Helgen har passerat i raketfart. Vi hade ettårskalas för Rasmus (mer om det senare) och innan dess var det städning på schemat. Men visst är det väl så att lördag och söndag alltid är mycket kortare än vardagarna? Det måste ju vara så, helgerna går ju alltid så otroligt fort!
Helgen har till och från varit ganska psykiskt jobbig för mig. I lördags var det ett år sedan vi åkte in till förlossningen för igångsättning. Det var starten på mitt livs längsta och jobbigaste helg, som fick ett ännu jobbigare slut när Rasmus väl kom ut eftersom han inte mådde bra. Nästan tre dygn tog förlossningen och även om allt ordnade sig till slut, så var det en fruktansvärt jobbig period och nu kommer alla minnen tillbaka. Fick nästan lite panikkänslor i lördags när jag tänkte på förlossningen, och så vill jag inte ha det. Har mailat kuratorn om att få en ny tid, men hon har inte svarat än. Själva förlossningen och smärtan i sig är jag inte så orolig för, det är väl inget jag direkt ser fram emot men det känns rätt okej. Jag är bara rädd för att förlossningen ska få samma slut som förra gången och att grodan ska fara illa. =( Hoppas på att få svar snart från kuratorn så vi kan boka en tid, det känns välbehövligt just nu…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar