av ledigheten, så jag bara kan ta det lugnt och kurera mig! =) Dessutom lyser mensen fortfarande med sin frånvaro, så nu lär jag kunna börja med pergotime så fort den dyker upp, det känns skönt! =) Med tanke på att det var nästan exakt två månader sen sist så borde den väl dyka upp rätt snart... Håll tummarna för mig!

God jul!

God jul önskar jag er alla! Hoppas ni får en underbar jul tillsammans med nära och kära! =)

Förkyld! =(

Igår kväll började jag få lite ont i halsen och blev lite snuvig. Jag bad om ursäkt i förskott till P för mina snarkningar, och snarkade gjorde jag visst med besked... det var nära att han gick ut och la sig på soffan! Sov dåligt gjorde jag också, så jag var riktigt trött imorse när jag gick upp. Men snäll som han är min man så skjutsade han mig till jobbet, det är kärlek det! ♥

Väl på jobbet mådde jag väl inte sådär jättebra, och efter att ha blivit pushad av mina kollegor åkte jag hem efter 2,5 timme. Det var nog lika bra. Hann dock köpa klart julkapp till maken på vägen hem, så var det problemet ur världen! Hoppas han blir nöjd!

Dagen har ägnats åt slappande i soffan för att kurera mig. Halv tolv kom P med kebab till mig, jättegulligt! Annars har jag i princip bara läst, kollat på tv och ätit choklad idag. Hmm... min viktkurva går nog spikrakt uppåt nu, inte bra... men den får väl göra det under några dagar nu, så tar jag tag i det igen efter jul. Orkar inte riktigt nu.

Mensen kommer inte igång heller, och det är ju i och för sig skönt eftersom jag inte vill ha den förrän efter jul men det börjar bli tröttsamt med mensvärk och blodiga flytnignar lite då och då. Vad är det som händer? Suck... Hoppas dock att den håller sig borta en vecka till, så jag kan börja med pergo...

Det blir nog jobb imorgon igen i alla fall, för jag känner mig bättre nu. Får se hur jag sover inatt dock, tänker inte jobba om jag känner mig helt slut, då är det bättre att stanna hemma...

Chattade lite idag med killen som skrev kommentaren på Facebook. Vet inte om budskapet gick fram riktigt, för när jag berättade om vår problematik slängde han ur sig "det är väl inte ditt fel att P har dåliga simmare, haha". Suck. Jag har ingen lust att skämta om det hela, och så vitt vi vet så ligger ju felet bara hos mig vilket gör att såna kommentarer känns ännu jobbigare. Vaddå någons fel liksom? Som om jag kan hjälpa att jag har PCO?

Nä, ska nog krypa ner i sängen med min bok och hoppas på att förkylningen gått över tills imorgon!

Folk som inte förstår

Jag kan självklart inte kräva att folk ska förstå exakt vad jag går igenom eller visa hänsyn hela tiden, men ibland blir jag lite ledsen över hur okänsliga eller plumpa vissa kan vara. Jag uppdaterade min status på Facebook igår kväll och skrev något i stil med att jag var glad och nöjd. Någon timme senare när jag kollar min facebook ser jag att jag har fått kommentaren "Grattis!! är du äntligen gravid!!" på min status! Hur tänker personen egentligen? Blev faktiskt lite ledsen... Jag tror inte han vet att vi kämpar och han tänkte sig väl inte för men jag tycker det hör till vett och etikett att inte skriva några såna saker. Även om det nu hade varit sant så hade jag inte velat skriva något om det där. Jag tog bort hans kommentar och skrev ett mail till honom där jag skrev att jag inte var gravid och att det var en känslig punkt som han gärna fick låta bli att skriva om i fortsättningen. Det hela dämpade mitt glada humör en smula, men efter en massa kramar av min man och en bra film så kändes det bättre.

Äntligen på gång!

I fredags var vi äntligen på vårt första besök på fertilitetsenheten. Det första jag fick göra var att väga och mäta mig medan min man satt och väntade. Vågen stannade på 75,8vilket gav ett bmi på 30,8 men sköterskan verkade nöjd ändå. Hon sa bara att det vore bra om jag gick ner 2 kg, men det var inget krav.

Efter det fick vi träffa en läkare som gick igenom vad som skulle ske under mötet, vilket var blodprov på både mig och min man, urinprov för honom samt gynundersökning för mig. Eftersom jag redan hade blivit diagnosticerad med PCO så hade de flesta test redan gjorts och hon tyckte att jag kunde sätta igång med behandling direkt. Även läkaren kommenterade min vikt. Hon sa att det var duktigt att jag hade gått ner så mycket men att jag egentligen vägde 2 kg för mycket, eller 1 kg för mycket eftersom 1 kg antagligen var vad mina kläder vägde. Då föreslog jag att jag skulle väga mig naken nästa gång men det tyckte hon inte var lämpligt. Vilken torr människa… ;-) Det var överhuvudtaget svårt att skämta med henne, men det är väl smällar man får ta, jag är nöjd och glad att vi har fått sätta igång i alla fall!

Nästa steg var som sagt gynundersökning med vaginalt ultraljud. Läkaren tyckte att det såg bra ut och sa att jag inte hade så uttalad PCO, vilket känns skönt att höra. Hon såg inte att det var någon ägglossning på gång utan sa att jag verkade vara i ”den andra halvan” av min cykel, vilket jag antar betyder att mensen är på gång. Och det borde den vara, det är över 1,5 månad sen sist. Efter gynundersökningen var det dags för blodprov för mig och sedan var det klart. Min man hade lämnat sina provet också under tiden så det hela gick väldigt smidigt.

Det enda som egentligen är kvar för oss att göra nu är att min man ska lämna spermaprov i januari och jag ska eventuellt göra en kontraströntgen av mina äggledare. Läkaren skrev dock ut Pergotime och Provera till mig direkt så vi kan påbörja behandlingen. Pergotime används för att stimulera ägglossning och ska tas den femte mensdagen. Hon sa dock att om jag får mens innan jul så måste jag vänta med att börja med Pergotime eftersom jag måste göra ultraljud på dag 13 eller 14 och de har stängt fram till 11 januari. I så fall får jag ta Provera när mensen är slut, den ska nämligen göra så att mensen sätts igång så då kan jag ta den för att inte behöva vänta så länge. Som längst har jag nämligen haft 2,5 månad mellan mensen, så det vore ju tråkigt att behöva vänta så länge på nästa mens nu när vi äntligen är på gång. Men om jag får mens efter jul är det bara att sätta igång med Pergotime och hoppas på det bästa! =) Så håll tummarna för mig nu att den håller sig borta ett tag till! =)

Imorgon smäller det...

Imorgon är det dags för vårt första möte på fertilitetsenheten. Är inte nervös, men väldigt förväntansfull och glad över att få komma igång! Tyvärr verkar det som om min mens är på g, känns ju lagom kul att göra gyn-undersökning då... men det ska nog gå bra!

Det har varit en händelserik månad sedan jag sist skrev i alla fall... vi köpte ju som sagt hus, och nu har vi även fått lägenheten såld också! 75 000 över utgångspris blev det så vi är väldigt nöjda! Dessutom är mitt arv efter pappa äntligen på gång, efter nästan fyra år... pengar borde komma nästa vecka. Känns skönt att få det avklarat! Och skönt att få en liten buffert. Tråkig anledning att få pengar, men skönt att det blir klart som sagt.

Annars är jag tyvärr rätt stressad. eftersom det är riktigt helvetiskt just nu på jobbet. Vi har haft en dålig bemanning under en längre tid och nu ligger vi alla på gränsen. En tjej fick sjukskriva sig graviditeten ut eftersom hon fick värkar i v29, en annan som ska ha barn i mars är hemma och återhämtar sig nu för att hon har fått problem med sammandragningar och en tredje (som dock inte är gravid) är på väg in i väggen och har också gått hem några dagar. Eventuellt blir hon sjukskriven en längre period också. Själv har jag gråtit på jobbet den senaste veckan pga all press. Känns ju lite sådär... och inte kul att vara stressad nu när vi ska påbörja behandling förhoppningsvis. Tänkte prata om stress med läkaren imorgon och se vad de säger. Hmm.

Jag får försöka bli bättre på att uppdatera och berätta vad som händer, nu har jag ju i alla fall lite grejer att skriva om! =) Blir väl en uppdatering om utredningen under helgen...