Imorse skulle jag som vanligt ta bussen till jobbet. Jag kommer iväg lite sent men hinner ändå till busshållsplatsen med ganska god marginal. I busskuren står det två kvinnor, den ena i femtioårsåldern och den andra en tant i sjuttioårsåldern. Vi sneglar lite snabbt på varandra innan vi övergår till att vänta på bussen.
Efter några minuter kommer den. Jag kliver på bussen först av alla och betalar. Det sitter fem andra passagerare i bussen. Jag sneglar på dem och går till bakre delen av bussen och sätter mig, precis bakom "mittendörrarna". Jag sätter mig tillrätta, stoppar headsetet i öronen och fortsätter lyssna på radio. Då börjar den sjuttioåriga tanten prata med mig. Jag tittar förvirrat på henne och tar av mig headsetet.
"Är det här buss nummer X?" frågar tanten.
"Öh, nä, det är länsbuss nr XX" svarar jag.
"Jaha" säger tanten, ler och sätter sig bredvid mig.
Jag kollar mig ännu mer förvirrad omkring. Vi är totalt åtta personer på bussen, varför sätter hon sig bredvid mig för?! Det finns ju massor med andra lediga säten! Herregud människa, det är ju tidigt på morgonen, vem orkar vara social då?!
Men tanten säger inte något mer utan sitter bara och ler lite för sig själv under resten av resan.
Hela dagen har jag gått och funderat över det här. Hur kommer det sig att hon satte sig just bredvid mig? Och varför reagerade jag som jag gjorde? Antagligen för att det är det typiska svenska sättet att reagera. Vi svenskar har ett stort behov av "personal space", antar att det var därför det kändes lite ovant och nästan obehagligt när hon kom så nära. Men skumt är det.
Fast egentligen borde vi alla göra som tanten nästa gång vi åker buss, för att röra om lite i grytan. Undrar vilka nya upplevelser vi råkar ut för då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar