Träffade kuratorn i torsdags. Det var riktigt skönt faktiskt. Hon hade gjort sin läxa och gått igenom vad vi pratade om sist (vilket ju var typ 1,5 år sedan...) så det kändes som att vi tog vid där vi slutade, med lite annan inriktning nu då förstås.
Jag gillar henne, hon förstår mig samtidigt som hon får mig att tänka till lite. Jag sa att jag har svårt att glädjas för graviditeten just nu, och även om jag vet att det egentligen är 62 chanser på 63 att allt är bra så vågar jag inte tänka så för jag vill inte få upp mina förhoppningar. Hon förstod det, men sa samtidigt att om det visar sig att barnet är denna 1 på 63 så tror hon inte att jag kommer bli mer ledsen för att jag har varit glad innan. Ledsen blir jag ju ändå, och då är det väl bättre att försöka vara lite glad nu? Istället för att förlänga lidandet. Och det har hon ju rätt i, även om jag har svårt att tänka så. Men jag börjar se lite mer positivt på det hela, och försöker tänka att det är ju ändå 98,5 % chans att allt är bra.
En dryg vecka kvar till fostervattenprovet nu, tiden har gått fort. OM det nu skulle visa sig att barnet är sjukt så borde vi veta det om två veckor eftersom de ringer så snart de kan om det är ett negativt besked. Och har vi inte hört något om två veckor så borde det ju se bra ut, då är det bara att vänta lite till på att få ett brev hem i brevlådan. Så på ett sätt kan man säga att om två veckor så vet vi hur läget är, och det känns skönt.
Det är snart två veckor sen jag var på KUB, och därmed också snart två veckor sen jag var på intervju. Inte ett pip har jag hört. Jag ringde ju i onsdags och kollade läget, och då sa hon att hon skulle ringa upp mig imorgon igen, dvs torsdag. Men nej, inget samtal. Börjar fundera på om jag hörde fel, om hon sa "på måndag" istället för "imorgon", säger man det snabbt och lite sluddrigt så låter det ju lika! ;-) Än så länge så försöker jag att inte tolka det som något negativt att jag inte har hört nåt, eftersom hon sa att de inte hade hunnit diskutera än. Men vi får väl se. Ni kan väl hålla tummarna för att de ringer i början på nästa vecka i alla fall? Trist att ha två saker att vänta på, även om det känns rätt skönt att det eventuella blivande jobbet tar upp en del av tankarna istället för andra mindre roliga saker...
lördag 3 september 2011
onsdag 31 augusti 2011
Besök hos bm
Träffade barnmorskan idag och slutförde det vi påbörjade förra gången. Vi hann inte riktigt klart då eftersom jag hade fått en tid som egentligen inte fanns som hon sa, så vi fick ta det lite snabbt.
Förra gången var det blodtryck, urinprov och en massa blodprover, den här gången var det bara frågor. Hon frågade om alkoholvanor, om jag varit utsatt för våld av någon som stod mig nära och sjukdomar i familjen. Sen pratade vi en del om mina tankar kring KUB-resultatet och det kommande fostervattenprovet. Hon frågade om jag hade några funderingar och det har jag väl, men inget som någon annan kan svara på. Jag vill ju veta vad vi får för resultat, och det vet vi ju inte förrän om några veckor.
Jag var väl där i en halvtimme eller nåt och sen åkte jag hem igen. Jag skulle höra av mig efter RUL och boka en ny tid då, eller tidigare om jag kände behov för det. Vi får väl se hur det känns efter fostervattenprovet, om jag känner nåt behov av att träffas då.
När jag kom hem ringde jag faktiskt till rekryteraren angående jobbet och hon svarade att chefen (min blivande chef alltså ;-)) hade varit bortrest på utbildning och att de därför inte hade hunnit prata igenom allt, men att hon skulle ringa mig under morgondagen. Skönt att få lite återkoppling i alla fall, även om jag kände mig lite tjatig... Vi får se vad hon säger imorgon! Håll tummarna för mig!
Förra gången var det blodtryck, urinprov och en massa blodprover, den här gången var det bara frågor. Hon frågade om alkoholvanor, om jag varit utsatt för våld av någon som stod mig nära och sjukdomar i familjen. Sen pratade vi en del om mina tankar kring KUB-resultatet och det kommande fostervattenprovet. Hon frågade om jag hade några funderingar och det har jag väl, men inget som någon annan kan svara på. Jag vill ju veta vad vi får för resultat, och det vet vi ju inte förrän om några veckor.
Jag var väl där i en halvtimme eller nåt och sen åkte jag hem igen. Jag skulle höra av mig efter RUL och boka en ny tid då, eller tidigare om jag kände behov för det. Vi får väl se hur det känns efter fostervattenprovet, om jag känner nåt behov av att träffas då.
När jag kom hem ringde jag faktiskt till rekryteraren angående jobbet och hon svarade att chefen (min blivande chef alltså ;-)) hade varit bortrest på utbildning och att de därför inte hade hunnit prata igenom allt, men att hon skulle ringa mig under morgondagen. Skönt att få lite återkoppling i alla fall, även om jag kände mig lite tjatig... Vi får se vad hon säger imorgon! Håll tummarna för mig!
tisdag 30 augusti 2011
På jobbfronten intet nytt
Nope, inget samtal idag heller... De skulle ju ringa i början på veckan! Imorgon är det ju faktiskt mitten på veckan, så det så! Får se om jag slår en signal imorgon eftermiddag, vill ju ha besked ju...
Var förresten på mitt ordinarie jobb idag och hälsade på, det var kul! Skönt att kunna gå dit och ta en lunch, snacka lite skit och sen gå hem igen! ;-) Saknar vissa kollegor en del, så på så vis ska det bli kul att börja jobba igen sen, även om jag hellre skulle vilja vara hemma med min lille plutt...
Var förresten på mitt ordinarie jobb idag och hälsade på, det var kul! Skönt att kunna gå dit och ta en lunch, snacka lite skit och sen gå hem igen! ;-) Saknar vissa kollegor en del, så på så vis ska det bli kul att börja jobba igen sen, även om jag hellre skulle vilja vara hemma med min lille plutt...
måndag 29 augusti 2011
Ring ring, bara du slog en signal...
Nu är det två veckor kvar till fostervattenprovet, veckan har gått rätt fort ändå! Två veckor kvar, och tre veckor tills vi får resultatet. Hoppas det går fort!
Om två veckor kommer jag INTE vilja att telefonen ringer, då det i så fall skulle kunna vara läkaren som ringer om ett dåligt resultat... men just nu, när jag väntar på besked om jag går vidare till nästa intervju eller inte, så vill jag att telefonen ska ringa. Jag vill ju veta! Jobbigt att gå och vänta på besked... försöker ställa in mig på att det inte blir nåt nytt jobb, men det vore ju skönt att få veta i alla fall. Och det vore ju kul att gå vidare till nästa intervju i alla fall, så man har gjort sitt bästa för att få jobbet. Trist att bli sågad efter första intervjun liksom.
Telefonen har faktiskt ringt, tre gånger idag. Först var det maken, men då jag har en speciell ringsignal för honom så visste jag ju det direkt. De andra gångerna hoppade jag till. Först var det en kollega som ringde för att fråga om jag hade hört nåt om jobbet. Nej, så sluta ring! =P Och andra gången var det faktiskt försäkringskassan som hade lite frågetecken. Det hade jag med, så det var ju bra att vi fick reda ut det.
Men, sen har det varit tyst. På telefonen vill säga. Rasmus har inte varit så tyst. Stackarn har varit förkyld i helgen och är väl i princip frisk nu, men fortfarande lite snuvig och väldigt, väldigt trött. Han har svårt att komma till ro fast han är så trött så det blir långa pass att söva honom, det är jag inte van vid. Men han sov tolv timmar inatt, så det var skönt att ta igen lite sömn. Natten till lördagen vaknade han nämligen en gång i timmen, lagom roligt för mamma. Jag hoppas den sista snuvan ger med sig snart också, tror det är den som gör att han har lite svårt att komma till ro också, det är svårt för honom att ta nappen när han är täppt. Stackarn.
Nähä, om man skulle ta och försöka göra nåt vettigt medan lillkillen fortfarande ligger och sover... Måste ju fördriva tiden på något sätt! =) Håll tummarna för att telefonen ringer snart!
Om två veckor kommer jag INTE vilja att telefonen ringer, då det i så fall skulle kunna vara läkaren som ringer om ett dåligt resultat... men just nu, när jag väntar på besked om jag går vidare till nästa intervju eller inte, så vill jag att telefonen ska ringa. Jag vill ju veta! Jobbigt att gå och vänta på besked... försöker ställa in mig på att det inte blir nåt nytt jobb, men det vore ju skönt att få veta i alla fall. Och det vore ju kul att gå vidare till nästa intervju i alla fall, så man har gjort sitt bästa för att få jobbet. Trist att bli sågad efter första intervjun liksom.
Telefonen har faktiskt ringt, tre gånger idag. Först var det maken, men då jag har en speciell ringsignal för honom så visste jag ju det direkt. De andra gångerna hoppade jag till. Först var det en kollega som ringde för att fråga om jag hade hört nåt om jobbet. Nej, så sluta ring! =P Och andra gången var det faktiskt försäkringskassan som hade lite frågetecken. Det hade jag med, så det var ju bra att vi fick reda ut det.
Men, sen har det varit tyst. På telefonen vill säga. Rasmus har inte varit så tyst. Stackarn har varit förkyld i helgen och är väl i princip frisk nu, men fortfarande lite snuvig och väldigt, väldigt trött. Han har svårt att komma till ro fast han är så trött så det blir långa pass att söva honom, det är jag inte van vid. Men han sov tolv timmar inatt, så det var skönt att ta igen lite sömn. Natten till lördagen vaknade han nämligen en gång i timmen, lagom roligt för mamma. Jag hoppas den sista snuvan ger med sig snart också, tror det är den som gör att han har lite svårt att komma till ro också, det är svårt för honom att ta nappen när han är täppt. Stackarn.
Nähä, om man skulle ta och försöka göra nåt vettigt medan lillkillen fortfarande ligger och sover... Måste ju fördriva tiden på något sätt! =) Håll tummarna för att telefonen ringer snart!
torsdag 25 augusti 2011
Kontroll
Var på kontroll på specialistmödravården idag. Mitt Hba1c hade gått upp lite, från 45 (5,3) till 48 (5,6). Trots det var de nöjda med mig, förutom mina fastevärden på morgonen. Det förstod jag dock att de skulle anmärka på. Det enda de sa till mig var att öka Insulatarden (nattdosen) tills jag landade på bra nivåer, och det är ju det jag har gjort hittills så det är väl bara att fortsätta på samma vis...
Barnmorskan som tog provet frågade hur det var med mig, och jag bröt ihop lite. Men det känns faktiskt bättre nu när jag har landat lite. Jag kan ju liksom inte göra så mycket mer än att vänta nu, så jag försöker att inte tänka på det. Och även när jag tänker på det så känns det lättare, men när jag får frågor om det så känns det jobbigt.
Diabetesläkaren för dagen träffade jag många gånger under min förra graviditet, och han var även den jag träffade några dagar efter förlossningen. Han tittade på mig och sa "Jahaja, du hann väl knappt härifrån innan det var dags igen?" Hehe, nä, nästan typ... ;-) Och den andra läkaren var surtanten som jag inte gillar alls, men hon hade visst tappat rösten och satt bara och viskade och skrev lappar. "Jättefin gosse" skrev hon bland annat, hade ju Rasmus med mig. =) Sen skrev hon att de skulle boka upp en tid runt vecka 20 för samtal med läkare och Aurora, känns skönt.
När jag kom hem hade jag fått kallelse till både fostervattenprov och till RUL. Hoppas tiden går fort nu...
Barnmorskan som tog provet frågade hur det var med mig, och jag bröt ihop lite. Men det känns faktiskt bättre nu när jag har landat lite. Jag kan ju liksom inte göra så mycket mer än att vänta nu, så jag försöker att inte tänka på det. Och även när jag tänker på det så känns det lättare, men när jag får frågor om det så känns det jobbigt.
Diabetesläkaren för dagen träffade jag många gånger under min förra graviditet, och han var även den jag träffade några dagar efter förlossningen. Han tittade på mig och sa "Jahaja, du hann väl knappt härifrån innan det var dags igen?" Hehe, nä, nästan typ... ;-) Och den andra läkaren var surtanten som jag inte gillar alls, men hon hade visst tappat rösten och satt bara och viskade och skrev lappar. "Jättefin gosse" skrev hon bland annat, hade ju Rasmus med mig. =) Sen skrev hon att de skulle boka upp en tid runt vecka 20 för samtal med läkare och Aurora, känns skönt.
När jag kom hem hade jag fått kallelse till både fostervattenprov och till RUL. Hoppas tiden går fort nu...
Drömmar
Drömde mycket även inatt. Inga mardrömmar den här gången, men inga jätteroliga drömmar heller. Sprang och letade även denna gång, men inte efter Rasmus utan efter min man. Jag hittade honom till slut i alla fall.
Drömde även att vi fick svaret på fostervattenprovet, och vi väntar en frisk pojke! Det var en rolig dröm i alla fall...
Idag ska jag till specialistmödravården för diabeteskontroll. Tycker jag får höja insulindosen hela tiden, samtidigt som jag får rejäla blodsockerfall till och från. Får se vad de tycker att jag ska göra.
Drömde även att vi fick svaret på fostervattenprovet, och vi väntar en frisk pojke! Det var en rolig dröm i alla fall...
Idag ska jag till specialistmödravården för diabeteskontroll. Tycker jag får höja insulindosen hela tiden, samtidigt som jag får rejäla blodsockerfall till och från. Får se vad de tycker att jag ska göra.
onsdag 24 augusti 2011
Bokat tid
Nu har jag bokat tid både hos barnmorskan, hos kurator och för fostervattenprov. Fvp blir den 12 september. Hoppas tiden går fort...
tisdag 23 augusti 2011
Många känslor
Det var en jobbig dag igår. Många känslor, många tårar. Av de två saker jag hade inbokade igår trodde jag väl kanske att intervjun var det som inte skulle gå bra, men det var tvärtom. Intervjun kändes jättebra. Däremot var det KUBen som gick åt skogen.
När jag väntade Rasmus fick vi en riskbedömning på 1:20 000. Igår var siffrorna 1:63. Hög risk. Det kom som en chock. Fast ändå inte.
Ända sen jag upptäckte att jag var gravid har jag känt mig distansierad till magen. Jag har svårt att tro att jag faktiskt blev gravid spontant när vi försökte så länge förra gången utan resultat. Jag känner ju dessutom knappt några symtom, precis som med Rasmus. Jag har haft lite av känslan att "det är för bra för att vara sant". Igår var det som om jag fick den känslan bekräftad.
Vi har pratat mycket här hemma och kommit fram till att göra fostervattenprov. Det får man göra tidigast efter 15 fulla veckor, och sedan tar det en vecka till innan man får resultatet, så nu börjar den låååånga väntan på besked. Känns riktigt tufft.
Drömde mardrömmar inatt. Drömde att jag var iväg på konferens med jobbet och vaknade upp i en sovsal och insåg att Rasmus inte var där. Jag hade hört honom rapa i sömnen (i drömmen) och det brukar indikera att han är hungrig. Jag letade helt hysteriskt efter honom, sprang runt som en galning på hela hotellet. Jag hann inte hitta honom innan jag vaknade, men det var skönt att vakna igen i alla fall. Förstår inte riktigt varför man har med sig sitt barn på en konferens, men tydligen så hade jag det. Läskig dröm var det i alla fall.
Men gårdagen var ju inte helt åt skogen ändå eftersom intervjun kändes bra. Fick en bra känsla och mådde rätt bra när jag gick därifrån, tills jag satte mig i bilen på väg hem och verkligheten kom ikapp. Men jag lyckades i alla fall förtränga allt under intervjun. Nästa vecka får jag besked om jag går vidare eller inte. Ännu mer väntan. Får se till att fylla dagarna med mycket bus med Rasmus så kanske tiden går fortare.
Nu har han vaknat efter sin tupplur så nu ska jag gå och krama om honom ordentligt!
När jag väntade Rasmus fick vi en riskbedömning på 1:20 000. Igår var siffrorna 1:63. Hög risk. Det kom som en chock. Fast ändå inte.
Ända sen jag upptäckte att jag var gravid har jag känt mig distansierad till magen. Jag har svårt att tro att jag faktiskt blev gravid spontant när vi försökte så länge förra gången utan resultat. Jag känner ju dessutom knappt några symtom, precis som med Rasmus. Jag har haft lite av känslan att "det är för bra för att vara sant". Igår var det som om jag fick den känslan bekräftad.
Vi har pratat mycket här hemma och kommit fram till att göra fostervattenprov. Det får man göra tidigast efter 15 fulla veckor, och sedan tar det en vecka till innan man får resultatet, så nu börjar den låååånga väntan på besked. Känns riktigt tufft.
Drömde mardrömmar inatt. Drömde att jag var iväg på konferens med jobbet och vaknade upp i en sovsal och insåg att Rasmus inte var där. Jag hade hört honom rapa i sömnen (i drömmen) och det brukar indikera att han är hungrig. Jag letade helt hysteriskt efter honom, sprang runt som en galning på hela hotellet. Jag hann inte hitta honom innan jag vaknade, men det var skönt att vakna igen i alla fall. Förstår inte riktigt varför man har med sig sitt barn på en konferens, men tydligen så hade jag det. Läskig dröm var det i alla fall.
Men gårdagen var ju inte helt åt skogen ändå eftersom intervjun kändes bra. Fick en bra känsla och mådde rätt bra när jag gick därifrån, tills jag satte mig i bilen på väg hem och verkligheten kom ikapp. Men jag lyckades i alla fall förtränga allt under intervjun. Nästa vecka får jag besked om jag går vidare eller inte. Ännu mer väntan. Får se till att fylla dagarna med mycket bus med Rasmus så kanske tiden går fortare.
Nu har han vaknat efter sin tupplur så nu ska jag gå och krama om honom ordentligt!
söndag 21 augusti 2011
Stor dag imorgon
Nu börjar magen pirra ordentligt... det är ju en stor dag imorgon! Både KUB och en viktig jobbintervju! Känns läskigt värre... vill så gärna ha jobbet, men vågar inte hoppas för mycket, situationen är ju som den är med min växande mage... hoppas att de kan se bortom det och erbjuda mig tjänsten ändå.
Har suttit och tragglat lite intervjufrågor nu på kvällen, men det har gått lite sådär eftersom Rasmus har varit ganska gnällig. Nu sover han dock men nu är det jag som är trött och inte riktigt orkar ta tag i det... Sitter och funderar på det där med lön också. Jag tror ju inte de kommer be om löneanspråk imorgon, men det vet man ju inte. Lönen jag har tänkt att begära är 5000 mer än vad jag har idag, hur läskigt känns inte det?! Men om jag landar på 3000 över vad jag har idag så blir jag nog ändå mer än nöjd. Borde i alla fall få mer än vad jag har idag tycker jag eftersom den nya tjänsten innebär mycket mer ansvar.
Usch, egentligen vill jag bara att morgondagen ska vara över. Kan det inte bara bli tisdag direkt? =) Fast sen kommer ju den långa väntan på besked om jobbet också, om jag förstod det hela rätt så har de inte valt ut några andra kandidater än så de intervjuerna kanske dröjer, och sen ska de ju fatta beslutet också... så det lär väl dröja ett tag. Suck.
Nä, om man skulle ta och "plugga" lite till och sen gå och lägga sig kanske... Håll tummarna för mig imorgon!
Har suttit och tragglat lite intervjufrågor nu på kvällen, men det har gått lite sådär eftersom Rasmus har varit ganska gnällig. Nu sover han dock men nu är det jag som är trött och inte riktigt orkar ta tag i det... Sitter och funderar på det där med lön också. Jag tror ju inte de kommer be om löneanspråk imorgon, men det vet man ju inte. Lönen jag har tänkt att begära är 5000 mer än vad jag har idag, hur läskigt känns inte det?! Men om jag landar på 3000 över vad jag har idag så blir jag nog ändå mer än nöjd. Borde i alla fall få mer än vad jag har idag tycker jag eftersom den nya tjänsten innebär mycket mer ansvar.
Usch, egentligen vill jag bara att morgondagen ska vara över. Kan det inte bara bli tisdag direkt? =) Fast sen kommer ju den långa väntan på besked om jobbet också, om jag förstod det hela rätt så har de inte valt ut några andra kandidater än så de intervjuerna kanske dröjer, och sen ska de ju fatta beslutet också... så det lär väl dröja ett tag. Suck.
Nä, om man skulle ta och "plugga" lite till och sen gå och lägga sig kanske... Håll tummarna för mig imorgon!
torsdag 18 augusti 2011
Intervju bokad
På måndag eftermiddag ska jag på intervjun. Före det, halv tolv, ska jag göra KUB-test. Spännande dag! Efter det är det väl dags att ringa chefen och berätta läget, tror inte hon kommer bli glad... hon tycker nog att jag borde ha berättat tidigare men jag vill göra KUB först och se hur allt ser ut då. Och om allt går bra på intervjun och jag får jobbet till slut, graviditet till trots, så blir det ju ett roligt andra samtal till chefen sen. "Jo förresten, nu har läget förändrats igen..." Det vore nåt! =)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)