Jag hamnade på 8.8 i fastevärde och fick inte göra glukosbelastningen, det skulle bli för jobbigt för min kropp om jag förstod dem rätt. Däremot ska jag göra den igen när jag har ett lägre fastevärde? Jaha? Förstår ingenting, har jag diabetes så borde inte fastevärdet gå ner, och jag kan inte springa där i tid och otid. Man får inte ha barn med sig eftersom man ska sitta blick stilla i 2 timmar, och ska jag då boka in en ny tid, fixa barnvakt (som inte är det lättaste!) och sen inte få göra det igen om jag har för högt värde, hur smidigt är det på en skala? Första läkaren sa att man fick diagnosen efter två fastevärden på över 7.0 och det har jag ju fått nu. Det är klart jag inte vill ha diabetes men nu verkar det ju som att jag har det och då vill jag få hjälp med det istället för att göra dumma tester som ändå inte ger någonting eftersom A) man borde redan ha ställt diagnosen och B) jag får ändå inte göra testet?!
Blir så trött... jag vill ju få hjälp nu och gå på regelbundna kontroller så jag vet hur mitt blodsocker ligger om vi ska försöka bli gravida igen, eftersom det är viktigt att man har blodsockret under kontroll då. Känner mig lite motarbetad... Ringde dock till vårdcentralen idag och bokade telefontid med barnmorska för att förklara läget. Läste nämligen på en sida om diabetes och graviditet att man ska kontakta barnmorskan redan när man planerar att bli gravid just pga det här med blodsocker. Om jag förklarar läget för barnmorskan så kanske jag kan komma in i rullarna lite tidigare. Man kan ju hoppas i alla fall... Hon ska ringa upp vid halv tolv, får se vad hon säger då.
Det där med barnmorska är ju en annan sak... jag antar att jag fortfarande kommer träffa samma barnmorska som jag hade under förra graviditeten. Det känns lite sådär. Egentligen är det inga fel på henne och jag tyckte bra om henne när jag träffade henne första gången, men jag har även träffat de två andra barnmorskorna och tycker det känns bättre med dem. Den som jag har är så "mesig", svårt att förklara på ett annat sätt. När jag var orolig över saker under min förra graviditet (som missfall, min diabetes etc) och försökte prata med henne fick jag ingen direkt respons utan hon la bara huvudet på sned och såg medlidande ut. Det är ju snällt, men samtidigt vill jag ju ha någon jag kan få utbyte av. Vill försöka byta barnmorska men som sagt så är det ju inga direkt fel på henne så hur motiverar man det? Tycker det är svårt... Förhoppningsvis har hon semester nu och jag blir uppringd av någon av de andra två, i så fall kommer jag fråga dem direkt om jag kan byta, annars får jag väl vänta lite och klura på vad jag sak säga... hmm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar